wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/53"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(6 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
trodde att anledningen till besöket var att Göran S, som i likhet med
+
trodde att anledningen till besöket var att {{Maskat|Text=[[Göran Stigsson]]}}, som i likhet med polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} var skjutinstruktör, skulle diskutera någon sådan angelägenhet med polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}}. Besöket kanske varade en halvtimma.
  
polisman A var skjutinstruktör, skulle diskutera någon sådan ange-
+
Det diskuterades inget politiskt.
  
lägenhet med polisman A. Besöket kanske varade en halvtimma. Det
+
{{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}}, vid förhörstillfället avdelningsdirektör vid FMV, uppgav följande. Han hade känt polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} sedan 1982 eller 1983. De träffades vid vapentester i samarbete mellan försvaret och polisen. De var bägge intresserade av skytte och vapen och träffades fortfarande.
  
diskuterades inget politiskt.
+
Polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} var numera agent för en vapenfirma från vilken FMV köpte vapen.
  
Per A, vid förhörstillfället avdelningsdirektör vid FMV, uppgav
+
Före 1986 hade han varit hemma hos polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} tre, fyra gånger, i samband med skjutövningar.
  
följande. Han hade känt polisman A sedan 1982 eller 1983. De träf-
+
{{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} nämnde i sammanhanget bl.a. namnet {{Maskat|Text=([[Ingvar Grundborg]])}} på den f.d. militären.)
  
fades vid vapentester i samarbete mellan försvaret och polisen. De var
+
Av polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}}:s poliskollegor hade {{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} träffat polisman F några gånger.
  
bägge intresserade av skytte och vapen och träffades fortfarande.
+
– Han hade fått höra att {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} låg på sjukhus med brusten blindtarm. Han kände en person vars far dött i den åkomman och visste att det var allvarligt samt beslöt därför att besöka polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} och överlämna en chokladask på fredagen {{Tid|1986-02-28}}efter arbetets slut.
  
Polisman A var numera agent för en vapenfirma från vilken FMV
+
När han kom – oanmäld – till sjukhuset fick han veta att {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} skrivits ut samma dag. Han ringde då {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} och frågade om han fick komma och hälsa på.
  
köpte vapen. Före 1986 hade han varit hemma hos polisman A tre, fyra
+
Polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}}, som normalt var framåt och högljudd ”lät som ett litet barn egentligen”.
  
gånger, i samband med skjutövningar. (Per A nämnde i sammanhanget
+
{{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} kom dit vid sex-tiden och de satt och pratade någon timma. Polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} var ensam.
  
bl.a. namnet på den f.d. militären.) Av polisman A:s poliskollegor hade
+
På fråga uppgav {{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} att {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} rörde sig ”väldigt dåligt”. Skälet till att polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes med miljön, personalen osv.
  
Per A träffat polisman F några gånger. Han hade fått höra att A låg på
+
– {{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} hade besökt kontoret på Regeringsgatan, troligen dock efter detta tillfälle. Han trodde att det var den f.d. militären som stod för den lägenheten. Den var liten och deras firma växte snart ur den.
  
sjukhus med brusten blindtarm. Han kände en person vars far dött i den
+
– Efter besöket hade {{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} åkt direkt hem; han bodde då fortfarande hos sin mamma.
  
åkomman och visste att det var allvarligt samt beslöt därför att besöka
+
– Via försvaret, som hade kontaktats av polisen, blev han omedelbart efter mordet tillfrågad om han kunde hjälpa till att identifiera mordkulan. På söndagmorgonen hämtades han av en polisbil och sammanträffade med [[Vincent Lange]].
  
polisman A och överlämna en chokladask fredagen den 28 februari
+
Han kom fram till att det var en Winchester Western, kaliber .38 eller .357. Efter att ha fått upplysningar om kulans vikt förstod han att det var en .357 Magnum, räfflorna kunde man se att det var en Smith & Wesson eller någon av kopiorna.
  
efter arbetets slut. När han kom – oanmäld – till sjukhuset fick han veta
+
Sedan hörde han ingenting på många herrans år, förrän han kallades för en provskjutning av sin Smith & Wesson. Det var således det andra tillfället han hade haft med mordutredningen att göra (och detta förhör var det tredje).
  
att A skrivits ut samma dag. Han ringde då A och frågade om han fick
+
– {{Maskat|Text=[[Per Arvidsson]]}} trodde definitivt inte att polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} har med mordet att göra. De hade aldrig pratat politik.
  
komma och hälsa på. Polisman A, som normalt var framåt och hög-
+
Av de uppgifter som de hörda sammantaget lämnade framgick vidare att polisman {{Maskat|Text=[[Carl Gustaf Östling]]}} betraktades som särpräglad, i olika hänseenden
 
 
ljudd ”lät som ett litet barn egentligen”. Per A kom dit vid sex-tiden
 
 
 
och de satt och pratade någon timma. Polisman A var ensam. På fråga
 
 
 
uppgav Per A att A rörde sig ”väldigt dåligt”. Skälet till att polisman A
 
 
 
hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes
 
 
 
med miljön, personalen osv. – Per A hade besökt kontoret på
 
 
 
Regeringsgatan, troligen dock efter detta tillfälle. Han trodde att det var
 
 
 
den f.d. militären som stod för den lägenheten. Den var liten och deras
 
 
 
firma växte snart ur den. – Efter besöket hade Per A åkt direkt hem;
 
 
 
han bodde då fortfarande hos sin mamma. – Via försvaret, som hade
 
 
 
kontaktats av polisen, blev han omedelbart efter mordet tillfrågad om
 
 
 
han kunde hjälpa till att identifiera mordkulan. På söndagmorgonen
 
 
 
hämtades han av en polisbil och sammanträffade med Vincent Lange.
 
