|
|
| (3 mellanliggande versioner av en annan användare visas inte) |
| Rad 1: |
Rad 1: |
| − | {{Uppslag| | + | {{Uppslag |
| − | | Avsnittsbokstav=L
| + | |Regdatum=1989-01-30 |
| − | | Avsnittsnummer=854
| + | |Adacta=1990-05-29 |
| − | | Uppslagsnummer=01
| + | |Uppslagsanteckningar=[[Inga Ålenius]] |
| − | | Regdatum=1989-01-30 | + | |Anknyter=D10313-00; I0313 |
| − | | Avsnittsanteckningar=
| + | |Avsnittsbokstav=L |
| − | | Uppslagsanteckningar=UL: XXXXXXXXXXXX, ANKN D 10313
| + | |Avsnittsnummer=854 |
| − | | SPCdatum=
| + | |Uppslagsnummer=01 |
| − | | SPCnoteringar=
| + | |Avsnittsanteckningar_PU=UL: {{Maskat|Längd=12}}, ANKN D 10313 |
| − | | Adacta=1990-05-29 | + | |Liggarsida=Fil:Liggaren_L831-00-C_D1332-04_stdres.pdf-000.png |
| − | | PTRdatum= | + | |RadILiggaren=69 |
| − | | PTR= | + | |Vakant=Nej |
| − | | Redov_enhet= | + | |Omreg=Nej |
| − | | Ant_enhet= | |
| − | | ÅterSPC= | |
| − | | Utlämningsstatus= | |
| − | | Liggarsida=Fil:Liggaren_L831-00-C_D1332-04_stdres.pdf-000.png | |
| − | | RadILiggaren=69 | |
| − | | Anknyter=D10313-00;I0313
| |
| − | | NämndaDiarienummer=
| |
| − | | NämndaDatum=
| |
| − | | NämndaPlatser=
| |
| − | | OCRProblem=
| |
| − | | Vakant=Nej | |
| − | | Omreg=Nej | |
| | }} | | }} |
Uppslag i samma avsnitt:
Protokoll fört vid förhör med skådespelare Ålenius, INGA Maria, född -
. , telefon 08
Hon höres på sin tillfälliga adress i Västerås på , telefon .
Inga Ålenius är för närvarande anställd vid Västmanlands Länsteater i Västerås, telefon 021-120390.
Förhöret hållet i Inga Ålenius bostad i Västerås onsdagen 1989-01-25 18:05
.
Förhörsledare: krinsp Inge Uvemo och krinsp Per Gustavsson, RK A-2
Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Inga Inga Ålenius höres i Palmeutredningen.
Hon informerades vidare om att hon skall höras angående sina eventuella iakttagelser under kvällen 1986-02-28
.
Vidare att hennes väninna Anja Landgré uppgivit att de tillsammans besökt biografen Grand på kvällen 1986-02-28
.
Inga Ålenius kallas Inga under förhöret.
Inga Ålenius berättar att hon vid den tidpunkten 1986-02-28
var engagerad i en teater som hette "Den goda människan".
Anja Landgré var med i samma uppsättning. De repeterade nere i ABF-huset på Sveavägen. Biografen Grand finns i samma fastighet.
Repetitionen var mellan 10:00
till cirka 17:00
.
Protokoll fört vid förhör med skådespelare Ålenius, INGA Maria, född -
. , telefon 08
Hon höres på sin tillfälliga adress i Västerås på , telefon .
Inga Ålenius är för närvarande anställd vid Västmanlands Länsteater i Västerås, telefon 021-120390.
Förhöret hållet i Inga Ålenius bostad i Västerås onsdagen 1989-01-25 18:05
.
Förhörsledare: krinsp Inge Uvemo och krinsp Per Gustavsson, RK A-2
Inga övriga närvarande. Bandupptagning.
Inga Inga Ålenius höres i Palmeutredningen.
