|
|
| Rad 4: |
Rad 4: |
| | | Uppslagsnummer=01-B | | | Uppslagsnummer=01-B |
| | | Regdatum=1991-11-25 | | | Regdatum=1991-11-25 |
| − | | Avsnittsanteckningar= | + | | Uppslagsanteckningar_PU= |
| | | Uppslagsanteckningar= | | | Uppslagsanteckningar= |
| − | | Uppslagsanteckningar_PU={{Maskat|Längd=13}} ,EV ANKN I987,L1061,L10098,L1638 | + | | Avsnittsanteckningar_PU={{Maskat|Längd=13}} ,EV ANKN I987,L1061,L10098,L1638 |
| | | SPCdatum= | | | SPCdatum= |
| | | SPCnoteringar= | | | SPCnoteringar= |
| Rad 26: |
Rad 26: |
| | | Omreg=Nej | | | Omreg=Nej |
| | }} | | }} |
| | + | {{#set:april_upgrade_version=1}} |
Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll fört vid förhör med
Lena Larsson
Hon höres i Rikskriminalpolisens lokaler Polhemsgatan 30 8 tr i Stockholm tisdagen 1991-11-12 15:05
.
Förhörsledare: Krinsp Per Gustavsson RKP A2
Inga övriga närvarande.
Förhöret hållet i anteckningsform.
Lena Larsson informeras om att förhöret ingår i förundersökningen av mordet på statsminister Olof Palme.
Vidare informeras Lena Larsson om att förhöret mer specifikt avser hennes iakttagelser i hörnet Sveavägen & Tegnérgatan i Stockholm under kvällen 1986-02-28
, dvs den kväll statsminister Olof Palme mördades.
Beträffande kvällen 1986-02-28
så åker Lena Larsson från Uppsala och in till i Stockholm där hon skall träffa Mikael Åström .
Lena Larsson är under bilresan in till Stockholm ensam i bilen. Hon kan i dag inte erinra sig vid vilken tidpunkt hon kommer fram till , men tror att det var någon gång mellan 22:00-23:00
tiden på kvällen.
De hade tidigare kommit överens om att hon skulle hämta upp Mikael Åström
Protokoll fört vid förhör med
Lena Larsson
Hon höres i Rikskriminalpolisens lokaler Polhemsgatan 30 8 tr i Stockholm tisdagen 1991-11-12 15:05
.
Förhörsledare: Krinsp Per Gustavsson RKP A2
Inga övriga närvarande.
Förhöret hållet i anteckningsform.
Lena Larsson informeras om att förhöret ingår i förundersökningen av mordet på statsminister Olof Palme.
Vidare informeras Lena Larsson om att förhöret mer specifikt avser hennes iakttagelser i hörnet Sveavägen & Tegnérgatan i Stockholm under kvällen 1986-02-28
, dvs den kväll statsminister Olof Palme mördades.
Beträffande kvällen 1986-02-28
så åker Lena Larsson från Uppsala och in till i Stockholm där hon skall träffa Mikael Åström .
Lena Larsson är under bilresan in till Stockholm ensam i bilen. Hon kan i dag inte erinra sig vid vilken tidpunkt hon kommer fram till , men tror att det var någon gång mellan 22:00-23:00
tiden på kvällen.
De hade tidigare kommit överens om att hon skulle hämta upp Mikael Åström
utanför dennes arbetsplats efter arbetstidens slut för att sedan bege sig in till restaurang Tre Backar på Tegnérgatan i Stockholm. På denna restaurang skulle man sedan träffa några kompisar.
Efter det att Lena Larsson hämtat upp Mikael Åström utanför hans arbetsplats så åker de båda i Lena Larssons bil, en orange Ford Taunus med okänt regnummer, den närmaste vägen till Tegnérgatan och vidare in på Döbelnsgatan där UL parkerar bilen.
Bilen parkerar hon på Döbelnsgatans östra sida och mellan Tegnérgatan och Kammakargatan.
De båda lämnar sedan bilen och går tillbaka samma väg varifrån man kommit, dvs man promenerar Döbelnsgatan norrut och vidare Tegnérgatan västerut i riktning mot Sveavägen. De promenerar på Tegnérgatans södra sida.
Då de inte genast kunde hitta till puben så bestämmer man sig för att leta reda på en telefonkatalog och i den slå upp adressen till restaurang Tre Backar .
De ser då att det finns en telefonkiosk i det nordöstra hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan varför man bestämmer sig för att gå fram till den kiosken.
När de närmar sig kiosken så ser hon att det står en okänd man där. Mannen står alldeles utanför ingången till telefonkiosken. Mannen gör inga ansatser till att flytta på sig varför hon och Mikael Åström vänder och går tillbaka.
Hon tror att man befinner sig på ett avstånd av cirka 4 till 5 meter från telefonkiosken då man vänder om igen.
Hon ser då att det finns en annan telefonkiosk snett diagonalt över korsningen, dvs i närheten av biografen Grand i det sydvästra hörnet av Sveavägen & Tegnergatan. Hon och Mikael Åström promenerar därför fram till
utanför dennes arbetsplats efter arbetstidens slut för att sedan bege sig in till restaurang Tre Backar på Tegnérgatan i Stockholm. På denna restaurang skulle man sedan träffa några kompisar.
