Sigvard C: Nej, jag har inte ställt upp.
I domstolarna?
Helin: Ja.
Sigvard C: Nej, det har jag inte. Helin: Och förteg det här med vapnet. Sigvard C: Du menar så, just vid rättegången?
Helin: Ja
Sigvard C: Ja, alltså jag kanske hade den chansen att jag ville ju inte delge allt då va, så att jag, jag skulle liksom behöva, ja, bli ...
Helin: Du ville inte
ange honom? Sigvard C: Nja, jag kunde ju inte ange, jag har ju inte, vet ju inte att, om han?
Helin: Det var ju huvudfrågan i målet, varifrån fick, skulle Christer P i så fall ha fått vapnet ifrån och du satt ju inne med svaret, eller hur? Sigvard C: Ja, men det hade jag nog inte själv. Var jag inte själv medveten om, tror jag, att jag låg inne med det. Helin: Jo, vi har väl varit med både du och jag så pass länge nu så nog
har jag väl rätt, du ställde upp för Christer? Sigvard C: Nej. Helin: Det gjorde du inte? Sigvard C: Nej, det gjorde jag inte. Inte medvetet.
I samband med de förhör som hölls med Sigvard C under dennes sjukdom, begärde PU in ett utlåtande från Radiumhemmet. Man ville veta om den behandling med cellgifter, morfin m.m., som Sigvard C fick under denna tid, påverkade hans tillstånd i allmänhet och minnet i synnerhet. Det fanns enligt den läkare som undertecknade utlåtandet inte skäl att tro att Sigvard C:s minnesfunktioner skulle vara påverkade, men han reserverade sig för att psykologisk eller psykiatrisk expertis kunde behöva anlitas. – Sigvard C avled den 5 mars 1996.
De nya uppgifterna från Sigvard C beaktades när Riksåklagaren tog ställning i resningsfrågan i december 1996. I den ovan nämnda promemorian noterade Solveig Riberdahl med hänvisning till juridisk doktrin bl.a. att
När någon som tidigare hörts i målet vill ändra sina uppgifter måste man i bedömningen väga in att samma person lämnat olika uppgifter vid skilda tillfällen och i skilda stadier. Den tidsrymd som förflutit måste också beaktas.