Hon informerades vidare om att hon skall höras angående sina eventuella iakttagelser under kvällen 1986-02-28
.
Vidare att hennes väninna Anja Landgré uppgivit att de tillsammans besökt biografen Grand på kvällen 1986-02-28
.
Inga Ålenius kallas Inga under förhöret.
Inga Ålenius berättar att hon vid den tidpunkten 1986-02-28
var engagerad i en teater som hette "Den goda människan".
Anja Landgré var med i samma uppsättning. De repeterade nere i ABF-huset på Sveavägen. Biografen Grand finns i samma fastighet.
Repetitionen var mellan 10:00
till cirka 17:00
.
Denna fredag 1986-02-28
bestämde sig Inga Ålenius och Anja Landgré de skulle gå och se filmen "Bröderna Mozart" som nu gick på biografen Grand.
Detta beslut togs någon gång under lunchen. De hade för avsikt att gå och se 19.00-föreställningen men de fick inte tag på några biljetter till den. Det blev då istället 21:00
-föreställningen.
Inga Ålenius vill minnas att direkt efter repetitionen vid 17:00
-tiden slank in på biografen Grand för att då försöka få tag på biljetter till 19:00
-föreställningen, men att de då inte fick några sådana utan de fick biljetter till 21
-föreställningen istället.
Efter det att de fått biljetterna bestämde de sig för att gå ut och äta middag. Inga Ålenius säger att de gick till en liten restaurang som är belägen på Olofsgatan. De satt och åt och småpratade i cirka två timmar. De lämnade restaurangen ganska lagom för att gå direkt ner till biografen och 21:00
-föreställningen.
Hon tror att det var vid biografen Grand vid 20:30
-tiden.
Då Inga Ålenius och Anja Landgré kommer fram till Grand så ser Inga Ålenius att det fanns mycket folk både utanför biografen Grand på gångbanan, samt inne i foajén.
Hon har dock inget minne ifall det var så att 19:00
-föreställningen slutat och att publiken strömmade ut från denna.
Hon kommer dock ihåg att de två fick stå i kö inne i foajén för att komma in i biosalongen. Inga Ålenius som tycker om reklamfilm ville gärna med från början då reklamfilmen startar upp.
Inga Ålenius berättar vidare att då hon och Anja stod i kön i foajén för att komma in i salongen så lade Inga Ålenius märke till en man som stod längst fram i kön.
Anledningen till att Inga lade märke till honom var att han liksom inte passade in i miljön. Hon tyckte liksom att filmen var gjord för intellektuella människor. Mannen gav intrycket att inte vara en sådan.
Inga Ålenius tycker att det kanske låter fördomsfullt det hon sagt men hennes känsla och uppfattning var sådan då hon såg mannen i kön.
Denna fredag 1986-02-28
bestämde sig Inga Ålenius och Anja Landgré de skulle gå och se filmen "Bröderna Mozart" som nu gick på biografen Grand.
Detta beslut togs någon gång under lunchen. De hade för avsikt att gå och se 19.00-föreställningen men de fick inte tag på några biljetter till den. Det blev då istället 21:00
-föreställningen.
Inga Ålenius vill minnas att direkt efter repetitionen vid 17:00
-tiden slank in på biografen Grand för att då försöka få tag på biljetter till 19:00
-föreställningen, men att de då inte fick några sådana utan de fick biljetter till 21
-föreställningen istället.
Efter det att de fått biljetterna bestämde de sig för att gå ut och äta middag. Inga Ålenius säger att de gick till en liten restaurang som är belägen på Olofsgatan. De satt och åt och småpratade i cirka två timmar. De lämnade restaurangen ganska lagom för att gå direkt ner till biografen och 21:00
-föreställningen.
Hon tror att det var vid biografen Grand vid 20:30
-tiden.
Då Inga Ålenius och Anja Landgré kommer fram till Grand så ser Inga Ålenius att det fanns mycket folk både utanför biografen Grand på gångbanan, samt inne i foajén.
