Galleri Atrium

Se även SPÅR - TEORIER

"Galleriet i Gamla stan" - Avsnitt:Z

Följande tar sin utgångspunkt i uppgifter som presenteras i Gunnar Walls bok Konspiration Olof Palme, som gavs ut 2015. Wall har kommit i kontakt med en man som väljer att gå under namnet Axel Johansson, och som vid tiden för Palmemordet hade ett lastbilsföretag i Luleå (här sammanfattas det viktigaste han har berättat). Lokalerna låg i hamnen i Luleå och i samma byggnad fanns även en annan företagare i transportbranschen som i Walls bok kallas Rikard. Vicevärden i huset var polis och under olika tider hade Säpo och polisens länstrafikgrupp lokaler i byggnaden.

Rikards företag var framgångsrikt och hans kontaktnät var omfattande. Han hade många statliga uppdrag, bl.a. för SJ, Systembolaget och polisen. Han gav intryck av att en del av uppdragen åt polisen var hemliga. Rikard hade också personbilar utrustade med biltelefoner, vilket ska ha varit väldigt ovanligt i personbilar vid den tiden, och i dessa kördes bl.a. olika statsråd och poliser.

Enligt Axel pratade Rikard ofta om att han kände högt uppsatta personer och hade många hemliga poliskontakter. Rikard ska vid ett tillfälle ha visat en stor armépistol för Axel och en annan gång visade han någon slags polisbricka, utan att förklara varför han hade den. Han hade också kontakter med en engelsk dam som han hade stor respekt för och dessa kontakter hade att göra med något uppdrag Rikard hade. Rikard brukade flyga till Stockholm på helgerna och där träffade han en grupp män och de brukade gå och bada tillsammans. Axel fick intryck av att dessa män kunde vara poliser.

En tid före Palmemordet pratade Rikard med Axel om Olof Palme och det var tydligt att Rikard ogillade statsministern. Lite senare, några månader före mordet, visade Rikard en tidningsannons för Axel. Rikard sade att han annonserat efter en lokal i närheten av Palmes bostad i syfte att använda den för övervakning av Palme genom att en vaktstyrka placera ner till Stockholm. Tavlorna skulle till ett galleri, som låg till så att det kunde användas till övervakning av Palmes bostad. Det rörde sig om ett 50-tal kartonger med importerade tavlor som försetts med ny ljusarmatur samt en sändning kläder. Axel åtog sig transporten, men lade ut den på en av sina medarbetare. Senare fick han höra att tavlor och kläder lastats av i Solna för vidare transport till Gamla stan.

Vid ungefär samma tid som taveltransporten sade Rikard att han letade efter någon som kunde åta sig att skjuta Palme och undrade om Axel ville göra det. Axel blev chockad och tackade nej och kunde inte riktigt tro att Rikard hade menat allvar. Lite senare sade Rikard att saken var klar och att "vi" fått tag i en lämplig person. Fortfarande kunde Axel inte tro att det var på allvar. Sedan kom mordet på Palme och efter det sade Rikard något kort om att nu är det klart. En kort tid efteråt lades Rikard in på sjukhus, och uppenbarligen var han allvarligt sjuk. Ganska kort tid efter Palmemordet kontaktade Axel Palmeutredningen och berättade om Rikard. Polisen hörde inte av sig till Axel efter detta och i april 1988 avled Rikard.

Gunnar Wall var i kontakt med en journalist som tagit del av Axels uppgifter för ca 15 år sedan och som har fått höra samma historia. Rent allmänt bedömde han Axel som trovärdig men hade inte själv lyckats komma vidare med historien. Wall har också varit i kontakt med en person i boken kallad NN, som kände Axel på 80-talet och som även var bekant med Rikard. NN bekräftar också det Axel har berättat och drar slutsatsen att Rikard kan ha varit en viktig kugge i Stay Behind nätverket i Luleå.

Galleri Atrium. Uppgifter om galleriet kan hittas i Granskningskommissionens betänkande (GRK) där ett avsnitt handlar om möjlig övervakning av Palmes bostad från ett konstgalleri på andra sidan gatan. Knappt två dygn efter mordet ringde en kvinna in ett tips som handlade om ett konstgalleri på Västerlånggatan 28, mittemot Palmes bostad. Hon blev förhörd drygt två år senare och då sade hon att galleriet hade öppnat hösten 1985. Hon hade besökt det vid ett tillfälle och hade då träffat tre mellaneuropeiska män i 35-40-årsåldern. De hade varit ointresserade av att visa eller sälja konsten, och hon bedömde att det bara var "skräp" som fanns till försäljning. Kvinnan berättade att man kunde se in i makarna Palmes bostad från galleriets övre plan. Dagen efter mordet hade hon passerat galleriet och såg att det var grått papper för fönstren, och galleriet var stängt.

