Skälet till detta var att man märkte att tendenser fanns att någon
intresserade sig för utredningsmaterialet som spaningsgruppen hade
i KK 1:s lokaler. Bl a uppmärksammades att originalförhör fanns i
fotostatmaskinerna på morgonen när personalen kom till arbetsplatsen.
Under denna tid hade gruppen varit sysselsatta med företrädesvis att
arbeta kring den person som
i ett tidigt skede var anhållen misstänkt
för mordet på Olof Palme, nämligen Gunnarsson från Blekinge.
Norlin fortsätter med att berätta, att man märkte omkring den 10 mars
1986 att papper, dvs originalmaterial började försvinna ur pärmar
som gruppen disponerade. Det hela började, såsom tidigare nämnts, när utredningen intensifierades kring Gunnarsson. Bla nämner han att pärmarna innehöll uppgifter beträffande beslag samt uppgifter på närmast
anhöriga kring Gunnarsson och då företrädesvis i Stockholm. Av detta
skäl hade bl a en kollega, som heter Åke Wedin, som då tjänstgjorde i
Palmegruppen, blivit förhörd bl a beträffande sina förehavanden.
Grundorsaken till varför kollegan Åke Wedin hördes, var att det skulle
utredas hans kontakter med Gunnarsson. Uppgiften i sig hade lagts på
Norlin, men han avtackade sig uppgiften av det skälet att han ansåg att Ake Wedin borde höras av en person med högre tjänstestäl-Inårāgs än
Wedin själv. Detta gjorde att kriminalkommissarie Christer Schönbeck
blev den som höll förhören med Wedin. Förhören fortsatte därefter med
Wedin och då utsågs såsom förhörsledare kriminalkommissarie Helge
Eriksson, som, enligt vad Norlin känner till, höll två skilda förhör
med honom, varav det ena förhöret hölls ena dagen och det andra dagen
därpå.