Hon har dock inget minne ifall det var så att 19:00
-föreställningen slutat och att publiken strömmade ut från denna.
Hon kommer dock ihåg att de två fick stå i kö inne i foajén för att komma in i biosalongen. Inga Ålenius som tycker om reklamfilm ville gärna med från början då reklamfilmen startar upp.
Inga Ålenius berättar vidare att då hon och Anja stod i kön i foajén för att komma in i salongen så lade Inga Ålenius märke till en man som stod längst fram i kön.
Anledningen till att Inga lade märke till honom var att han liksom inte passade in i miljön. Hon tyckte liksom att filmen var gjord för intellektuella människor. Mannen gav intrycket att inte vara en sådan.
Inga Ålenius tycker att det kanske låter fördomsfullt det hon sagt men hennes känsla och uppfattning var sådan då hon såg mannen i kön.
Då dörrarna till biosalongen öppnades så lämnade mannen som stod längst fram i kön sin plats och försvann därifrån.
Såvitt Inga Ålenius kunde se så gick han inte in i biosalongen utan han gick mot utgången.
Om han sedan lämnade biografens foajé och gick ut på Sveavägen det vet inte Inga Ålenius. Hon såg honom dock inget mer.
Mannen beskrives till cirka 185 centimeter lång, 35-40 år, kantiga anletsdrag, typiskt svenskt utseende.
Han hade en tredagars skäggstubb.
Iklädd en ljusfärgad täckjacka. Inga Ålenius kan ej närmare specificera färgen. Hon såg den dock i stark belysning.
Han bar eventuellt jeans.
På huvudet hade han en stickad mössa med någon text, okänd färg på mössan, även texten är okänd.
Han bar på en plastkasse. Inga Ålenius vill mena att det nog var en kasse från systembolaget men att den inte innehöll någon sprit utan det fanns någonting annat i kassen.
Mannen gav dock ett fräscht intryck.
Mannen verkade nervös.
Han stod även med ryggen mot dörren som vetter in till biosalongen och tittade liksom ut över publiken som stod i kö. Detta tyckte Inga Ålenius också var anmärkningsvärt. Det verkade som om han liksom väntade på någon eller tittade ut efter någon.
I detta skede visste vare sig Inga Ålenius eller Anja Landgré om att Olof Palme fanns i biofoajén.
Olof Palme lade inte Inga Ålenius märke till förrän de hade kommit in i salongen och kommit fram till sin sittplats.
Närmare beskrivning av jackan. Det var ingen midjejacka och ingen halvlång jacka utan en jacka som gick ner till stussen. Jackan saknade ärmmuddar. Jackan som eventuellt hade dragkedja hade den belägen på sidan av centrum på bröstet. Alltså inte traditionellt enligt mitt på bröstet.
Nu vid detta förhörstillfälle förevisas Inga Ålenius en skiss över Grandbiografsalongen där hon såg filmen "Bröderna Mozart".
Inga Ålenius pekar ut den plats där hon och Anja Landgré eventuellt satt. Hon menar att det
Då dörrarna till biosalongen öppnades så lämnade mannen som stod längst fram i kön sin plats och försvann därifrån.
Såvitt Inga Ålenius kunde se så gick han inte in i biosalongen utan han gick mot utgången.
Om han sedan lämnade biografens foajé och gick ut på Sveavägen det vet inte Inga Ålenius. Hon såg honom dock inget mer.
Mannen beskrives till cirka 185 centimeter lång, 35-40 år, kantiga anletsdrag, typiskt svenskt utseende.
Han hade en tredagars skäggstubb.
Iklädd en ljusfärgad täckjacka. Inga Ålenius kan ej närmare specificera färgen. Hon såg den dock i stark belysning.
Han bar eventuellt jeans.
På huvudet hade han en stickad mössa med någon text, okänd färg på mössan, även texten är okänd.