Efter det att Lena Larsson hämtat upp Mikael Åström utanför hans arbetsplats så åker de båda i Lena Larssons bil, en orange Ford Taunus med okänt regnummer, den närmaste vägen till Tegnérgatan och vidare in på Döbelnsgatan där UL parkerar bilen.
Bilen parkerar hon på Döbelnsgatans östra sida och mellan Tegnérgatan och Kammakargatan.
De båda lämnar sedan bilen och går tillbaka samma väg varifrån man kommit, dvs man promenerar Döbelnsgatan norrut och vidare Tegnérgatan västerut i riktning mot Sveavägen. De promenerar på Tegnérgatans södra sida.
Då de inte genast kunde hitta till puben så bestämmer man sig för att leta reda på en telefonkatalog och i den slå upp adressen till restaurang Tre Backar .
De ser då att det finns en telefonkiosk i det nordöstra hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan varför man bestämmer sig för att gå fram till den kiosken.
När de närmar sig kiosken så ser hon att det står en okänd man där. Mannen står alldeles utanför ingången till telefonkiosken. Mannen gör inga ansatser till att flytta på sig varför hon och Mikael Åström vänder och går tillbaka.
Hon tror att man befinner sig på ett avstånd av cirka 4 till 5 meter från telefonkiosken då man vänder om igen.
Hon ser då att det finns en annan telefonkiosk snett diagonalt över korsningen, dvs i närheten av biografen Grand i det sydvästra hörnet av Sveavägen & Tegnergatan. Hon och Mikael Åström promenerar därför fram till
den telefonkiosken och man finner då en telefonkatalog där, varefter man slår upp adressen till restaurang Tre Backar .
Det visar sig då att man redan har passerat restaurangen varför dom går tillbaka samma väg varifrån man tidigare hade kommit.
Lena Larsson vill sedan minnas att man promenerade fram till restaurangen, men att man inte kan finna kompisarna där. Vidare tillägger Lena Larsson att hon inte har något klart minne över om man verkligen var inne på själva restaurangen eller ej. Men möjligen var restaurangen fullbelagd, så det var kanske av det skälet man aldrig gick in där.
De går ganska omgående tillbaka till bilen och bestämmer sig för att åka hem till bostad i .
Beträffande promenaden från bilen och vidare bort till de båda tidigare omnämnda telefonkioskerna och sedan tillbaka via puben Tre Backar och så småningom fram till hennes bil igen så uppger Lena Larsson att hon inte har något minne över att man skulle ha träffat eller samtalat med några andra personer.
Visserligen fanns det flera människor i området, men den minnesbild hon har idag från den här kvällen är just den okände man hon såg vid det nordöstra hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan.
Lena Larsson har väldigt diffusa minnesbilder över utseendet på den man hon såg invid telefonkiosken, men hon beskriver honom som följer: Det var en medelålders man i en ålder mellan 30 till 50 år, okänd längd och Lena Larsson menar att hon inte vågar ange någon längd alls över huvud taget, någon form av jacka i okänd färg som nådde en bit nedanför skinkan, okänd typ av byxor och skor. Hon uppfattade att mannen hade, som hon uttrycker det
.
Mannen stod med händerna i jackfickorna och .
Några övriga uppgifter beträffande mannens utseende kan Lena Larsson inte lämna. Hon såg honom under en väldigt kort stund, men vill minnas att det i varje fall inte var någon mörkhyad person som stod där.
den telefonkiosken och man finner då en telefonkatalog där, varefter man slår upp adressen till restaurang Tre Backar .
Det visar sig då att man redan har passerat restaurangen varför dom går tillbaka samma väg varifrån man tidigare hade kommit.
Lena Larsson vill sedan minnas att man promenerade fram till restaurangen, men att man inte kan finna kompisarna där. Vidare tillägger Lena Larsson att hon inte har något klart minne över om man verkligen var inne på själva restaurangen eller ej. Men möjligen var restaurangen fullbelagd, så det var kanske av det skälet man aldrig gick in där.
De går ganska omgående tillbaka till bilen och bestämmer sig för att åka hem till bostad i .
Beträffande promenaden från bilen och vidare bort till de båda tidigare omnämnda telefonkioskerna och sedan tillbaka via puben Tre Backar och så småningom fram till hennes bil igen så uppger Lena Larsson att hon inte har något minne över att man skulle ha träffat eller samtalat med några andra personer.
Visserligen fanns det flera människor i området, men den minnesbild hon har idag från den här kvällen är just den okände man hon såg vid det nordöstra hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan.
Lena Larsson har väldigt diffusa minnesbilder över utseendet på den man hon såg invid telefonkiosken, men hon beskriver honom som följer: Det var en medelålders man i en ålder mellan 30 till 50 år, okänd längd och Lena Larsson menar att hon inte vågar ange någon längd alls över huvud taget, någon form av jacka i okänd färg som nådde en bit nedanför skinkan, okänd typ av byxor och skor. Hon uppfattade att mannen hade, som hon uttrycker det
.