 
 
Han kom fram till att det var en Winchester Western, kaliber .38 eller
 
 
 
.357. Efter att ha fått upplysningar om kulans vikt förstod han att det
 
 
 
var en .357 Magnum, på räfflorna kunde man se att det var en Smith &
 
 
 
Wesson eller någon av kopiorna. Sedan hörde han ingenting på många
 
 
 
herrans år, förrän han kallades för en provskjutning av sin Smith &
 
 
 
Wesson. Det var således det andra tillfället han hade haft med mord-
 
 
 
utredningen att göra (och detta förhör var det tredje). – Per A trodde
 
 
 
definitivt inte att polisman A har med mordet att göra. De hade aldrig
 
 
 
pratat politik.
 
 
 
Av de uppgifter som de hörda sammantaget lämnade framgick
 
 
 
vidare att polisman A betraktades som särpräglad, i olika hänseenden
 

Nuvarande version från 5 augusti 2022 kl. 13.09

Den här sidan har inte korrekturlästs


trodde att anledningen till besöket var att  Göran Stigsson , som i likhet med polisman  Carl Gustaf Östling  var skjutinstruktör, skulle diskutera någon sådan angelägenhet med polisman  Carl Gustaf Östling . Besöket kanske varade en halvtimma.

Det diskuterades inget politiskt.

 Per Arvidsson , vid förhörstillfället avdelningsdirektör vid FMV, uppgav följande. Han hade känt polisman  Carl Gustaf Östling  sedan 1982 eller 1983. De träffades vid vapentester i samarbete mellan försvaret och polisen. De var bägge intresserade av skytte och vapen och träffades fortfarande.

Polisman  Carl Gustaf Östling  var numera agent för en vapenfirma från vilken FMV köpte vapen.

Före 1986 hade han varit hemma hos polisman  Carl Gustaf Östling  tre, fyra gånger, i samband med skjutövningar.

 Per Arvidsson  nämnde i sammanhanget bl.a. namnet  (Ingvar Grundborg på den f.d. militären.)

Av polisman  Carl Gustaf Östling :s poliskollegor hade  Per Arvidsson  träffat polisman F några gånger.

– Han hade fått höra att  Carl Gustaf Östling  låg på sjukhus med brusten blindtarm. Han kände en person vars far dött i den åkomman och visste att det var allvarligt samt beslöt därför att besöka polisman  Carl Gustaf Östling  och överlämna en chokladask på fredagen 1986-02-28 efter arbetets slut.

När han kom – oanmäld – till sjukhuset fick han veta att  Carl Gustaf Östling  skrivits ut samma dag. Han ringde då  Carl Gustaf Östling  och frågade om han fick komma och hälsa på.

Polisman  Carl Gustaf Östling , som normalt var framåt och högljudd ”lät som ett litet barn egentligen”.

 Per Arvidsson  kom dit vid sex-tiden och de satt och pratade någon timma. Polisman  Carl Gustaf Östling  var ensam.

På fråga uppgav  Per Arvidsson  att  Carl Gustaf Östling  rörde sig ”väldigt dåligt”. Skälet till att polisman  Carl Gustaf Östling  hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes med miljön, personalen osv.

 Per Arvidsson  hade besökt kontoret på Regeringsgatan, troligen dock efter detta tillfälle. Han trodde att det var den f.d. militären som stod för den lägenheten. Den var liten och deras firma växte snart ur den.

– Efter besöket hade  Per Arvidsson  åkt direkt hem; han bodde då fortfarande hos sin mamma.

– Via försvaret, som hade kontaktats av polisen, blev han omedelbart efter mordet tillfrågad om han kunde hjälpa till att identifiera mordkulan. På söndagmorgonen hämtades han av en polisbil och sammanträffade med Vincent Lange.

Han kom fram till att det var en Winchester Western, kaliber .38 eller .357. Efter att ha fått upplysningar om kulans vikt förstod han att det var en .357 Magnum, på räfflorna kunde man se att det var en Smith & Wesson eller någon av kopiorna.

Sedan hörde han ingenting på många herrans år, förrän han kallades för en provskjutning av sin Smith & Wesson. Det var således det andra tillfället han hade haft med mordutredningen att göra (och detta förhör var det tredje).

 Per Arvidsson  trodde definitivt inte att polisman  Carl Gustaf Östling  har med mordet att göra. De hade aldrig pratat politik.

Av de uppgifter som de hörda sammantaget lämnade framgick vidare att polisman  Carl Gustaf Östling  betraktades som särpräglad, i olika hänseenden