wpu.nu

Sida:Pol-1997-06-23 HBJ5048-00-A alla-förhör-Craig-Williamson.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


År 1975 blev han studentledare, sedan han vid ordinarie årsmöte valts till vice ordförande i de sydafrikanska studenternas nationella förbund (UNESA). Vid samma årsmöte valdes även en ny ordförande i UNESA, MICHAEL STENT, journalistikstuderande. Det är viktigt att komma i håg att under dessa år var UNESA en organisation som var oppositionellt inställd mot några av apartheidregimens åtgärder och attSom vice ordförande i UNESA kunde Williamson lätt resa utanför landet.

År 1976 reser han för andra gången utanför södra Afrika och för första gången i sin egenskap av vice ordförande i UNESA, åtföljd av ordföranden i UNESA, Michael Stent, till Faro i Portugal, för att medverka i den internationella studentkonferensens arbete. I sitt oficiella tal uppges Williamson ha fördömt den sydafrikanska invasionen i Angola.Han sade sig äga fotografier från denna konferens och den omfattande redogörelse som han utarbetade efter sin återkomst. Han lovade att han för oss kan utverka en kopia direkt eller genom förmedling av ambassadör Kito, i det fall det skulle vara av intresse för oss.

Michael Stents och Craig Williamsons resa till denna konferens organiserades och finansierades helt av herr LARS-GUNNAR ERICKSON, dåvarande direktör vid International University Exchange Fund (IUEF). Innan han kom till Faro gjorde de två en rundresa på ca 10 dagar i Norge, Storbritannien, Sverige, Turkiet osv.

Enligt Williamson var året 1976 ganska dystert för södra Afrika. Det förekom många massakrer och gripanden av politiska skäl och många anti-apartheidrörelser började få stadga på det interna planet.

En av dessa rörelser var "militärtjänstmotståndarna", dvs en grupp ungdomar som motsatte sig värnplikten i den rasistiska sydafrikanska armén och som därför var tvungna att lämna sitt land.Den lämnade landet landvägen i sällskap med många vita och svarta studenter och tog sig per bil till Botswana. Bland följeslagarna fanns en vän till Williamson vid namn, studerande vid journalistiska fakulteten och som lika litet som Stent kände tillPå plats i Lusaka presenterade han sig som ANC-sympatisör och fick flyktingkortet hos ACNUR, vistades i Lusaka och avreste efter ungefär ett halvår till Schweiz, där LARS-GUNNAR Erickson redan väntade på honom, enligt uppgift för att Erickson under Faro-konferensen hade föreslagit