Den 22 maj 1987 kontaktade Roger M säkerhetspolisen på nytt och
berättade att han fått fram uppgifter om att Sydafrika satsat stora
pengar på att köpa ”infiltratörer”. Inom Norden hade denna kampanj
gått under beteckningen ”Operation Agneta”. Högerextremister i Norge
skulle på detta sätt ha fått flera miljoner kronor. En norrman, Erik B,
skulle ha deltagit i verksamheten. Denne hade varit bosatt i Örebro och
vid tiden för mordet på Olof Palme skulle han ha befunnit sig i
Stockholm.
Den 27 maj 1987 publicerades artikeln i Svenska Dagbladet.
I juli 1987 kontaktade Roger M återigen säkerhetspolisen. Han hade
efter ny kontakt med källan fått fram ytterligare uppgifter. De tre
männen skulle ha avrest med flygbolaget Luxair från Johannesburg den
2 november 1985 och de skulle ha ankommit Luxemburg dagen därpå.
Därifrån skulle två av männen ha rest vidare till München, där de
sammanträffat med ”Franz Esser”, som ordnat bilen. Den tredje
mannen skulle på annat sätt ha tagit sig till Stockholm, där de tre åter-
förenats. Männen skulle ha levt ett ”utsvävande” liv i Stockholm, dock
ej på ”allmän lokal”. En av dem skulle eventuellt haft en flickvän i
Bromma. Deras leverne hade så småningom kommit till uppdrags-
givarens kännedom och de hade uppmanats att genast utföra ”upp-
draget”.
Samma månad, dvs. i juli 1987, försökte säkerhetspolisen identifiera
västtysken ”Franz Esser”. Detta misslyckades dock.
Under hösten 1987 inhämtades passagerarlistor från Luxairs flight
1101 från Johannesburg till Luxemburg den 1 november 1985.4
Under PU:s utredning av ”Sydafrikaspåret” hösten 1996 vidtogs
flera nya åtgärder i ärendet. Interpols register kontrollerades och en för-
frågan beträffande ”Franz Esser” skickades till Tyskland via Interpol. I
svar från Tyskland i juni 1997 ville Interpol Wiesbaden ha mer upp-
gifter om sakförhållandena beträffande hur ”Franz Esser-spåret” blev
känt.
I början av oktober 1996 kontaktade den andra journalisten på
Svenska Dagbladet, Mari S, per brev Solveig Riberdahl i anledning av
Eugene de Kocks uppgifter (se nedan). I brevet skrev hon bl.a. ”När
dagarna går förvånas jag över att polisen inte hör av sig med tanke på
det tips jag förmedlade 1987”. Hon skrev också att hon inte trodde att
polisen tagit uppgifterna på allvar eller kontrollerat dem särskilt noga.
Därefter återgav hon en del uppgifter med ytterligare preciseringar och
detaljer. Bl.a. skrev hon att den använda bilen troligen var tysk- eller
holländsk-registrerad. ”Franz Esser” skulle ha flytt från ett straff i
4 Uppgiften förbryllar något, eftersom ingångsuppgiften var att männen skulle
ha rest den 2 november.