En annan kvinna hade lämnat ett liknande tips några dagar efter mordet. Hon hade besökt galleriet tillsammans med en väninna kort tid före mordet, och innehavarna hade inte verkat intresserade av att visa eller sälja konsten. Andra uppgifter i utredningsmaterialet handlar om att det bara skulle ha varit "kludd" på väggarna och att det skulle ha förekommit "spring" på vinden i huset.

Galleriet hade flyttat till lokalen på Västerlånggatan i juli 1985 enligt det som finns noterat i utredningen. Efter en tid hade galleristen släppt bottenvåningen till en annan hyresgäst och själv endast hyrt övervåningen. I förhör sade galleristen att lokalerna hade renoverats under en tid i samband med att han släppte bottenvåningen, och detta hade startat i februari 1986. Det finns också förhörsuppgifter från en man som säger sig ha arbetat med detta renoveringsarbete i galleriet. Han sade att han gjorde detta tillsammans med sin bror och en tredje person och att de andra två ibland stod ute på gatan och väntade på honom när han kom.

I polisförhör med en företrädare för fastighetsägaren bagatelliserade denne uppgifterna om att det pågått något märkligt i huset. Enligt honom hade bara vindskontoret utsikt mot Palmes bostad, och han hävdade att galleristen inte hade nyckel till vindskontoret och att det inte rapporterats om något "spring" på vinden. Från andra personer finns det också uppgifter om att galleriets ägare skulle vara bekant med Victor Gunnarsson, men galleriägaren sade att han inte kände igen Gunnarsson när polisen visade ett foto.
Uppslag:Z8040-00

Gunnar Wall har talat med mannen som stod som ägare till galleriet vid tiden för Palmemordet. Han sade att han inte observerat någon övervakning av makarna Palmes bostad vid den tiden, inte fått någon förfrågan från någon angående att använda galleriet för övervakning av Palmes bostad och att han inte fått några tavlor nedskickade från Luleå. Han sade också att galleriet var av yppersta sorten med konstnärer från hela världen som ställde ut. Galleristen förnekade också i samtalet med Wall att han skulle ha haft folk som sysslade med reparationer av galleriet vid tiden kring mordet, folk som ibland kunde ha befunnit sig på gatan utanför lokalen.

Wall skriver i boken att det finns oklarheter där han inte kommit till någon säker slutsats, bland annat om galleriet var stängt för renovering under en tid i samband med mordet eller inte. (De relevanta sidorna i Walls bok där hela denna historia läggs fram är s. 336-344.)

Om man ska börja lägga pussel angående renoveringen kan man titta på Norra Magasinet Special från april 1994, där bl.a. den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro frågas ut. I programmet berättar Henry Nyberg, som var riksdagsvaktmästare vid tiden för Palmemordet, om iakttagelser som han gjort under Palmes sista vecka i livet. Han promenerade varje dag till och från arbetet längs med Västerlånggatan. Veckan före mordet såg han två män stå i gränden mittemot makarna Palmes port. De pratade ett utländskt språk. Lite längre bort stod en tredje kille, fast på samma sida av gatan som Palme bodde. Detta var på morgonen, och när han gick tillbaka på eftermiddagen var två av männen kvar där. Männen stod där hela veckan, och efter mordet var de försvunna.

När Hans Ölvebro sedan får frågan om vilka dessa tre män är säger han att de är identifierade, att signalementet stämmer med det som riksdagsvaktmästaren beskrivit, att de betett sig på det sätt som riksdagsvaktmästaren beskrivit och att dessa tre män vid tillfället höll på med en renovering av en fastighet. Ölvebro säger dock inte vilken fastighet det är.

Med tanke på de redan nämnda förhörsuppgifterna från en man som säger sig ha hållit på med en renovering av galleriet tillsammans med två andra personer vid den här tiden och att de ibland stod ute på gatan, samt att galleriet låg mittemot Palmes bostad är det väl troligt att riksdagsvaktmästaren sett männen som renoverade galleriet vid den tiden. Hans iakttagelser styrker att denna renovering pågick, och galleriägaren verkar ha ljugit om renoveringen.

Avsnittet om riksdagsvaktmästaren och de tre männen börjar vid 1:34:40 i denna video:

https://www.youtube.com/watch?v=bJQeRUvqdHk

En annan tanke är att kvinnan som besökte galleriet och där träffade tre mellaneuropeiska män i 35-40-årsåldern träffade samma tre män som riksdagsvaktmästaren såg. Han hörde dem prata ett utländskt språk och Ölvebro bekräftade att de inte är svenskar.

Det finns också några inlägg om galleriet, som där uppges ha hetat Galleri Atrium. (Bild av Atrium)