wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/288

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


Kock hösten 1996 lämnat sina uppgifter inför en Sydafrikansk domstol ”belägrades” spaningschefen och förundersökningsledaren av medierna. De ansåg sig då inte ha någon annan reell möjlighet än att lägga annat åt sidan och ta itu med de Kocks uppgifter. Oavsett realiteten i dessa förhållanden, är det inte acceptabelt att utredningsresursernas användning på detta sätt styrs av det massmedierna intresserar sig för; det är de sakliga utredningsavgörandena som skall styra utredningsarbetet. (Vid den här tiden hade arbetet med inriktning på resning i Christer Pmålet påbörjats. Sakligt sett torde PU:s bedömning ha varit att detta arbete ägde större prioritet, men den bedömningen fick alltså vika.) Vi ifrågasätter inte att PU den gången var tvungen att agera som man gjorde, vad vi ifrågasätter är om inte informationsfrågorna långt tidigare hade kunnat hanteras så, att en situation av detta slag inte hade behövt uppkomma.

Vi är medvetna om att svaret på just den frågan inte är självklart och att läget 1996 allmänt sett inte kan skiljas från sitt historiska förspel, dvs. att mordutredningen sedan första året stod lågt i kurs och var pressad till ett defensivt förhållningssätt.

Informationsfrågorna är förvisso svåra och hänsyn måste tas till reglerna om meddelarfrihet m.m. Men vi anser att sättet att hantera informationen är ett tydligt exempel på den brist på ledarskap som vi anser präglar PU som helhet. Det är nämligen en normal ledningsfråga, att ordna så att informationen till media och allmänhet fungerar väl. Detta handlar, i synnerhet i ett fall som detta, inte bara om öppenhet och insyn utan alltså också om att skydda utredningsarbetet från de skadeverkningar det kan drabbas av om informationsfrågorna hanteras på ett felaktigt sätt.

8.3.3 Lednings- och ansvarsfrågor En organisation, ett ledningsansvar

Från utgångspunkten att mordutredningen är att betrakta som en organisation, för vilken det finns en ledning, som ansvarar för att utredningsarbetet bedrivs på ett ändamålsenligt sätt, med målsättningen att komma till klarhet om vem som begått gärningen och lagföra denne, har vi gjort följande iakttagelser beträffande detta ledningsansvar. Samtliga iakttagelser gäller utredningen sådan den bedrivits efter den 5 februari 1987, dvs. efter det att regeringen i särskilt beslut lade förundersökningsledaransvaret på Riksåklagaren. Styrning av utredningsarbetet. Förundersökningsledaren förfogar inte över polisens resurser, men har likväl ett ansvar för att de resurser som