PKK-spåret
Organisationen PKK
Efter den turkiska statens bildande 1923 utsattes de i Turkiet bosatta
kurderna för ett starkt assimileringstryck. Det kurdiska språket för-
bjöds, kurdiska ortsnamn ändrades till turkiska och kurderna kallades
bergsturkar. Detta ledde till starka reaktioner bland kurderna. Flera
uppror slogs ned.
Vid universitetet i Ankara tog den kurdiska frågan ny fart i mitten
av 1970-talet. Vid den tiden samlade en student i statskunskap,
Abdullah Öcalan, ett stort antal studenter runt sig i en grupp som kalla-
des Kurdistans revolutionärer. Genom denna grupp skapades organisa-
tionen PKK (Partiya Karkeren Kürdistan), Kurdistans arbetarparti.
Målet för organisationen är en självständig kommunistiskt präglad
kurdisk stat under PKK:s ledning.
Sedan 1978 har Abdullah ”Apo” Öcalan som generalsekreterare
stått i spetsen för partiet. PKK styrs av generalsekreteraren, den under
hans ledning arbetande politbyrån och centralkommittén.
PKK:s anhängare indelas i tre grupper; sympatisörer, kaderaspiran-
ter och kadrar. Kadrarna är fullvärdiga medlemmar som inte har någon
möjlighet att utträda ur partiet. Dessa betraktar sig som professionella
revolutionärer, bär ofta täcknamn och är försedda med falska person-
handlingar. Kadrarna är skyldiga partiet total lydnad och måste utföra
order utan kritik. Någon opposition inom partiet tolereras inte. Kritik
mot generalsekreteraren eller brytning med partiet betraktas som för-
räderi.
I september 1980 tog militären över kontrollen i Turkiet. Då flyttade
PKK:s ledning till Syriens huvudstad Damaskus. Efter militärkuppen
sökte sig stora grupper kurder till Europa. Dåvarande Västtyskland,
Skandinavien, BeNeLuxländerna, Schweiz och Frankrike tog emot de
flesta. PKK:s ledare Abdullah Öcalan sökte uppehållstillstånd i Sverige
men fick i början av 1984 avslag på sin begäran.
Uppbyggnaden av det europeiska PKK motsvarar till stor del ur-
sprungspartiets. Högsta organet är exekutivkommittén. Denna utgör
förbindelse mellan partiledningen och den europeiska centralkommittén
med säte i Köln.
I Sverige har det inte funnits någon fast organisation utan endast en
underkommitté. I mitten av 1980-talet anses PKK ha haft ett 50-tal an-
hängare i Sverige.