Han bar på en plastkasse. Inga Ålenius vill mena att det nog var en kasse från systembolaget men att den inte innehöll någon sprit utan det fanns någonting annat i kassen.
Mannen gav dock ett fräscht intryck.
Mannen verkade nervös.
Han stod även med ryggen mot dörren som vetter in till biosalongen och tittade liksom ut över publiken som stod i kö. Detta tyckte Inga Ålenius också var anmärkningsvärt. Det verkade som om han liksom väntade på någon eller tittade ut efter någon.
I detta skede visste vare sig Inga Ålenius eller Anja Landgré om att Olof Palme fanns i biofoajén.
Olof Palme lade inte Inga Ålenius märke till förrän de hade kommit in i salongen och kommit fram till sin sittplats.
Närmare beskrivning av jackan. Det var ingen midjejacka och ingen halvlång jacka utan en jacka som gick ner till stussen. Jackan saknade ärmmuddar. Jackan som eventuellt hade dragkedja hade den belägen på sidan av centrum på bröstet. Alltså inte traditionellt enligt mitt på bröstet.
Nu vid detta förhörstillfälle förevisas Inga Ålenius en skiss över Grandbiografsalongen där hon såg filmen "Bröderna Mozart".
Inga Ålenius pekar ut den plats där hon och Anja Landgré eventuellt satt. Hon menar att det
nog var rad nio på platserna 161, 160 eller 159.
Hon säger dock att Anja Landgré sparat biobiljetten såsom ett minne. Inga kommer dock ihåg att hon satt till vänster om Anja Landgré, Anja Landgré satt alltså till höger om Inga Ålenius.
Inga Ålenius och Anja Landgré hade suttit en stund och tittat på reklamfilmen då Inga Ålenius lade märke till att Olof Palme med sin hustru Lisbeth Palme kommer in i biosalongen. De sätter sig snett till vänster framför Inga Ålenius och Anja Landgré.
I detta läge säger Inga Ålenius någonting liknande, tänk vad fantastiskt att våran statsminister kan gå på en bio ensam utan livvakter så här sent en fredagkväll.
Därefter tänkte även Inga Ålenius att han medvetet kanske kommer så här sent för att inte väcka onödig uppmärksamhet. För han gjorde entré precis innan huvudfilmen skulle börja.
Precis innan huvudfilmen började och belysningen var i det närmaste nerdragen i salongen så såg Inga Ålenius hur en man i 40-45-årsåldern Björn Rosengren lutade sig fram och viskade någonting till Olof Palme. Det var någonting som både mannen och Olof Palme verkade uppskatta. Inga Ålenius fick den klara uppfattningen om att mannen och Olof Palme var bekanta med varandra.
Därefter började huvudfilmen och Inga satt och njöt av denna.
Under filmföreställningen hände ingenting speciellt som Inga lagt på minnet.
Inga Ålenius och Anja Landgré satt och tittade på rollistan. Efter det att rollistan rullat ut så började även Inga Ålenius och Anja Landgré att gå ut från salongen.
Såvitt Inga Ålenius kan förstå så började hon och Anja Landgré ungefär samtidigt som makarna Palme att lämna sina sittplatser.
Då Inga Ålenius och Anja Landgré kommit ut vid kanten vid bänkrad nio:s yttersta kant så hade paret Palme också kommit ut till den kanten vid bänkrad åtta. I detta skede möttes liksom Ingas och Olofs blickar, de nickade till varandra.
Inga Ålenius visste att Anja Landgré känner Olof Palme sedan tidigare. Även Inga Ålenius har stött på Olof Palme i teatersammanhang. Hon vet dock inte hur mycket Olof Palme kommer ihåg av henne. Hon menar dock att de hälsade på varandra.
nog var rad nio på platserna 161, 160 eller 159.
Hon säger dock att Anja Landgré sparat biobiljetten såsom ett minne. Inga kommer dock ihåg att hon satt till vänster om Anja Landgré, Anja Landgré satt alltså till höger om Inga Ålenius.