Mannen stod med händerna i jackfickorna och .
Några övriga uppgifter beträffande mannens utseende kan Lena Larsson inte lämna. Hon såg honom under en väldigt kort stund, men vill minnas att det i varje fall inte var någon mörkhyad person som stod där.
Efter att ha återvänt till Lena Larssons bil så åker hon och Mikael Åström Döbelnsgatan söderut förbi Johannes Kyrka och vidare upp mot Johannes plan där man sedan tar första tvärgatan ner till höger mot Sveavägen.
Lena Larsson menar att man åker ner Apelbergsgatan fram till Sveavägen och vidare fram till korsningen med Tunnelgatan där man har för avsikt att åka i riktning mot Norra Bantorget.
I hörnet Sveavägen & Tunnelgatan får hon rött ljus vid trafiksignalerna varför man blir ståendes där en stund.
Hon vill minnas att hon står först i kön och att det inte finns några andra bilar i närheten. I väntan på grönt ljus så har för sig att hon och Mikael Åström diskuterar skyltningen vid färgbutiken Dekorima.
Lena Larsson uppger vidare, att hon inte har några direkta minnesbilder över att hon skulle ha sett några människor invid butiken Dekorima, men säger samtidigt att det hon minns är ju att man egentligen satt och diskuterade själva skyltningen vid butiken. Det är detta hon särskilt minns. Det är väl mer en känsla hon har att det inte fanns några människor invid butiken.
Under bilfärden från Döbelnsgatan och fram till rödljuset vid hörnet Sveavägen & Tunnelgatan så är det inte någonting särskilt som inträffar. Det är inga bilar, människor etc som skulle ha betett sig på något särskilt sätt som gjorde att det fastnade i hennes minne.
Det hon särskilt minns från den här kvällen är den person hon tidigare berättat om och som uppehöll sig invid telefonkiosken i hörnet Sveavägen & Tegnérgatan.
Tidigt på morgonen påföljande dag, dvs 1986-03-01
, så ringer en kompis och väcker henne.
Kamraten berättar att statsministern Olof Palme har mördats under natten. Lena Larsson slår på tv:n och får nyheten bekräftad.
Senare samma dag börjar Lena Larsson och Mikael Åström att inse att de själva har befunnit sig i området kring själva mordplatsen strax innan mordet på statsministern Olof Palme inträffar.
Enligt vad minns idag så hade hon och Mikael Åström kommit fram till att de båda hade passerat butiken Dekorima cirka 10 till 15 minuter före mordet på statsminister Olof Palme.
Efter att ha återvänt till Lena Larssons bil så åker hon och Mikael Åström Döbelnsgatan söderut förbi Johannes Kyrka och vidare upp mot Johannes plan där man sedan tar första tvärgatan ner till höger mot Sveavägen.
Lena Larsson menar att man åker ner Apelbergsgatan fram till Sveavägen och vidare fram till korsningen med Tunnelgatan där man har för avsikt att åka i riktning mot Norra Bantorget.
I hörnet Sveavägen & Tunnelgatan får hon rött ljus vid trafiksignalerna varför man blir ståendes där en stund.
Hon vill minnas att hon står först i kön och att det inte finns några andra bilar i närheten. I väntan på grönt ljus så har för sig att hon och Mikael Åström diskuterar skyltningen vid färgbutiken Dekorima.
Lena Larsson uppger vidare, att hon inte har några direkta minnesbilder över att hon skulle ha sett några människor invid butiken Dekorima, men säger samtidigt att det hon minns är ju att man egentligen satt och diskuterade själva skyltningen vid butiken. Det är detta hon särskilt minns. Det är väl mer en känsla hon har att det inte fanns några människor invid butiken.
Under bilfärden från Döbelnsgatan och fram till rödljuset vid hörnet Sveavägen & Tunnelgatan så är det inte någonting särskilt som inträffar. Det är inga bilar, människor etc som skulle ha betett sig på något särskilt sätt som gjorde att det fastnade i hennes minne.
Det hon särskilt minns från den här kvällen är den person hon tidigare berättat om och som uppehöll sig invid telefonkiosken i hörnet Sveavägen & Tegnérgatan.
Tidigt på morgonen påföljande dag, dvs 1986-03-01
, så ringer en kompis och väcker henne.
Kamraten berättar att statsministern Olof Palme har mördats under natten. Lena Larsson slår på tv:n och får nyheten bekräftad.
Senare samma dag börjar Lena Larsson och Mikael Åström att inse att de själva har befunnit sig i området kring själva mordplatsen strax innan mordet på statsministern Olof Palme inträffar.
Enligt vad minns idag så hade hon och Mikael Åström kommit fram till att de båda hade passerat butiken Dekorima cirka 10 till 15 minuter före mordet på statsminister Olof Palme.
Förhöret avslutas klockan 15:55
.
Förhöret uppläst och godkänt.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Krinsp Per Gustavsson
Förhöret avslutas klockan 15:55
.
Förhöret uppläst och godkänt.
Stockholm som ovan
(Namnteckning)
Krinsp Per Gustavsson
