med en doktor, som av övriga uppgifter att döma måste ha varit Alf E.
Under denna resa hade Alf E företett en attachéväska full med sedlar.
Ett annat tips kom från en äldre man som arbetat som hjälpreda åt Alf E
på dennes gård. Mannen berättade att Alf E åkt till Stockholm ”på
uppdrag” dagarna före mordet trots att det varit bestämt att familjen
skulle åka till den stuga man hade i Dalarna under veckan eller i vart
fall under veckoslutet. Senare hade Alf E vid ett tillfälle yttrat ”Nu
ligger han där – han som tog sonen från mej.”
Vid denna tid, dvs. under våren 1987, började PU på nytt att
intressera sig för Alf E. Flera kompletterande förhör hölls.
Nya personer hörde av sig med tips. Ett av tipsen kom från en
kriminalinspektör, som höll på att utreda en anmälan från Alf E mot en
granne. Alf E hade i samband med utredningen av anmälan skrivit ett
brev, daterat i maj 1987, till kriminalinspektören. I brevet stod bl.a.
följande: ”Vi menar att Palme skrev under sin dödsdom när han tog
min son ... ifrån mig. Därmed gick det upp för mig vilken utstuderad
politisk skurk han var och att han fortast möjligt måste bort från svensk
politik” och vidare ”De personer som hjälpte Palme att försöka knäcka
mig och ta ett barn ifrån en av landets mest kända och välartade famil-
jer … de personerna har nu Gud hämtat hem utom en socialdemokra-
tisk läkare … hon avgick emellertid omedelbart från sin tjänst när
amerikanska journalister började ringa och när det började brännas.
Men socialnämndens ordförande i Arvika som var den största skurken
är död, domaren är död och Palme har som alla vet blivit en jordnära
politiker”. En annan person som hörde av sig var landstingsrådet Stig
G. Han berättade att han sedan omkring 1972 kände Alf E genom
dennes hustru och att Alf E var en märklig man som bl.a. skrev
förvirrade brev. Stig G hade av Alf E blivit erbjuden en post i komman-
de regering som skulle ledas av Alf E. Vid ett tillfälle hösten 1985 hade
Stig G stött på Alf E på en tågresa. Alf E hade under resan kommit med
en mängd beskyllningar mot Olof Palme, bl.a. rörande sonen.
Genom inre spaning (registerslagning m.m.) erhölls bl.a. uppgifter
om Alf E:s vapeninnehav. Han hade flera vapen, men inget som kunde
vara aktuellt som mordvapnet. Under tiden april-juli 1987 bedrevs
också yttre spaning.
I juni 1987 försökte spaningsledningen vidare få tillstånd att
avlyssna Alf E:s och hustruns samt David F:s telefoner. David F var en
något udda person som fanns i närmaste kretsen kring Alf E. I en pro-
memoria till förundersökningsledaren beskrevs utredningen mot Alf E
och det hemställdes att tillstånd till telefonavlyssning skulle begäras
eftersom Alf E kunde misstänkas för ”Stämpling alternativt anstiftan
till mord”. Någon framställning om telefonavlyssning till tingsrätten
gjordes dock aldrig.