Galleri Atrium
Från wpu.nu
Till listan med SPÅR - TEORIER
SPÅRET:
(Utredning följer efter).
"Galleriet i Gamla stan"
Avsnitt:Z
Följande tar sin utgångspunkt i uppgifter som presenteras i Gunnar Walls bok Konspiration Olof Palme, som gavs ut 2015.
Wall har kommit i kontakt med en man som väljer att gå under namnet Axel Johansson, och som vid tiden för Palmemordet hade ett lastbilsföretag i Luleå (här sammanfattas det viktigaste han har berättat).
Lokalerna låg i hamnen i Luleå och i samma byggnad fanns även en annan företagare i transportbranschen som i Walls bok kallas Rikard. Vicevärden i huset var polis och under olika tider hade Säpo och polisens länstrafikgrupp lokaler i byggnaden.
Rikards företag var framgångsrikt och hans kontaktnät var omfattande. Han hade många statliga uppdrag, bl.a. för SJ, Systembolaget och polisen. Han gav intryck av att en del av uppdragen åt polisen var hemliga. Rikard hade också personbilar utrustade med biltelefoner, vilket ska ha varit väldigt ovanligt i personbilar vid den tiden, och i dessa kördes bl.a. olika statsråd och poliser.
Enligt Axel pratade Rikard ofta om att han kände högt uppsatta personer och hade många hemliga poliskontakter. Rikard ska vid ett tillfälle ha visat en stor armépistol för Axel och en annan gång visade han någon slags polisbricka, utan att förklara varför han hade den. Han hade också kontakter med en engelsk dam som han hade stor respekt för och dessa kontakter hade att göra med något uppdrag Rikard hade. Rikard brukade flyga till Stockholm på helgerna och där träffade han en grupp män och de brukade gå och bada tillsammans. Axel fick intryck av att dessa män kunde vara poliser.
En tid före Palmemordet pratade Rikard med Axel om Olof Palme och det var tydligt att Rikard ogillade statsministern. Lite senare, några månader före mordet, visade Rikard en tidningsannons för Axel.
Rikard sade att han annonserat efter en lokal i närheten av Palmes bostad i syfte att använda den för övervakning av Palme genom att en vaktstyrka placeras där. Lite längre fram i tiden undrade Rikard om Axels företag kunde åta sig en körning av tavlor ner till Stockholm. Tavlorna skulle till ett galleri, som låg till så att det kunde användas till övervakning av Palmes bostad. Det rörde sig om ett 50-tal kartonger med importerade tavlor som försetts med ny ljusarmatur samt en sändning kläder. Axel åtog sig transporten, men lade ut den på en av sina medarbetare. Senare fick han höra att tavlor och kläder lastats av i Solna för vidare transport till Gamla stan.
Vid ungefär samma tid som taveltransporten sade Rikard att han letade efter någon som kunde åta sig att skjuta Palme och undrade om Axel ville göra det. Axel blev chockad och tackade nej och kunde inte riktigt tro att Rikard hade menat allvar. Lite senare sade Rikard att saken var klar och att "vi" fått tag i en lämplig person. Fortfarande kunde Axel inte tro att det var på allvar. Sedan kom mordet på Palme och efter det sade Rikard något kort om att nu är det klart. En kort tid efteråt lades Rikard in på sjukhus, och uppenbarligen var han allvarligt sjuk. Ganska kort tid efter Palmemordet kontaktade Axel Palmeutredningen och berättade om Rikard. Polisen hörde inte av sig till Axel efter detta och i april 1988 avled Rikard.
Gunnar Wall var i kontakt med en journalist som tagit del av Axels uppgifter för ca 15 år sedan och som har fått höra samma historia. Rent allmänt bedömde han Axel som trovärdig men hade inte själv lyckats komma vidare med historien. Wall har också varit i kontakt med en person i boken kallad NN, som kände Axel på 80-talet och som även var bekant med Rikard. NN bekräftar också det Axel har berättat och drar slutsatsen att Rikard kan ha varit en viktig kugge i Stay Behind nätverket i Luleå.
Galleri Atrium.
