Med datering i november 1992 finns i uppslaget en anteckning signerad
Hans Ölvebro, där det sägs att enligt säkerhetspolisen hade Jörgen B
”enklare uppdrag” för ”SSI” under 1977-82 och april -87 till juli -90.
Sammanfattande anmärkningar
PU:s utredning av detta uppslag har skett snabbt. Utredningen är
utförlig.
Jörgen B uppgav alltså att han halvannan månad före mordet deltog
i ett möte på polishuset i Norrköping. Namnen på de deltagande hade
han ”undanträngt”. Antalet deltagare kunde inte anges; folk kom och
gick under mötets gång. Man talade om Olof Palmes Moskva-resa och
att Olof Palme skulle ”sälja ut” Sverige. Han uppfattade att en kupp,
som skulle utföras under Moskva-resan, förbereddes.
Det sagda utgör vad som synes vara kärnan i det Jörgen B uppgav.
Hans uppgifter i förhören är ofta ungefärliga och saknar i viss mån
konkretion. Det förblir t.ex. oklart om Jörgen B menar att det var ett
möte i egentlig mening eller bara ett samtal mellan personer som kom
och gick. Han har själv inte kunnat precisera om han hade kallats till
mötet eller bara hamnat där när han hade vägarna förbi för att hälsa på
sin vän Hans L. Han gav heller inte något tydligt svar på vad hans egen
funktion i sammanhanget var. Klart synes vara att han uppfattat det
som sades som oroande och upprörts av det, samtidigt som han vid
förhören delvis tonat ned det som sakligt sett ägde rum genom att tala
om ”kvirr” mot Olof Palme och om samtalet som typiskt för vad som
kunde diskuteras i Sverige vid den tiden.
Det framstår med andra ord som oklart vad Jörgen B egentligen
ville ha sagt. På frågor från den utgångspunkten hänvisade Jörgen B till
detaljer och ”små faktorer” som gjorde att han drabbades av en chock
när han gått därifrån. Det var att det hade talats om fler grupper som
var beredda och
framför allt när jag gick därifrån, då var det Hasse som följde mig till
dörren och betedde sig alltså på ett helt annorlunda sätt än normalt va. Tar
mej i hand och säger alltså, att du vi återkommer till dej.
På frågan om han sedan tagit upp saken med Hans L, för att kontrollera
sina intryck, svarade Jörgen B – på ett sätt som läsaren uppfattar som
undvikande – att det hade han inte gjort, trots att han i och för sig hade
fortsatt att träffa Hans L.
Det kvarstående intrycket är att uppgiftslämnarens berättelse är
diffus, motsägelsefull och att det är svårt att få grepp om vad han
egentligen velat säga. Den person han har utpekat som närvarande vid