wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/206

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


brittisk medborgare och mamman svensk. Mamman hade varit

missionär i Svensk Lutherska kyrkan i Sydafrika. Bägge adoptiv-

föräldrarna var avlidna. Vid tre tillfällen hade han besökt Sverige; i

början av 1950-talet, 1981 och 1988-89. 1981 hade han hälsat på släk-

tingar som han delvis namngav. Vid besöket 1988-89 hade han också

besökt släktingar. Vid bägge tillfällena hade han varit i Stockholm.

Beträffande det ljudband, där ett radioprogram rörande mordet på Olof

Palme spelats in och som anträffats vid gripandet uppgav N att detta

hade han själv spelat in. I samband med de Kocks uppgifter hösten

1996 hade Sydafrikas eventuella inblandning i mordet på Olof Palme

diskuterats i Maputo. En svensk man i Maputo hade frågat N vad

diskussionen rörde. Tidigare samma dag hade N hört en radiout-

sändning om detta mord och han lovade därför den svenske mannen att

banda nästa nyhetssändning, vilket han också gjort. Bandet hade

emellertid blivit liggande bland hans tillhörigheter. Vid husrannsakan

hos N efter gripandet hade polisen hittat tre vapen. Av en passhandling

framgick att N var registrerad för ytterligare vapen; en revolver Smith

& Wesson .357 Magnum. N förstod och pratade en del svenska. Till

lokala utredare hade han sagt att han talade både svenska och finska. N

hade bekräftat att han arbetat för den militära underrättelsetjänsten i

Sydafrika sedan 1984 i ”The Directorate of Covert Collection” (DCC).

Enligt Jan K hade det funnits misstankar att DCC inte bara sysslade

med underrättelseinhämtning utan också deltog i aktiva operationer

såsom mord m.m. Bl.a. hade DCC omnämnts vid mordet av Dulcie

September i Paris 1988. Av en källa hade Jan K inhämtat att N be-

skrivits som ”Mr 200%”, dvs. mycket duktig både på att hämta in

underrättelser och på att utföra operationer.

Efter Jan K:s rapport utställde Riksåklagaren en ”fullmakt” för Jan

K att bedriva undersökningar i utredningen av mordet på Olof Palme.

Genom N:s beskrivning över var han bott vid sina vistelser i

Stockholm lyckades PU sannolikt fastställa vilka hotell det rört sig om.

Dessa hotell kontaktades men inget av dem hade sparat några för-

teckningar över hotellgäster från denna tid. PU:s egen databas med

hotelluppgifter kontrollerades utan resultat.

De svenska släktingar som N uppgivit att han hade besökt efter-

söktes och deras identitet kunde fastställas. Förhör hölls. N:s uppgifter

bekräftades, men inget av direkt intresse för mordutredningen fram-

kom.

PU försökte vid denna tid genom Radio Sweden fastställa när den

inspelade radioutsändningen ägt rum. Detta visade sig inte vara möjligt

eftersom Radio Sweden inte fick tillräckligt många sökparametrar.

I juni 1997 besökte Jan K PU. Han överlämnade en rad handlingar,

bl.a. protokoll över polygrafundersökning (polygraf=”lögndetektor”),