Uppgifter om galleriet kan hittas i Granskningskommissionens betänkande (GRK) där ett avsnitt handlar om möjlig övervakning av Palmes bostad från konstgalleriet på andra sidan gatan. Knappt två dygn efter mordet ringde en kvinna in ett tips som handlade om ett konstgalleri på Västerlånggatan 28. Hon blev förhörd drygt två år senare och då sade hon att galleriet hade öppnat hösten 1985. Hon hade besökt det vid ett tillfälle och hade då träffat tre mellaneuropeiska män i 35-40-årsåldern. De hade varit ointresserade av att visa eller sälja konsten, och hon bedömde att det bara var "skräp" som fanns till försäljning. Kvinnan berättade att man kunde se in i makarna Palmes bostad från galleriets övre plan. Dagen efter mordet hade hon passerat galleriet och såg att det var grått papper för fönstren, och att galleriet var stängt.Referens behövs
En annan kvinna hade lämnat ett liknande tips några dagar efter mordet. Hon hade besökt galleriet tillsammans med en väninna kort tid före mordet, och innehavarna hade inte verkat intresserade av att visa eller sälja konsten. Andra uppgifter i utredningsmaterialet handlar om att det bara skulle ha varit "kludd" på väggarna och att det skulle ha förekommit "spring" på vinden i huset.Referens behövs
Galleriet hade flyttat till lokalen på Västerlånggatan i juli 1985 enligt det som finns noterat i utredningen. Efter en tid hade galleristen släppt bottenvåningen till en annan hyresgäst och själv endast hyrt övervåningen. I förhör sade galleristen att lokalerna hade renoverats under en tid i samband med att han släppte bottenvåningen, och detta hade startat i februari 1986. Det finns också förhörsuppgifter från en man som säger sig ha arbetat med detta renoveringsarbete i galleriet.Referens behövs Han sade att han gjorde detta tillsammans med sin bror och en tredje person och att de andra två ibland stod ute på gatan och väntade på honom när han kom.
I polisförhör med en företrädare för fastighetsägaren bagatelliserade denne uppgifterna om att det pågått något märkligt i huset. Enligt honom var det bara vindskontoret som hade utsikt mot Palmes bostad, och han hävdade att galleristen inte hade nyckel till vindskontoret och att det inte rapporterats om något "spring" på vinden.
Från andra personer finns det också uppgifter om att galleriets ägare skulle vara bekant med Victor Gunnarsson, men galleriägaren sade att han inte kände igen Gunnarsson när polisen visade ett foto.
Uppslag:Z8040-00
Gunnar Wall har talat med mannen som stod som ägare till galleriet vid tiden för Palmemordet. Han sade att han inte observerat någon övervakning av makarna Palmes bostad vid den tiden, inte fått någon förfrågan från någon angående att använda galleriet för övervakning av Palmes bostad och att han inte fått några tavlor nedskickade från Luleå. Han sade också att galleriet var av yppersta sorten med konstnärer från hela världen som ställde ut. Galleristen förnekade också i samtalet med Wall att han skulle ha haft folk som sysslade med reparationer av galleriet vid tiden kring mordet, folk som ibland kunde ha befunnit sig på gatan utanför lokalen.
Wall skriver i boken att det finns oklarheter där han inte kommit till någon säker slutsats, bland annat om galleriet var stängt för renovering under en tid i samband med mordet eller inte. (De relevanta sidorna i Walls bok där hela denna historia läggs fram är s. 336-344.)
Om man ska börja lägga pussel angående renoveringen kan man titta på Norra Magasinet Special från april 1994, där bl.a. den dåvarande spaningsledaren Hans Ölvebro frågas ut. I programmet berättar Henry Nyberg, som var riksdagsvaktmästare vid tiden för Palmemordet, om iakttagelser som han gjort under Palmes sista vecka i livet. Han promenerade varje dag till och från arbetet längs med Västerlånggatan. Veckan före mordet såg han två män stå i gränden mittemot makarna Palmes port. De pratade ett utländskt språk. Lite längre bort stod en tredje kille, fast på samma sida av gatan som Palme bodde. Detta var på morgonen, och när han gick tillbaka på eftermiddagen var två av männen kvar där. Männen stod där hela veckan, och efter mordet var de försvunna.
När Hans Ölvebro sedan får frågan om vilka dessa tre män är säger han att de är identifierade, att signalementet stämmer med det som riksdagsvaktmästaren beskrivit, att de betett sig på det sätt som riksdagsvaktmästaren beskrivit och att dessa tre män vid tillfället höll på med en renovering av en fastighet. Ölvebro säger dock inte vilken fastighet det är.
Med tanke på de redan nämnda förhörsuppgifterna från en man som säger sig ha hållit på med en renovering av galleriet tillsammans med två andra personer vid den här tiden och att de ibland stod ute på gatan, samt att galleriet låg mittemot Palmes bostad är det väl troligt att riksdagsvaktmästaren sett männen som renoverade galleriet vid den tiden. Hans iakttagelser styrker att denna renovering pågick, och galleriägaren verkar ha ljugit om renoveringen.
