wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/320

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.06 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


P, som alltså var praktikant, arbetade på registreringsenheten sedan

den 25 februari 1986. Han medgav att han den 27 eller 28 februari,

efter att ha slagit upp ärendet på datorn, av nyfikenhet plockat fram

besvärsakten och tittat i den. Därefter hade han stoppat tillbaka akten.

Eventuellt hade han tittat på handlingen tillsammans med H.

Desiree H, vars ärende någon tittat på i datorn omedelbart efter

raderingen, kände inte till att hon överklagat ett skattebeslut utan hän-

visade till modern, Gertrud H.

Gertrud H uppgav att hon avfattat besvären för dotterns räkning

eftersom dottern var bosatt i Österrike. På särskild fråga berättade hon

att familjen i Österrike hade en nära släkting som arbetade på ett

departement och som varit personlig god vän med Olof Palme.

I promemorian nämns också att en fingeravtrycksundersökning

gjorts av Desiree H:s besvärshandling och att en jämförelse mellan på

handlingen säkerställda avtryck och S:s fingeravtryck givit negativt

resultat.

Promemorian avslutas med konstaterandena att nycklar och be-

hörighetskort lär vara på drift samt att expertis bedömer det vara

praktiskt taget uteslutet att radering skett på annan plats än i länsrättens

lokaler.

Av en av PU upprättad anteckning, även den daterad i september

1987, framgår att det efter genomgång av utredningen rörande datain-

trånget vid länsrätten och efter samråd med bl.a. byråchefen hos Riks-

åklagaren Jörgen Almblad beslutats att fortsatt bearbetning av materia-

let skulle ske.

Några dagar senare tog PU kontakt med den utredningsman som

handlagt den tidigare utredningen vid Stockholmspolisen. Utrednings-

mannen uppgav vid denna kontakt att in- och utpassering till respektive

från länsrätten kunde ske utan att flextidskort användes, vilket innebar

att sådana passeringar inte registrerades. Mot den bakgrunden utökades

kretsen av de som kunde misstänkas ligga bakom raderingen och hand-

lingarnas försvinnande från de sex personer som utredningen tidigare

varit huvudsakligen inriktad på till hela länsrättens personal – ca 250

personer.

I oktober 1987 förhördes lagmannen Åke Lundborg vid två

tillfällen. Han uppgav bl.a. att länsrätten redan flera år tidigare tagit

bort instruktionen för radering ur instruktionspärmarna.

I mitten av oktober 1987 gjordes slagningar i brottsregistret på

samtliga 266 anställda vid länsrätten och Mellankommunala skatte-

rätten, som hade kontorsgemenskap med länsrätten. Vidare kontrolle-

rades om någon av dem var aktuell hos säkerhetspolisen, förekom i

persondokument i förundersökningsregistret eller var registrerade i

vapenregistret. Pass/körkortsfoton togs fram på samtliga. Kontrollerna