brittisk medborgare och mamman svensk. Mamman hade varit
missionär i Svensk Lutherska kyrkan i Sydafrika. Bägge adoptiv-
föräldrarna var avlidna. Vid tre tillfällen hade han besökt Sverige; i
början av 1950-talet, 1981 och 1988-89. 1981 hade han hälsat på släk-
tingar som han delvis namngav. Vid besöket 1988-89 hade han också
besökt släktingar. Vid bägge tillfällena hade han varit i Stockholm.
Beträffande det ljudband, där ett radioprogram rörande mordet på Olof
Palme spelats in och som anträffats vid gripandet uppgav N att detta
hade han själv spelat in. I samband med de Kocks uppgifter hösten
1996 hade Sydafrikas eventuella inblandning i mordet på Olof Palme
diskuterats i Maputo. En svensk man i Maputo hade frågat N vad
diskussionen rörde. Tidigare samma dag hade N hört en radiout-
sändning om detta mord och han lovade därför den svenske mannen att
banda nästa nyhetssändning, vilket han också gjort. Bandet hade
emellertid blivit liggande bland hans tillhörigheter. Vid husrannsakan
hos N efter gripandet hade polisen hittat tre vapen. Av en passhandling
framgick att N var registrerad för ytterligare vapen; en revolver Smith
& Wesson .357 Magnum. N förstod och pratade en del svenska. Till
lokala utredare hade han sagt att han talade både svenska och finska. N
hade bekräftat att han arbetat för den militära underrättelsetjänsten i
Sydafrika sedan 1984 i ”The Directorate of Covert Collection” (DCC).
Enligt Jan K hade det funnits misstankar att DCC inte bara sysslade
med underrättelseinhämtning utan också deltog i aktiva operationer
såsom mord m.m. Bl.a. hade DCC omnämnts vid mordet av Dulcie
September i Paris 1988. Av en källa hade Jan K inhämtat att N be-
skrivits som ”Mr 200%”, dvs. mycket duktig både på att hämta in
underrättelser och på att utföra operationer.
Efter Jan K:s rapport utställde Riksåklagaren en ”fullmakt” för Jan
K att bedriva undersökningar i utredningen av mordet på Olof Palme.
Genom N:s beskrivning över var han bott vid sina vistelser i
Stockholm lyckades PU sannolikt fastställa vilka hotell det rört sig om.
Dessa hotell kontaktades men inget av dem hade sparat några för-
teckningar över hotellgäster från denna tid. PU:s egen databas med
hotelluppgifter kontrollerades utan resultat.
De svenska släktingar som N uppgivit att han hade besökt efter-
söktes och deras identitet kunde fastställas. Förhör hölls. N:s uppgifter
bekräftades, men inget av direkt intresse för mordutredningen fram-
kom.
PU försökte vid denna tid genom Radio Sweden fastställa när den
inspelade radioutsändningen ägt rum. Detta visade sig inte vara möjligt
eftersom Radio Sweden inte fick tillräckligt många sökparametrar.
I juni 1997 besökte Jan K PU. Han överlämnade en rad handlingar,
bl.a. protokoll över polygrafundersökning (polygraf=”lögndetektor”),