wpu.nu

Sida:Pol-1987-09-09 0940 E622-00-C Förhör med Wiklund.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


I samband med detta fick Wiklund stoppa sitt eget fordon och s a s vänta in den ovan beskrivna situationen.

Därefter kunde han omedelbart påbörja den tidigare tänkta omkörningen av det framförvarande fordonet.

I samband med att han passerade detta såg han att kupébelysningen var tänd och han är helt övertygad om att det fanns två personer i framsätet och han har också en spontan känsla av att det funnits ytterligare en person i fordonets baksäte.

Wiklund vill här inte närmare binda sig med 100% säkerhet, men hans spontana reaktion var dock att det fanns ytterligare en person i baksätet.

Vad det gäller könen på dessa personer i fordonet är han övertygad om att de som satt i fram var män, men kan av naturliga skäl inte närmare precisera personen i baksätet. Vad det gäller beskrivning och annat av fordon och personer i bilen kommer vi att beskriva dessa i ett senare skede av förhöret.

På särskild fråga till Wiklund om han iakttar fordonet, som ovan beskrivits, efter det att han passerat detta framkom följande. Wiklund säger att han inte gjorde några kontroller i sin egen backspegel efter det att han passerat fordonet och kan således inte närmare redogöra för vad som hände med det ovan beskrivna fordonet.

Wiklund kom därefter att köra Tunnelgatan för att svänga in Drottninggatan, vidare Apelbergsgatan in på Målargatan.

När Wiklund gled upp utanför Målargatan stod redan hans hustru och dotter och väntade på honom.

De både kom att stiga in i hans fordon med hustrun i framsätet och dottern i baksätet. Man påbörjade därefter direkt färden tillbaks ut på Kungsgatan för vidare färd mot Sveavägen.

I korsningen Kungsgatan & Sveavägen fick Wiklund stanna för rött ljus.

Han har här en spontan minnesbild av att han vid det tillfället kom att titta på den digitala klockan som är belägen på fastigheten där Ströms herrekipering är inrymd.

Han vill minnas att han uppfattat att klockan då var 23:15 .

I det här skedet av förhöret har det diskuterats kring Wiklunds minnesbilder av just den här aktuella tidpunkten.

Han menar att han nu, så här lång tid efteråt, har svårt att verkligen med exakthet uttala sig på minuter när, när det gäller det exakta klockslaget.

Han vill dock framhålla det ovan sagda att hans spontana minnesbild är att klockan var omkring 23:15 .

Han utesluter således inte att den kan ha varit 23:16 , 23:17 , 23:18

eller 23:19

.

Wiklund svängde därefter vänster Sveavägen för färd norr ut. Han hade därefter avsett att upprepa den tidigare ovan beskrivna vänstersvängen ner på Tunnelgatan och därifrån för vidare färd över Norra Bantorget till dotterns bostad på .

I samband med att Wiklund närmar sig korsningen Sveavägen & Tunnelgatan slår ljussignalen om till rött.

Wiklund är, i likhet med förra gången, första bil vid rödljuset och får således stå där "röd-perioden".

Under väntetiden vid ljussignalen får Wiklund syn på den person som han tidigare beskrivit stigit ur det dubbelparkerade fordonet.

Denne person står precis i hörnet av Tunnelgatan & Sveavägen invid husfasaderna.

Wiklund ser hur mannen koncentrerat tittar ner mot Sveavägen i riktning norr ut.

Wiklund har också den minnesbilden att mannen s a s lutar sig mot husfasaden och att han haft vänster arm bakom kroppen.