wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 3 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/301

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


till att utreda sådant som fortfarande gick att utreda, alldeles oavsett vad som annars hade varit önskvärt att göra. Även om utredarna strävade efter att arbeta ”brett och förutsättningslöst” torde de därför delvis ha styrts av vilka utredningsvägar som ännu var framkomliga. Detta kan i någon mån bidra till att förklara PU:s till synes svala intresse för brottshypoteser som innefattar internationella konspirationer.

Händelserna under det första utredningsåret måste även ha påverkat arbetet på andra sätt, inte minst genom de förtroendeskador som uppkom. Den väsentligaste effekten var emellertid den som också är mest uppenbar, nämligen att det magra utredningsresultatet från det första året gjorde det fortsatta arbetet svårt och utsikterna att nå framgång små.

Det har ofta från PU:s sida – både offentligt och inför oss – framhållits att utredningsarbetet bedrivits just ”brett och förutsättningslöst”. Det är på många sätt en riktig beskrivning. Men det förhåller sig samtidigt så vilket lätt kan konstateras i det arbete som faktiskt bedrivits och vilket också sagts från PU:s sida i olika sammanhang - att PU bedömer det som mer sannolikt att mordet begåtts av en ensam gärningsman, som agerat oplanerat, än genom en planlagd konspiration. Det är vår samlade bedömning att utredningsarbetet i första hand varit inriktat på en sådan lösning. Det innebär inte att andra lösningar alltid betraktats som uteslutna eller att inga sådana hypoteser gjorts till föremål för utredning. Men det innebär att tonvikten i arbetet legat på att finna en ensamagerande gärningsman och att jämförelsevis mer arbete lagts ned på utredningsåtgärder i den riktningen än i riktning mot brottshypoteser som innebär att mordet skulle ha varit planlagt på ett eller annat sätt.

Inriktningen av ett utredningsarbete kan inte bedömas annat än utifrån kända fakta. Det finns ingen anledning att prioritera alla teoretiskt tänkbara brottshypoteser på samma sätt. Det som är mer sannolikt måste gå före det som är mindre sannolikt. PU:s prioritering av inriktningen ”ensam gärningsman” – som till sin art är tydlig, men till sin grad ganska svårbestämd måste alltså bedömas utifrån vad som i denna mening är sannolikt.

Mer ingående analyser i syfte att fastställa sannolikheter av detta slag kom in i utredningsarbetet sent. Den mest utförliga är den som gjordes i GMP:s brottsanalys. Den pekar tydligt i riktningen ”ensam gärningsman”. Detsamma synes ha gällt de synpunkter PU i samband med detta arbete inhämtade från FBI och de odokumenterade överväganden som gjorts av spaningsledningen. Den granskning och kvalitetssäkring vi utfört i denna del (se kapitel 7) leder inte till någon avvikande slutsats. Vi anser alltså att PU:s prioritering i denna del var och är sakligt grundad.