Svensk socialistisk samling
Från wpu.nu
(Omdirigerad från Lindholmsrörelsen)
SSS Svensk socialistisk samling (1938-1950) var ett svenskt nazistiskt politiskt parti, som tidigare hette Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP) (1933-1938).
1950 SSS-partiet upplöstes och f.d. partimedlemmar anslöt sig till Sveriges Nationella Förbund, Nysvenska rörelsen eller bildade egna organisationer.
Partianhängarna kallades ”Lindholmare” efter Sven Olov Lindholm som var partiledare under partiets hela existens.
Historia tidslinje
1930-10-01 bildades Nysvenska nationalsocialistiska förbundet (NNF) genom en sammanslagning av Nysvenska Folkförbundet (NFF) och Sveriges Nationalsocialistiska Folkparti (SNFP).
1931 NNF ändrade sitt namn till Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP), där Sven Olov Lindholm inledningsvis var en av de ledande krafterna i egenskap av ”riksledaren” Birger Furugårds ställföreträdare samt redaktör för partiorganet Vår kamp.
1933/januari Efter ett kort besök i Tyskland försökte Sven Olov Lindholm ta makten över SNSP men kuppförsöket misslyckades.
1933-01-13 uteslöts Sven Olov Lindholms fraktion ur partiet efter kuppförsöket och strax därefter bildade de uteslutna medlemmarna Nationalsocialistiska arbetarepartiet, senare känt som Svensk socialistisk samling (SSS).
1933-01-15 Nationalsocialistiska arbetarepartiet (NSAP) grundades formellt på initiativ av Sven Olov Lindholm genom utbrytningen från det av Birger Furugård ledda Svenska nationalsocialistiska partiet (SNSP).
NSAP hade det tyska nazistpartiet som ideologisk och organisatorisk förebild med antikapitalism, kollektivism och stort statligt inflytande som ledande punkter på agendan.
1938-10-23 Partiet bytte namn till Svensk socialistisk samling (SSS).
Andra världskriget
Planer på internering och förintelse av Sveriges judar och kommunister
Partiet uppmuntrade sina medlemmar att rapportera in uppgifter om judar i Sverige, och skapade ett register med personuppgifter för cirka 8 000 av Sveriges judar. Nazisterna hade partimedlemmar inom bland annat polisen som sände in uppgifter till registret.
Nazister hade planer på att sända judarna till ”skyddshäkte” (koncentrationsläger) och deportation om Sverige skulle bli ockuperat av Nazityskland, och planerade koncentrationsläger i Sjöbo och på Stora Karlsö.
Efter kriget förnekade Lindholm och partiet sina planer, och förnekade att förintelsen hade inträffat, men partiets planer bevisades bland annat när delar av registret återfanns 1997 i Lisellska huset i Malung. Registret spårades till husets förre ägare, den numera avlidne läroverkslektorn Erik Walles, som skänkte en historiskt unik samling med svenskt nazistmaterial från hans tid som Lindholmare.
1942 bildade några utbrytare från SSS ett nytt nazistparti med en egen underrättelsetjänst, Gyllene Spö-knippet, som var tänkt som en svensk motsvarighet till Gestapo som skulle gripa judar och kommunister den dagen tyskarna invaderade Sverige. Dessa planer rann dock ut i sanden.
Efterkrigstiden
Efter andra världskrigets slut fortsatte SSS existera under några år. Partiet utmärkte sig bland annat som en av de tidigaste förintelseförnekarna, något som påbörjades redan i maj 1945 i Den Svenske Folksocialisten.
Efter några år av kraftigt avtagande stöd upplöstes SSS slutligen i juni 1950.
I samband med upplösningen bildades Svensk socialistisk samlings kamratförening, vilken i liten skala kom att leva vidare under de följande åren.