Avsnittet om riksdagsvaktmästaren och de tre männen börjar vid 1:34:40 i denna video:
[[1]]
En annan tanke är att kvinnan som besökte galleriet och där träffade tre mellaneuropeiska män i 35-40-årsåldern träffade samma tre män som riksdagsvaktmästaren såg. Han hörde dem prata ett utländskt språk och Ölvebro bekräftade att de inte är svenskar.
UTREDNING:
Personen Gitte W lämnade in ett tips till PU där hon säger sig ha gjort iakttagelser rörande ett galleri på Västerlånggatan i Gamla stan, dvs. i närheten av makarna Palmes bostad.
Gitte W:s namn finns registrerat under Uppslag Uppslag:Z8123-00 där det framgår att Gitte W per telefon den 2 mars kl. 15.22 tipsat polisen om att hon varit inne i en högst ett år gammal konstaffär mittemot makarna Palmes bostad. Innehavarna var, enligt Gitte W, utlänningar som verkade ”slipade” men dåliga på konst.
I Uppslag:Z8123-00-A framgår att polisen drygt två år senare, den 9 maj 1988, hållit ett förhör med Gitte W. Hon lämnade då mer utförliga uppgifter. Hon berättade att galleriet på Västerlånggatan 28 hade öppnats under hösten 1985 och att hon när hon vid ett tillfälle besökte det träffade tre mellaneuropeiska män i 35-40-årsåldern. Männen pratade svenska med lätt brytning. Ingen av dem var intresserad av att visa konsten eller att sälja den. Hon fick ett intryck av att de inte var ”konstkännare” och att det de visade bara var ”skräp”. Hon berättade vidare att konsthandeln var i två plan och att man från det övre planet kunde se in i makarna Palmes bostad. Dagen efter mordet hade hon gått förbi galleriet. Hon såg då att det var grå papper klistrade för fönstren och att galleriet var stängt.
Under Uppslag:Z8123-01 finns ett brev från Per W, från den 21 november 1996, registrerat. På brevet finns anteckningar med hänvisningar till en rad andra uppslag: Uppslag:N3070-00-A, Uppslag:N3397-00, Uppslag:Z8048-00, Z8027-00, Z6426-00-A och Uppslag:HB11303-00. Dessa uppslag innehåller följande ytterligare uppgifter.
Avsnitt:N är utredningen om Viktor Gunnarsson i Uppslag:N3070-00-A, återges ett telefonförhör den 16 mars 1986 med Jerzy P, ägaren till galleriet. Jerzy P berättade att han köpt lokalen i juli 1985. Han uppgav vidare att han inte kände någon Viktor G enda fotograf han kände var Viktor L-B.
I huvuduppslaget Uppslag:N3070-00 framgår att Jerzy P, ägare till Galleri Art Atrium, hördes av polisen den 13 mars 1986 med anledning av att ägaren till Café Mon Cheri uppgett att Jerzy P förmedlat kontakt med en fotograf som Viktor G kände. Café Mon Chéris ägare hade fått uppfattningen att Viktor G kände Jerzy P. Jerzy P förevisades ett fotografi på Viktor Gunnarsson men kände inte igen honom. Den enda fotograf Jerzy P uppgav sig känna var Viktor L-B.
Uppslag:N3397-00 innehåller en anteckning från den 21 januari 1988 om ett telefonsamtal från en anonym svensk man, som uppgav sig ha sett ”33-åringen” tillsammans med de polacker som innehade galleriet på Västerlånggatan 28. Han hade sett dem på gatan ca två månader före mordet. Enligt mannen var polackerna på minnesgudstjänst i Johannes kyrka på mordkvällen. I detta uppslag finns hänvisningar till Uppslag:N3070-00, Uppslag:Z8048-00 och Uppslag:Z8027-00 som innehåller dokumentation av en dörrknackning runt Västerlånggatan 31, påbörjad den 4 mars 1986. I Uppslag:Z8027-02 finns namn på tre personer som fanns på det aktuella galleriet: Tomasz L, som renoverat galleriet, samt Anil B och Per E, vilka båda hade knytning till galleriet.
I Uppslag:Z8027-06 finns en uppgift om att PU pratat med galleriets ägarinna Rashmi K. Enligt henne pågick renoveringar i galleriet varför hantverkare vistades där under aktuell tid.
