Kock lämnat uppgifter om att den sydafrikanska säkerhetstjänsten
skulle ligga bakom mordet på Olof Palme och att konspirationen letts
av den f.d. spionen Craig W. Av dessa 300 uppslag är ett 30-tal rena
”massmedieuppslag”, dvs. de innehåller enbart kopior av tidnings-
artiklar och liknande. Ett drygt 40-tal utgörs av registerslagningar hos
säkerhetspolisen och Interpol. Resten utgörs av tips och egna utred-
ningsåtgärder.
I stort sett samtliga utredningsmän vid PU var under hösten 1996
involverade i utredningen kring ”Sydafrikaspåret”. I denna del kan
konstateras att PU använt sig av tillgänglig expertis såsom UD, säker-
hetspolisen, RPS/KUT (Kriminalunderrättelsetjänsten) och Interpol.
Underavsnitten redovisas inte var för sig. I stället är uppslag ur olika
underavsnitt som hör samman med varandra sammanvävda, för att
redovisningen skall bli mer överskådlig. Som vid redovisningen av
övriga enskilda uppslag inriktas framställningen på de första uppslagen,
de största uppslagen och de uppslag som vi i övrigt bedömt vara av
särskilt intresse.
Utredningen av uppslag inkomna i mars 1986
Tips med anknytning till Folkriksdagen mot Apartheid. Den 4 mars
1986 kontaktade Elisabeth D PU och berättade att det fredagen den 21
februari 1986 hållits en Folkets riksdag i Folkets Hus i Stockholm. Olof
Palme hade varit närvarande liksom flera andra statsråd. Hela för-
middagen, kl. 9.00-13.30, hade fyra män uppehållit sig i entrén i
Folkets Hus. Männen hade uppträtt mycket nervöst. Enligt Elisabeth D
var en av männen svensk, ca 40 år, och tre var nordindier, också i 40-
årsåldern.
Två veckor senare hörde Elisabeth D av sig på nytt. Hon ville i
anledning av misstankarna mot ”33-åringen” komplettera sina tidigare
uppgifter med att en av männen hon iakttagit var i 30-35 årsåldern.
Tipset följdes upp i början av april 1986, då Elisabeth D förhördes.
Elisabeth D hade arbetat som värdinna vid Folkriksdagen mot
Apartheid i Folkets Hus. Hon hade i samband härmed lagt märke till
totalt fem män som verkat underliga. Hon lämnade signalement på
samtliga. Tre av männen bedömde hon som indier. Männen hade på
fråga om hon kunde hjälpa dem med något, svarat att de väntade på sin
ambassadör. En svensk man hade verkat ”knäpp”; han hade frågat om
alla politiska partier fanns representerade i salen och därefter uttalat ”ja
alla som är här kan bli sjuka idag”, ”själv blev jag sjuk 1969”. Den sista
mannen hon lagt märke till var i 30-35-årsåldern och välklädd ”som en