Inga Ålenius och Anja Landgré hade suttit en stund och tittat på reklamfilmen då Inga Ålenius lade märke till att Olof Palme med sin hustru Lisbeth Palme kommer in i biosalongen. De sätter sig snett till vänster framför Inga Ålenius och Anja Landgré.
I detta läge säger Inga Ålenius någonting liknande, tänk vad fantastiskt att våran statsminister kan gå på en bio ensam utan livvakter så här sent en fredagkväll.
Därefter tänkte även Inga Ålenius att han medvetet kanske kommer så här sent för att inte väcka onödig uppmärksamhet. För han gjorde entré precis innan huvudfilmen skulle börja.
Precis innan huvudfilmen började och belysningen var i det närmaste nerdragen i salongen så såg Inga Ålenius hur en man i 40-45-årsåldern Björn Rosengren lutade sig fram och viskade någonting till Olof Palme. Det var någonting som både mannen och Olof Palme verkade uppskatta. Inga Ålenius fick den klara uppfattningen om att mannen och Olof Palme var bekanta med varandra.
Därefter började huvudfilmen och Inga satt och njöt av denna.
Under filmföreställningen hände ingenting speciellt som Inga lagt på minnet.
Inga Ålenius och Anja Landgré satt och tittade på rollistan. Efter det att rollistan rullat ut så började även Inga Ålenius och Anja Landgré att gå ut från salongen.
Såvitt Inga Ålenius kan förstå så började hon och Anja Landgré ungefär samtidigt som makarna Palme att lämna sina sittplatser.
Då Inga Ålenius och Anja Landgré kommit ut vid kanten vid bänkrad nio:s yttersta kant så hade paret Palme också kommit ut till den kanten vid bänkrad åtta. I detta skede möttes liksom Ingas och Olofs blickar, de nickade till varandra.
Inga Ålenius visste att Anja Landgré känner Olof Palme sedan tidigare. Även Inga Ålenius har stött på Olof Palme i teatersammanhang. Hon vet dock inte hur mycket Olof Palme kommer ihåg av henne. Hon menar dock att de hälsade på varandra.
Inga Ålenius och Anja Landgré lät paret Palme passera dem och de följde med ut efter dem.
Olof Palme och Lisbeth lämnade biosalongen före Inga Ålenius och Anja Landgré.
Anja Landgré sade till Inga Ålenius att hon skulle vilja gå fram till Olof Palme och fråga honom vad han tyckte om filmen.
Då såg Inga Ålenius att en yngre flicka iklädd täckjacka kommit fram till Olof Palme någonstans i jämnhöjd vid biljettkassan och pratade med honom. Det verkade som om den unga flickan argumenterade om någonting med Olof Palme. Det är helt okänt vad som sades.
I detta läge då Inga Ålenius och Anja Landgré såg denna unga flicka vara framme och argumentera med Olof Palme så bestämde sig Anja Landgré för att inte gå fram och besvära Olof Palme med någon ytterligare fråga.
Därefter lämnade då Inga Ålenius och Anja Landgré biofoajén och gick ut på Sveavägen. Olof Palme stod då kvar och samtalade med denna flicka vid den stängda biljettkassan.
Då de kommit ut på Sveavägen så vet de inte riktigt var de ska gå. De står och velar någon sekund innan de bestämmer för att gå Sveavägen söderut på den västra sidan.
Strax innan Kammakargatan korsar de Sveavägen och går över på Sveavägens östra sida. Därefter promenerar de Sveavägen söderut på den östra gångbanan.
De två hade bestämt sig för att ta tunneln som går från Tunnelgatan genom berget och kommer ut på Birger Jarlsgatan. Detta var anledningen till att de nu korsade Sveavägen och gick söderut på östra sidan.