I uppslaget Uppslag:Z6426-00 finns uppgifter som den 4 mars 1986 lämnats per telefon av Ann M. Hon hade tillsammans med en väninna, Berit A, besökt en konsthandel på Västerlånggatan kort före mordet. Det var glest med tavlor och innehavarna verkade inte intresserade av att sälja eller visa tavlorna. I samband med mordet var det brunt papper för fönstren. Ann M och Berit A kompletteringshördes den 1 februari 1993. I uppslaget finns hänvisning till Uppslag:Z8048-00 som består i ett av borgarrådet Mats Hulth, i början av mars 1986 skrivet brev, där han vidarebefordrar uppgifter från Brit R. Brit hade uppgivit att Jerzy P bl.a. innehade galleriet Art Atrium mitt emot Palmes bostad och att han även drev andrs verksamheter m.m., som skulle vara av tvivelaktigt slag. Galleriet hade bara ”kludd” på väggarna och att det varit ”spring” på vinden, varifrån man såg in i Palmes bostad, under sista månaden före mordet. Den 25 mars förhördes Andrej P. Han berättade bl.a. att han studerade data och att han ibland hjälpte sin bror Jerzy P i dennes galleri. Galleriet flyttades från Bryggargatan till Västerlånggatan i juli 1985. Den 4 april 1986 förhördes Jerzy P. Han berättade vilka rörelser han drev, hur och varför han förvärvat ifrågavarande lokal, att han förhandlat med värden om att få hyra enbart övervåningen eftersom hyran var för hög, att lokalen därefter delats och undervåningen hyrts ut till en annan person, som drev damklädesaffär, samt att lokalerna därför renoverats under februari och en tid framåt. Jerzy uppgav att den som utfört renoveringsarbetet var Tomasz L. Polisen hörde därefter Bengt F, företrädare för fastighetsägaren, den 9 april 1986. Denne bekräftade Jerzy:s uppgifter. Tillsammans med Bengt F besökte polisen vinden. Bengt berättade att Jerzy inte hade nyckel till vindskontoret, vilket var det utrymme som hade utsikt mot Palmes bostad. Inte heller hade det rapporterats något ”spring” på vinden. Polisen hörde även Tomasz L som berättade att han påbörjat renoveringen den 9 februari 1986, att hans bror och en annan person som han namngav brukat göra honom sällskap under renoveringsarbetet och att dessa personer ibland stått och väntat på honom i en smyg vid Harres Damkläder. Polisen hörde även en av dessa personer, Mauriusz W, som bekräftade uppgifterna. Uppslaget innehåller fotografier av såväl Tomasz L som Mauriusz W.
Av dessa handlingar kan man dra vissa slutsatser, framför allt att det sakliga innehållet i Gitte W:s tips utreddes våren 1986. Det framgår att galleriägaren är relativt utförligt hörd och att polisen gått vidare och kontrollerat hans uppgifter om de män som skulle ha uppehållit sig i kvarteren. Som framgår av redovisningen tar det ett tag att leta sig fram till det uppslag där den mest centrala informationen finns, det var i detta fall i det sista uppslaget, Uppslag:Z8048
Den samlade informationen är inte alltid lättolkad. Ofta förekommer enskilda uppgifter som inte ”stämmer”. Här uppges t.ex. galleriets ägare i uppslaget Uppslag:Z8027-06 heta Rashmi K, vilket inte stämmer med andra uppgifter i uppslaget, enligt vilka Jerzy P var ägaren. Det torde också framgå att allt material måste läsas och analyseras från början. Det finns ingenstans någon sammanfattning av vilka misstankar som föranlett utredning och vilket resultat man kommit fram till. En sådan sammanfattning skulle lätt ha kunnat upprättas av den som utrett förhållandena och som vet vad utredningen syftade till att klarlägga. Sammanfattningar och analyser av det slaget förekommer emellertid inte i materialet, eftersom de anses låsa tänkandet och styra senare utredare, som bör göra sin egen bedömning. De gör emellertid också det samlade materialet mer svårtillgängligt, vilket haft sin betydelse för vår granskningsuppgift. (Jfr diskussionen i kapitel 8.)
Det kan tilläggas att detta är ett litet och jämförelsevis enkelt uppslag. De flesta av de uppslag vi granskat innehåller betydligt mer information, förgrenar sig i nya ämnesområden och innefattar, med tilltagande omfång, fler uppgifter som inte ”stämmer”.
Ur SOU 1999:88 s. 144-147.