wpu.nu

Sida:Pol-YYYY-MM-DD H18676-00 Tips marinofficerare, försvarsstaben, Säpo.pdf/4

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


I den inledande förundersökningen kommer Stockholmspolisen att dela ansvaret för denna med Säkerhetspolisen.

Vilka order eller direktiv som sändes ut inledningsvis är för mig icke kända. Förmodar att någon form av meddelande gick ut.

Konspirationsteorin var till en början den förhärskande, innan en del s k heta tips började strömma in.

Ivern med att lösa mordfallet snabbt var förhärskande. Denna iver ledde även fram till att man inte tidigt försökte åstadkomma en övergripande analys av alla de förtäckta hot som förekommit mot statsministern under en följd av år.

PKK-spåret är som jag ser det ett lysande exempel på hur en av flera terroristgrupperingar kommer att spela en direkt förödande roll.

Tidigare arbete vid SÄPO har av naturliga skäl lett fram till såväl tänkbara hot, som motiv för att mörda statsministern.

För "de invigda" (konspiratörerna), måste detta te sig som något av en skänk från ovan. Ett bättre sidospår går knappast att uppbringa om avsikten var att förleda den dåvarande spaningsledningen.

med lång erfarenhet av kurderna är som klippta för den engagerande rollen. Det uppsnappade meddelandet, om "bröllop" nära förestående, kommer att vara direkt hänförbart till Olof Palme som mål, vad det nu grundades på?

Här spelar den öppna polisens okunskap om SÄPO:s tidigare och pågående arbeten en stor roll, vad avser att skilja agnarna från vetet.

Någon ingående analys upprättad av såväl den öppna som hemliga polisen är med andra ord inte görlig.

Sektioneringen inom SÄPO är bara en av flera orsaker som kommer att försvåra analysarbetet. Brister som härleder sig tillbaka i tiden, så långt som till 1950-talet.

Rent historiskt får man inte förglömma den kommunistskräck som rådde och även i dag råder, fakta som till stor del styrde säkerhetskyddsarbetet i Sverige.

Motsvarande hot från högerextremistiskt håll var under 50 och 60-talet inte alls aktuella på samma sätt. Under slutet av 1960-talet och långt in på 1980-talet var det kommunistisk infiltration och 5:e-kollonnare som gällde.

Under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet kommer även terrorismen in som en del av hoten.

Inom försvaret är hot från Sovjet och s k spetznas-förband förhärskande, med en invasion som det allvarligaste hotet.

P g a vikande hotförutsättningar tvingas militären revidera hotbilderna successivt. Man kan här faktiskt följa ett mönster efter hand som de olika försvarsbesluten skär mer och mer i försvarets budget.

Regeringen får svårare och svårare att motivera ökade anslag till försvaret. Spänningarna stiger mellan försvarsmakten å ena sidan och försvarsdepartementet å den andra.

Någon direkt balansgång är det inte frågan om för ÖB, utan han måste på ett eller annat sätt försöka krympa omfånget på hela försvaret till förmån för kvaliten på de kvarvarande förbanden.

Det är under det här skeendet som Marinen kommer hårdast i kläm.

ÖB:s rapporter rörande kränkningar till havs och i luften är legio. Sådana rapporter har vad jag vet ständigt växlat över tiden.

När så u-båtarna börjar uppträda i media allt mer är detta mer eller mindre historia för säkerhetstjänsterna och underrättelsetjänsterna, för det finns faktiskt ett flertal sådana i Sverige.

Minor, torpeder, mm har tid till annan försvunnit spårlöst vilket måste leda fram till att någon haft intresse av undervattensoperationer av detta slag.

Jag talar nu om perioden 1960 - mitten av