wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf/3"

Från wpu.nu

 
(9 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 5: Rad 5:
 
"Amadeus" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I USA har den lyfts till skyarna av en kritik som använder superlativerna som vardagsvara och vars huvuduppgift tycks vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.
 
"Amadeus" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I USA har den lyfts till skyarna av en kritik som använder superlativerna som vardagsvara och vars huvuduppgift tycks vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.
  
== ==
+
För egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" och "Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom är bäst. Och efterlysa magneterna." ('''Jurgen Schildt i Aftonbladet''')
  
För egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" och "Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom är bäst. Och efterlysa magneterna,
 
." (Jurgen Schildt i Aftonbladet)
 
  
 +
"Låt oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut både svängarna och känslorns på det sätt som den forne ironikern lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan ingen klaga.
  
oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut svängarna och känsloran på det sätt som den forne lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan klaga.
+
Möjligen kan man tycka att Schaffers lysande hugskott i detta breda grepp har fått ett drag av konventionell konstnärsbiografi, där det komiska och groteska blandat med ett mera realistiskt och lite sentimentalt porträttmåleri.
  
kan man tycka att Schaffers lysande hugskott breda grepp har fått ett drag av konventionell , där det komiska och groteska bianmed ett mera realistiskt och lite sentimentalt port.
+
Men jag måste medge att man snart glömmer bort den aspekten, lever med i filmen på Formans villkor och beundrar den makalösa skicklighet med vilken han bryter alla tendenser till monotont kostymspektakel genom användandet av musiken och den gamle Salieris återkommande berättelse.
  
fjag måste medge att man snart glömmer bort den , lever med i filmen Formans villkor och den makalösa skicklighet med vilken han brytendenser till manotont kostymspektakel genom av musiken och den gamle Salieris återberättelse.
+
Och i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Antonio Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds musikaliska ombund jorden, tonsättargeniet över alla gränser, Wolfgang Amadeus Mozart."<br>
 +
'''Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter'''
  
i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds ombund på jorden, tonsättargeniet över alla , Wolfgang Amadeus Mozart." Hanserik Hjertén i Nyheter
 
  
finns lysande infall i denna film, som Forman valt i sitt hemland, med gränderna i Prag doftanrokokons smuts och palatsen och operahusen för den berättande kameran, mot samma gyllene som på Mozarts egen tid.
+
"Det finns lysande infall i denna film, som Forman valt att gestalta i sitt hemland, med gränderna i Prag doftane av rokokons smuts och palatsen och operahusen öppnat för den berättande kameran, mot samma gyllene salonger som på Mozarts egen tid.
  
Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsnotpapper för att en sista gång försöka nå , den oförklarliga.
+
Leopold Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i Wien lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och vid Mozarts dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsmässans notpapper för att en sista gång försöka nå hemligheten, den oförklarliga.
  
dör och hans lik slängs i en massgrav för ; det regnar och ingen vet var.
+
Mozart dör och hans lik slängs i en massgrav för fattiga; det regnar och ingen vet var.
  
ur filmen om honom och hans ärkefiende medelstiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som gryningen. Geniet tänder en mästares verk." Lasse i Expressen
+
Men ur filmen om honom och hans ärkefiende medelmåttan stiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Milos Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som ljuset gryningen. Geniet tänder en mästares verk."<br>
 +
'''Lasse i Expressen'''
  
med diktens, det vill säga filmens, förhållande lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycGud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt. Filmen fAmadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det
 
  
är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.
+
"Detta med diktens, det vill säga filmens, förhållande till verkligheten lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycker, Gud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall vara ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt.
 +
 
 +
Filmen Amadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.
  
 
Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.
 
Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.
  
För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet
+
För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade."<br>
 +
'''Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet'''
  
  
[[Kategori:Väntar_på_granskning]]
+
[[Kategori:Renskriven]]

Nuvarande version från 14 juli 2024 kl. 09.00

Den här sidan har inte korrekturlästs


AMADEUS
Amadeus

"Amadeus" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I USA har den lyfts till skyarna av en kritik som använder superlativerna som vardagsvara och vars huvuduppgift tycks vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.

För egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" och "Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom är bäst. Och efterlysa magneterna." (Jurgen Schildt i Aftonbladet)


"Låt oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut både svängarna och känslorns på det sätt som den forne ironikern lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan ingen klaga.

Möjligen kan man tycka att Schaffers lysande hugskott i detta breda grepp har fått ett drag av konventionell konstnärsbiografi, där det komiska och groteska blandat med ett mera realistiskt och lite sentimentalt porträttmåleri.

Men jag måste medge att man snart glömmer bort den aspekten, lever med i filmen på Formans villkor och beundrar den makalösa skicklighet med vilken han bryter alla tendenser till monotont kostymspektakel genom användandet av musiken och den gamle Salieris återkommande berättelse.

Och i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Antonio Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds musikaliska ombund på jorden, tonsättargeniet över alla gränser, Wolfgang Amadeus Mozart."
Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter


"Det finns lysande infall i denna film, som Forman valt att gestalta i sitt hemland, med gränderna i Prag doftane av rokokons smuts och palatsen och operahusen öppnat för den berättande kameran, mot samma gyllene salonger som på Mozarts egen tid.

Leopold Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i Wien lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och vid Mozarts dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsmässans notpapper för att en sista gång försöka nå hemligheten, den oförklarliga.

Mozart dör och hans lik slängs i en massgrav för fattiga; det regnar och ingen vet var.

Men ur filmen om honom och hans ärkefiende medelmåttan stiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Milos Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som ljuset gryningen. Geniet tänder en mästares verk."
Lasse i Expressen


"Detta med diktens, det vill säga filmens, förhållande till verkligheten lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycker, Gud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall vara ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt.

Filmen Amadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.

Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.

För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade."
Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet