wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/76

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


I september 1986 hördes polisman F än en gång om sina iakttagelser på

mordplatsen m.m.

I mars 1989 lämnade journalisten Börje H information om polisman

F. Börje H uppgav att en person, som träffat polisman F sommaren

1985, ansett att denne uppträtt anmärkningsvärt, uttryckt ett starkt

samhällshat och verkat obalanserad. Enligt Börje H var polisman F

anställd hos polisman A efter mordet. Tipset synes inte ha föranlett

någon utredningsåtgärd.

I juni 1990 begärde PU med förtur provskjutning av polisman F:s

Smith & Wesson .357 Magnum. Drygt åtta månader senare inkom

utlåtande från SKL ang vapnets provskjutning. Resultatet var negativt,

dvs. inget tydde på att de upphittade kulorna utskjutits ur vapnet.

I mars 1992 inkom ett tips från en uppgiftslämnare, som hade

inhämtat uppgifter om polisspåret i massmedia. Uppgiftslämnaren be-

rättade bl.a. om en händelse före mordet som tydde på att polisman F

var fientligt inställd till Olof Palme och kunde låta det komma till ut-

tryck på ett aggressivt sätt. Uppgiftslämnaren angav andra personer

som skulle kunna höras om händelsen. Uppgiftslämnaren hördes

ytterligare en gång knappt ett år senare. Några andra uppföljnings-

åtgärder finns inte dokumenterade.

Som framgått är polisman F själv aldrig hörd om de tips där han

utpekats. Däremot föreligger alltså ett antal förhör med honom i en

annan del av utredningen, nämligen den som gäller förhållandena kring

mordplatsen efter mordet.

I det första förhöret sades inget om trappor eller illamående etc. I

det andra, en dryg vecka senare, omtalades bilflytten och hur han

sprang uppför rulltrappan som då gick igång. Inget sades heller denna

gång om hans illamående. I förhöret i september 1986 uppgav F att han

åkte baklänges uppför rulltrapporna ”för att ge dem som tog trapporna

säkring”. Han kom därvid sist upp av polismännen. 1994 hördes han i

anledning av uppgifter i ett TV-program. Han berättade då om

illamåendet och sade att han var en av de poliser som kom att springa

uppför trapporna som leder upp till Malmskillnadsgatan. Han hade just

innan druckit en burk Coca-cola och det var orsaken till att han måste

kasta upp efter språngmarschen.

Ur utredningen i övrigt kan följande noteras. Polisman F anlitades

som skjutinstruktör, varvid han hade efterträtt polisman A. Polisman F

slutade en tid efter mordet som polis, men kom sedan tillbaka.

Verkställd utredning visar att polisman F varit i tjänst vid tillfället och att i

övrigt inget framkommit om honom som är av betydelse för utredningen.