Inga Ålenius tillfrågas om hon lagt märke till någonting speciellt då hon kommit utanför Grandbiografen och börjat gå upp mot Kammakargatan och sedan korsade Sveavägen.
Hon säger att det var mycket folk ute efter filmen men att hon inte lade märke till någonting särskilt.
Sedan de korsat Sveavägen och promenerade upp mot Tunnelgatan så mötte de inte en enda person under hela promenaden.
De två kom fram till Tunnelgatan och hade inte mött några människor. De tyckte att det kändes ödsligt.
De två stod en stund och pratade och dividerade om de skulle ta tunneln eller gå Kungsgatan ner mot Stureplan.
Båda två skulle upp till Östermalmstorg. De bestämde sig dock för att ta Kungsgatan eftersom det
Inga Ålenius och Anja Landgré lät paret Palme passera dem och de följde med ut efter dem.
Olof Palme och Lisbeth lämnade biosalongen före Inga Ålenius och Anja Landgré.
Anja Landgré sade till Inga Ålenius att hon skulle vilja gå fram till Olof Palme och fråga honom vad han tyckte om filmen.
Då såg Inga Ålenius att en yngre flicka iklädd täckjacka kommit fram till Olof Palme någonstans i jämnhöjd vid biljettkassan och pratade med honom. Det verkade som om den unga flickan argumenterade om någonting med Olof Palme. Det är helt okänt vad som sades.
I detta läge då Inga Ålenius och Anja Landgré såg denna unga flicka vara framme och argumentera med Olof Palme så bestämde sig Anja Landgré för att inte gå fram och besvära Olof Palme med någon ytterligare fråga.
Därefter lämnade då Inga Ålenius och Anja Landgré biofoajén och gick ut på Sveavägen. Olof Palme stod då kvar och samtalade med denna flicka vid den stängda biljettkassan.
Då de kommit ut på Sveavägen så vet de inte riktigt var de ska gå. De står och velar någon sekund innan de bestämmer för att gå Sveavägen söderut på den västra sidan.
Strax innan Kammakargatan korsar de Sveavägen och går över på Sveavägens östra sida. Därefter promenerar de Sveavägen söderut på den östra gångbanan.
De två hade bestämt sig för att ta tunneln som går från Tunnelgatan genom berget och kommer ut på Birger Jarlsgatan. Detta var anledningen till att de nu korsade Sveavägen och gick söderut på östra sidan.
Inga Ålenius tillfrågas om hon lagt märke till någonting speciellt då hon kommit utanför Grandbiografen och börjat gå upp mot Kammakargatan och sedan korsade Sveavägen.
Hon säger att det var mycket folk ute efter filmen men att hon inte lade märke till någonting särskilt.
Sedan de korsat Sveavägen och promenerade upp mot Tunnelgatan så mötte de inte en enda person under hela promenaden.
De två kom fram till Tunnelgatan och hade inte mött några människor. De tyckte att det kändes ödsligt.
De två stod en stund och pratade och dividerade om de skulle ta tunneln eller gå Kungsgatan ner mot Stureplan.
Båda två skulle upp till Östermalmstorg. De bestämde sig dock för att ta Kungsgatan eftersom det
verkade så ödsligt in mot Tunnelgatan och tunneln.
Inga Ålenius kommer även ihåg att det fanns byggnadsställningar en bit in på Tunnelgatan och presenningarna liksom fladdrade ut.
Det fanns inga andra människor omkring de två utan de var helt ensamma på platsen. De två tyckte det var kusligt och bestämde sig då för att gå upp mot Kungsgatan och sedan upp till Östermalm den vägen.
Inga Ålenius vill mena att det var väldigt mörkt där de stod på Tunnelgatan utanför .
Då de bestämt sig för att gå mot Kungsgatan så går de en bit då de kommer till plats som verkar vara upplyst, det kan eventuellt vara en skoaffär vid namn Haga Skor". Inga Ålenius är dock inte riktigt säker på om det var "Haga Skor". De hade inte hunnit fram till Kungsgatan. Inga uppfattade då att det liksom blev mera rörelse då de kom till detta ljus.
Det var ungefär här som Inga och hörde denna smäll. De två trodde att det var en avgasknall. Hon menar att det fanns ju inget annat och tänka på i det läget.
Denna knall sammankopplade Inga Ålenius genast med någon bil.
Hon menar att det strax innan hon hörde denna så kallade knall så kom det två bilar från Kungsgatshållet och var på väg norrut.
De hade nedvevade rutor och spelade musik. Det pratades mellan bilarna, okänt dock vad som sades.
Det var ungdomar i båda bilarna. Åldern på dessa var cirka tjugo år. Okänt vad det var för bilar de åkte i. Inga Ålenius säger att hon inte är hemma på bilar men att hon dock tyckte att det såg ut att vara lite finare bilar. Inte typ "raggarbilar".
Det var strax efter det att hon sett dessa bilar som den så kallade knallen uppfattades.
Allt detta som Inga Ålenius berättat uppfattade hon under sin fortsatta promenad mot Kungsgatan.
Hon menar att hon och Anja Landgré gick säkert och småpratade som de brukade.
Inga Ålenius säger vidare att precis då bilarna passerat dem så hördes denna knall. Då vände hon och Anja Landgré lite lätt på huvudet och tittade ner till höger. De vände sig aldrig helt om för att titta i Sveavägens norra förlängning.
Inga Ålenius sammankopplade knallen omedelbart med de bilar som precis passerat dem.
verkade så ödsligt in mot Tunnelgatan och tunneln.
Inga Ålenius kommer även ihåg att det fanns byggnadsställningar en bit in på Tunnelgatan och presenningarna liksom fladdrade ut.
Det fanns inga andra människor omkring de två utan de var helt ensamma på platsen. De två tyckte det var kusligt och bestämde sig då för att gå upp mot Kungsgatan och sedan upp till Östermalm den vägen.
Inga Ålenius vill mena att det var väldigt mörkt där de stod på Tunnelgatan utanför .
Då de bestämt sig för att gå mot Kungsgatan så går de en bit då de kommer till plats som verkar vara upplyst, det kan eventuellt vara en skoaffär vid namn Haga Skor". Inga Ålenius är dock inte riktigt säker på om det var "Haga Skor". De hade inte hunnit fram till Kungsgatan. Inga uppfattade då att det liksom blev mera rörelse då de kom till detta ljus.
Det var ungefär här som Inga och hörde denna smäll. De två trodde att det var en avgasknall. Hon menar att det fanns ju inget annat och tänka på i det läget.
Denna knall sammankopplade Inga Ålenius genast med någon bil.
Hon menar att det strax innan hon hörde denna så kallade knall så kom det två bilar från Kungsgatshållet och var på väg norrut.
De hade nedvevade rutor och spelade musik. Det pratades mellan bilarna, okänt dock vad som sades.
Det var ungdomar i båda bilarna. Åldern på dessa var cirka tjugo år. Okänt vad det var för bilar de åkte i. Inga Ålenius säger att hon inte är hemma på bilar men att hon dock tyckte att det såg ut att vara lite finare bilar. Inte typ "raggarbilar".
Det var strax efter det att hon sett dessa bilar som den så kallade knallen uppfattades.
Allt detta som Inga Ålenius berättat uppfattade hon under sin fortsatta promenad mot Kungsgatan.
Hon menar att hon och Anja Landgré gick säkert och småpratade som de brukade.
Inga Ålenius säger vidare att precis då bilarna passerat dem så hördes denna knall. Då vände hon och Anja Landgré lite lätt på huvudet och tittade ner till höger. De vände sig aldrig helt om för att titta i Sveavägens norra förlängning.
Inga Ålenius sammankopplade knallen omedelbart med de bilar som precis passerat dem.
Inga Ålenius säger även att hon är osäker om detta med knallen är någon efterhandskonstruktion eftersom hon läst en hel del av detta i massmedia.
Inga Ålenius och Anja Landgré promenerar Sveavägen vidare och viker då Kungsgatan ner mot Stureplan. De promenerar på Kungsgatans norra sida. De två promenerar vidare upp mot Östermalm. Anja Landgré skulle till Sibyllegatan och Inga Ålenius till Skeppargatan.
De gick var och en hem till sig.
Inga Ålenius kommer hem till Skeppargatan och lägger sig snart för att sova. Då hon vaknar på morgonen 1986-03-01
och ser morgontidningen så ser hon vad som inträffat.
Denna kväll kväll var Inga Ålenius sannolikt klädd i svart. Svarta långbyxor samt en svart halvlång jacka. Hon menar att hon eventuellt kan ha haft en grå fuskpäls på sig, denna fuskpäls gick ner till vristen.
Anja Landgré var sannolikt klädd i en svart kappa som gick ner till vristen. Till denna bar hon en lila halsduk.
Inga Ålenius är 159 centimeter lång.
Inga Ålenius tillfrågas om hon träffade eller såg några bekanta under sin vistelse i biosalongen. Hon såg inga men hon har i efterhand hört att hon hade bekanta som såg samma föreställning.
Förhöret avslutas klockan 19:30
.
FHL = Förhörsledare
Å = Ålenius, Inga
FHL: Ja Inga Ålenius, nu har vi avslutat förhöret och du har suttit här och lyssnat på när jag har indikterat din berättelse, och därför skall jag fråga dig om
Inga Ålenius säger även att hon är osäker om detta med knallen är någon efterhandskonstruktion eftersom hon läst en hel del av detta i massmedia.
Inga Ålenius och Anja Landgré promenerar Sveavägen vidare och viker då Kungsgatan ner mot Stureplan. De promenerar på Kungsgatans norra sida. De två promenerar vidare upp mot Östermalm. Anja Landgré skulle till Sibyllegatan och Inga Ålenius till Skeppargatan.
De gick var och en hem till sig.
Inga Ålenius kommer hem till Skeppargatan och lägger sig snart för att sova. Då hon vaknar på morgonen 1986-03-01
och ser morgontidningen så ser hon vad som inträffat.
Denna kväll kväll var Inga Ålenius sannolikt klädd i svart. Svarta långbyxor samt en svart halvlång jacka. Hon menar att hon eventuellt kan ha haft en grå fuskpäls på sig, denna fuskpäls gick ner till vristen.
Anja Landgré var sannolikt klädd i en svart kappa som gick ner till vristen. Till denna bar hon en lila halsduk.
Inga Ålenius är 159 centimeter lång.
Inga Ålenius tillfrågas om hon träffade eller såg några bekanta under sin vistelse i biosalongen. Hon såg inga men hon har i efterhand hört att hon hade bekanta som såg samma föreställning.
Förhöret avslutas klockan 19:30
.
FHL = Förhörsledare
Å = Ålenius, Inga
FHL: Ja Inga Ålenius, nu har vi avslutat förhöret och du har suttit här och lyssnat på när jag har indikterat din berättelse, och därför skall jag fråga dig om
FHL: du kan godkänna det indikterade utan att få bandet återuppspelat eller om du vill lyssna igenom utsagan?
Inga Ålenius: Nej, jag godkänner det som det är nu, icke uppspelat.
FHL: Då avslutar vi det hela, klockan har hunnit bli 19:32
.
Västerås som ovan
Inge Uvemo
Krinsp.
FHL: du kan godkänna det indikterade utan att få bandet återuppspelat eller om du vill lyssna igenom utsagan?
Inga Ålenius: Nej, jag godkänner det som det är nu, icke uppspelat.
FHL: Då avslutar vi det hela, klockan har hunnit bli 19:32
.
Västerås som ovan
Inge Uvemo
Krinsp.
