wpu.nu

Sida:Pol-2019-02-28 L15456-00 faktablad ang de fyra filmer som gick på Grand mordkvällen.pdf/3

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


AMADEUS Amadeus

" är, kort sagt, en film som lyckas i åtskilligt inte det väsentligaste, dvs själv magnetpunkterna. I har den lyfts till skyarna av en kritik som använder som vardagsvara och vars huvuduppgift vara att hålla branschfolket på hymör och pytsa i det industriella maskineriet.

egen del föredrar jag däremot, med "Gökboet" Hair" i tacksam åminnelse, att konstatera att lagom . Och efterlysa magneterna." Jurgen Schildt i oss genast säga att Forman gjort en magnifik, och spektakulär filmversion, där han tar ut svängarna och känsloran på det sätt som den forne lärt sig i Hollywood. På underhållningen kan klaga.

kan man tycka att Schaffers lysande hugskott breda grepp har fått ett drag av konventionell , där det komiska och groteska bianmed ett mera realistiskt och lite sentimentalt port.

fjag måste medge att man snart glömmer bort den , lever med i filmen på Formans villkor och den makalösa skicklighet med vilken han brytendenser till manotont kostymspektakel genom av musiken och den gamle Salieris återberättelse.

i allt väsentligt handlar ju hans film om denne Salieri och hans fantastiska kamp mot Guds ombund på jorden, tonsättargeniet över alla , Wolfgang Amadeus Mozart." Hanserik Hjertén i Nyheter

finns lysande infall i denna film, som Forman valt i sitt hemland, med gränderna i Prag doftanrokokons smuts och palatsen och operahusen för den berättande kameran, mot samma gyllene som på Mozarts egen tid.

Mozart, den svikne fadern, uppenbarar sig i lika obevekligt som stengästen hos Don juan, och dödsbädd sitter till sist Salieri själv vid dödsnotpapper för att en sista gång försöka nå , den oförklarliga.

dör och hans lik slängs i en massgrav för ; det regnar och ingen vet var.

ur filmen om honom och hans ärkefiende medelstiger hans musik, levande, tidlös och oförklarlig. Forman låter den flöda. Musiken fyller filmen som gryningen. Geniet tänder en mästares verk." Lasse i Expressen

med diktens, det vill säga filmens, förhållande lär ha bekymrat en del kritiker. Jag tycGud förlåte, att detta pryda krav på att konsten skall ett mönster som till alla delar täcker verkligheten är lika enfaldigt. Filmen fAmadeus är en spelfilm, gestaltning - inte en TV-dokumentär. Det

är heller inte en Mozart-biografi - lika litet som den säger "sanningen" om relationen mellan den etablerade, flitiga och yrkesskickliga kompositören Salieri och det framstormande, ofattbara geniet Mozart.

Likväl rymmer filmen ett slags konstnärlig sanning. Vad filmen berättar om Mozart bottnar ändå i verkligheten. Skådespelaren Tom Hulce är bra i rollen framför allt så länge han får ge uttryck åt det ungdomligt obändiga; lyckan över att vara till och äga tilltro till sin talang, känna sig fri att man ger fullständigt fan i att kröka rygg. Det utmanande "obscena" och skabrösa i hans yttre framtoning är ju redan av vetenskapen noterat.

För F. Murray Abrahams Salierie är det mer än bekymmersamt att Gud kunnat utse ett så ovärdigt redskap för sin himmelska musik. För detta har denne Salieri övergivit sin Gud - även om den inre kampen inte är slut. Filmens Salieri är full av avund, han är intrigant och farlig - men ingalunda endimensionell. Han har både insikt och självinsikt - det gör inte hans tragedi mindre. Själv är han inte Amadeus; den av Gud älskade." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet