med Rajiv Gandhi och på så sätt medverkat till att Bofors skulle få
ordern. Detta skedde i ett läge när det varit så gott som klart att GIAT
skulle komma att få den. Övriga mötesdeltagare skulle i viss mån ha
fått del av ordern genom legoarbeten. GIAT hade under mötet menat att
man skulle fatta beslut om hur man skulle agera. Den finske med-
borgaren hade tidigare representerat den finske vapenhandlaren och för
denne hade han efter mötet berättat att det utmynnat i ”tummen ned”
för Olof Palme. Efter mordet hade vapenhandlaren ringt till Karl L och
sagt något om ”vad var det jag sa, tummen ned för Palme”. Olof Palme
skulle ha erhållit 22 miljoner kronor av Bofors för sitt agerande.
Pengarna skulle ha satts in på ett konto tillhörande ”Socialistinterna-
tionalen”. Karl L uppgav på särskild fråga att den finske vapenhand-
laren kallades ”Jali” och den finske representanten ”Aro”.
Av en notering i förhörsprotokollet framgår att PU varit i kontakt
med den finska polisen i Tammerfors, där ”Jali” och ”Aro” var väl-
kända.
I mitten av november 1987 åkte utredningsmän från PU till
Tammerfors där man förhörde Jaali T och Aaro L.
Jaali T som var företagsledare och vapenkonstruktör berättade bl.a.
följande. Han hade konstruerat automatvapnet Jati-Matic. Företaget han
hade drev affärer med vapen. Indiern Sunil B, som drev en agentur-
firma i Helsingfors, hade varit företagets representant när det tillverkat
Jati-Matic. Jaali T kände inte till något om den internationella vapen-
handeln. Han var inte språkkunnig och hade därför 1984 anställt Aaro
L, som hjälpt till med utländska kontakter. Jaali T hade själv besökt
några vapenmässor men han hade aldrig varit på något vapenhandlar-
möte. Han trodde inte att Aaro L varit utanför Tammerfors i januari/
februari 1986. I april/maj 1986 hade han blivit informerad av en f.d.
överste, Penti S, om att ett möte ägt rum någonstans i Europa i januari/
februari 1986. På detta kartellmöte hade affären Bofors-Indien diskute-
rats och vad man skulle göra med anledning av denna. Inget hade blivit
sagt, det hade bara pekats nedåt med tummarna. Enligt Penti S hade
Olof Palme betalt Gandhi tre miljarder kronor för att Bofors skulle få
ordern. Penti S hade fått uppgifterna genom egna kanaler. Jaali T hade
berättat historien för flera personer, bl.a. för Karl L.
Aaro L berättade bl.a. att han efter affären Bofors-Indien hört olika
rykten ”på stan” såsom att Olof Palme skulle ha betalt en miljon dollar
i samband med affären (det framgår inte av materialet vad betalningen
skulle ha avsett). Denna uppgift hade han fått från sin arbetsgivare Jaali
T. I februari 1986 var han med stor säkerhet i Tammerfors, möjligen i
Åbo eller Isojokki. Han hade aldrig deltagit i något kartellmöte och inte
representerat något tyskt bolag, vilket i och för sig skulle ha varit en