wpu.nu

Sida:Pol-1991-11-18 L1572-01-B Grandvittne-Mikael-Åström.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


den telefonkiosken och man finner då en telefonkatalog där, varefter man slår upp adressen till restaurang  Tre Backar .

Det visar sig då att man redan har passerat restaurangen varför dom går tillbaka samma väg varifrån man tidigare hade kommit.

 Lena Larsson  vill sedan minnas att man promenerade fram till restaurangen, men att man inte kan finna kompisarna där. Vidare tillägger  Lena Larsson  att hon inte har något klart minne över om man verkligen var inne på själva restaurangen eller ej. Men möjligen var restaurangen fullbelagd, så det var kanske av det skälet man aldrig gick in där.

De går ganska omgående tillbaka till bilen och bestämmer sig för att åka hem till bostad i .

Beträffande promenaden från bilen och vidare bort till de båda tidigare omnämnda telefonkioskerna och sedan tillbaka via puben  Tre Backar  och så småningom fram till hennes bil igen så uppger  Lena Larsson  att hon inte har något minne över att man skulle ha träffat eller samtalat med några andra personer.

Visserligen fanns det flera människor i området, men den minnesbild hon har idag från den här kvällen är just den okände man hon såg vid det nordöstra hörnet av Sveavägen & Tegnérgatan.

 Lena Larsson  har väldigt diffusa minnesbilder över utseendet på den man hon såg invid telefonkiosken, men hon beskriver honom som följer: Det var en medelålders man i en ålder mellan 30 till 50 år, okänd längd och  Lena Larsson  menar att hon inte vågar ange någon längd alls över huvud taget, någon form av jacka i okänd färg som nådde en bit nedanför skinkan, okänd typ av byxor och skor. Hon uppfattade att mannen hade, som hon uttrycker det .

Mannen stod med händerna i jackfickorna och .

Några övriga uppgifter beträffande mannens utseende kan  Lena Larsson  inte lämna. Hon såg honom under en väldigt kort stund, men vill minnas att det i varje fall inte var någon mörkhyad person som stod där.