Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/83"
Från wpu.nu
(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py)) |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 8 mars 2021 kl. 05.05
före mordet hade han iakttagit polisman I utanför sin bostad. Polisman I
hade uppträtt störande. Georg A hade tilltalat honom varvid I ropat
”fanskapet klarade sig i kväll, men nästa gång tar vi honom”, ”det är
Palme vi är ute efter” och ”den där jävla sossen har förstört hela
samhället”. Vid tillfället var polisman I enligt Georg A påverkad.
Georg A tog med polisman I in till sig för att lugna ner denne. I
stannade någon timma eller två. Han fortsatte säga saker som att Hitler
var ett fenomen, antydde att han bar revolver och uttalade hotelser mot
en kvinna som bodde under Georg A. Polisman I brukade besöka
kvinnan i fråga av och till. – Förhörsledaren har gjort en anteckning
angående förhöret, av vilken framgår att Georg A hade druckit alkohol
före förhöret och att det varit ”svårt att hålla den röda tråden”.
Förhörsledaren bedömde dock att Georg A uppfattat händelserna så
som de återgetts i förhöret. – I maj 1992 hölls förhör med polisman I.
Han tillbakavisade uppgifterna att han skulle ha uppträtt som påståtts.
Däremot medgav han att han någon gång vid den aktuella tiden efter en
fest begett sig till området i fråga för att söka upp sin ”särbo”. Han var
spritpåverkad och hade inte klart för sig vad klockan var. Han hade
sökt kontakt med kvinnan genom att kasta sten på hennes fönster. Han
ville minnas att de bägge bjudits in till Georg A. Det var inte uteslutet
att det där förekommit något ”politiskt käbbel”. De angivna uttalandena
finner han helt orimliga; han brukade inte uttrycka sig på det sättet, inte
heller i berusat tillstånd. Han hade inget vapenintresse och hade inte
haft annan kontakt med vapen än via militärtjänsten och sitt
tjänstevapen. I fick vissa frågor om vad han gjorde på mordkvällen och
svarade att han sannolikt var hemma i bostaden; nyheten om mordet
hade han fått av kollegan polisman B, som hade ringt, förmodligen på
morgonen den 1 mars. – Några ytterligare utredningsåtgärder, förutom
slagning, har ej vidtagits.
Polisman J dömdes strax före mordet till fängelse för brott i tjänsten.
Han fick därefter sluta som polis. Det besked han kort före mordet
erhöll från Högsta domstolen och som innebar att domen stod fast, kom
att sättas i samband med mordet.
Den 7 mars 1986 kom ett tips från en tv-reporter. Denne hade i sin
tur fått tips från en polis, som ville vara anonym, att en annan polis
begått mordet. Polismannen kunde inte identifieras med ledning av
uppgifterna. Per-Göran Näss lade ärendet ad acta i juni 1986 ”då inga
ytterligare uppgifter inkommit”. I efterhand står det klart att det var
polisman J som åsyftades, men det gick alltså inte att få fram vid denna
tid. – Samma dag som detta tips kom in anmälde en anonym polisman
att han misstänkte att mordet kunde ha begåtts av polisman J, som
arbetade vid vaktdistrikt 3 i Stockholm. Polisman J skulle morddagen