PKK men att han kände till uppgifterna om att mordet på Olof Palme
skulle ha beslutats och planerats i Damaskus. Han var mycket skeptisk
till dessa uppgifter.
I juni 1988 höll PU (Ingemar Krusell, Sören M, Jörgen Almblad och
Solveig Riberdahl) förhör med Ebbe Carlsson. Ebbe Carlsson infor-
merade bl.a. om PKK:s relationer till Iran, vilka han kommit att in-
tressera sig för via den information han erhållit genom tidningsläsning
och Hans Holmér. Han berättade om sitt och polismannen Per K:s
besök hos Banisadr. Han hade uppfattat denne som en välvilligt inställd
person men beträffande lösningen på mordet hade hans berättelse varit
allmänt hållen. Banisadr hade inte nämnt några källor. Ebbe Carlsson
framhöll vidare att hans slutsats var att relationerna mellan Irans
ledning och PKK kunde beläggas genom tidningsurklipp m.m. och att
PKK därmed kunde ha haft en roll i det som inträffat i Stockholm. Han
menade att det var långsökt att tro att franska vapenhandlares vrede låg
bakom mordet. Motivet borde i stället sökas i det farligaste som Olof
Palme höll på med – medlingsuppdraget i kriget Iran/Irak. I slutet av
förhöret finns följande antecknat ”Förhöret avser fortsättningsvis Olof
Palmes personliga förhållanden och relationer inom och utom Sverige.
Det har vid förhöret överenskommits att CARLSSONs informationer i
detta avseende ej skall ingå i protokollet, då de ej är av sådan art att de
utgör något spaningsuppslag i mordfallet.”
Göran Bundy. I mars 1988 hördes den förre ambassadören i Teheran,
Göran Bundy, upplysningsvis av PU. Bundy, som var ambassadör i
Teheran under tiden april 1980-juni 1985, berättade bl.a. följande.
Kriget Iran/Irak bröt ut i september 1980. Kort efter krigsutbrottet fick
Olof Palme en förfrågan om han ville bli FN:s medlare i kriget. Olof
Palme kom därefter under tre tillfällen – 1980, -81 respektive -82 – att
besöka Iran i denna egenskap. Såvitt Bundy kunde bedöma uppskattade
Iran Olof Palme som medlare men landet ville inte ha slut på kriget.
Iran uppskattade också Olof Palmes besök hos senapsgasskadade
iranska soldater på ett sjukhus i Uppsala. Inte heller fanns några
fientliga uttalanden om Olof Palme i iranska tidningar. På särskild
fråga till Bundy om denne hört talas om att iranska prästerskapet vid en
sammankomst den 9-11 februari 1986 skulle ha beslutat om Olof
Palmes avrättning, svarade denne att han aldrig hört talas om detta och
att han inte kunde se något motiv för ett sådan beslut. I juli 1983 hade
Bundy blivit uppkallad till iranska UD som hade gett uttryck för
missnöje med att vissa leveranser från Bofors uteblivit. Bundy hade
funderat över om dessa leveranser varit avsedda för den kemiska
anläggningen utanför Isfahan eller om det gällt färdiga vapensystem.
Under försommaren 1985 hade det också ryktats om att Olof Palme