Vapenhandel

Boforsspåret

Avsnitt:Q

Olika teorier:

Svensk vapenhandel i miljardklassen med Indien och andrahandsaktörer i Iran/Irak kriget kan ha varit orsaken till eliminering av Palme, enligt spårets förespråkare.

Enligt f.d. CIA agenten Gene "Chip" Tatum mördades Palme därför att han vägrat ge USA tillgång till den s.k. Bofors-routen och för att han hotat avslöja USAs vapenleveranser till Iran.

Jan Ove Sundberg, frilansjournalist och författare lägger fram en teori där en organisation kallade Rainbow , som sysslar med internationell vapenhandel låg bakom mordet på Palme. Motivet skulle vara att Palme stoppade Robot 70 leveranser till Iran. Några av de svenskar på höga poster inom näringslivet och politiken som misstänkts vara inblandade i vapenaffärerna är bla. Erik Penser, Bo & Antonia Ax:son Johnson och Kjell Olof Feldt.

Enligt boken "George Bush and the serial murder ring" sägs en organisation som ansvarar för en stor del av världens vapen och narkotikatrafik och som kallas ”Club of the Isles”, vara inblandade i mordet. Organisationen skulle ha anlitat sydafrikanen Craig Williamson som organisatör av mordet. Motivet ska ha legat i risken att Palme skulle avslöja vapenförsäljningen till Iran och Irak. En utlösande faktor var den raid svensk polis gjorde hos vapenhandlaren Karl Erik Schmitz 1985 som avslöjade att Bofors sålde vapen via Östtyskland.

Mellan 1984-89 skakades Sverige av en skandal som på ytan verkade handla om att Bofors handlat regelvidrigt för att kunna sälja sina vapensystem.

Ett storföretag som trampat på de svenska vapenexportlagarna för att tjäna pengar. Men det skulle visa sig vara smutsigare och smutsigare ju längre utredningen fortlöpte.

Svenska freds- och skiljedomsföreningen valde 1984 att lämna in en anmälan mot det svenska industriföretaget och vapentillverkaren AB Bofors. Anmälan gällde olaglig export av företagets luftvärnsrobotsystem RBS-70 till Dubai och Bahrain, vilket enligt svensk vapenexportlag är förbjudet och klassas som vapensmuggling.

Mannen bakom avslöjandet, Ingvar Bratt trädde fram från skuggorna 1985. Bratt var före detta Boforsanställd med tillgång till de dokument som kunde fälla företaget.

Det var med dessa dokument som överlämnades till Svenska freds- och skiljedomsföreningen av Bratt det kunde styrka anmälan mot Bofors.

Ingen anade från början vad som skulle uppdagas under utredningen. Boforsaffären växte när en omfattande härva av vapenaffärer kom upp på tapeten. Utredningen ledde till avslöjandet av ett omfattande transaktionssystem som stred mot den officiella svenska vapenexportpolitiken.

Enligt den svenska vapenexportlagen är det olagligt att exportera krigsmaterial till länder som är i krig, länder där risken är stor att landet hamnar i krig eller länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Vad Bofors gjorde var att kringgå denna lag genom att sälja sina vapen till ett företag i Singapore, varifrån vapnen vidareexporterades till länder som Dubai och Bahrain.

I januari 1987 omkom krigsmaterielinspektören, Carl Fredrik Algernon, under väldigt mystiska omständigheter i Stockholms tunnelbana. Efter detta ledde spekulationerna till att regeringen tillsatte en medborgarkommission för att utreda och granska den svenska vapenexporten.

Fokus i utredningarna av vapenaffärerna kom att ligga på regeringens och dess kontrollorgan, Krigsmaterielinspektionens (KMI) roll och hur mycket de kände till om de olika affärerna eller hur mycket de ville känna till. Kommissionen kunde inte finna belägg för att regeringen eller KMI kände till den illegala vapenexporten men menade att omfattande brist på tillämpning av vapenexportlagstiftningen underminerat lagen.

Indien:
Regeringens roll skulle åter vara i rampljuset när debatten om mutor blossade upp i samband med att Bofors tog emot en order från den indiska armén på sin fälthaubits 77. Det kom fram att stora summor utbetalats till Schweiziska bankkonton, trots att dåvarande statsministern Olof Palme och Indiens dåvarande premiärminister Rajiv Gandhi haft en muntlig överenskommelse.

Sveriges Radio avslöjade 1987 att Bofors mutat sig till ordern och på så sätt spelat ut sina franska konkurrenter i förhandlingarna. De Schweiziska bankkontona visade sig tillhöra indiska beslutsfattare.

Samma år visade en undersökning gjord av Riksrevisionsverkets (RRV) att Bofors betalat ut 260 miljoner kronor till ett företag i Schweiz, där huvudintressenten var en indier, W.N. Chadha. 1988 kom också uppgifter från Bofors tidigare VD, Martin Ardbo. Åtal väcktes detta år mot Ardbo och flera andra, vilka kom att hävda att KMI hade kännedom om det transaktionssystem som upprättats för illegala vapenaffärer. Ardbo menade att KMI mycket väl kände till syftet med vapenexporten till Singapore. Den svenska förundersökningen i detta fall lades ned 1988 men Boforsaffären kom att påverka utgången i det indiska parlamentsvalet följande år då Rajiv Gandhi förlorade. Indiens nya regering beslöt därefter att bojkotta Bofors.

I december 2001 greps en toppdiplomat i Indien som var djupt inblandad i Boforsaffären. Skandalen fällde landets premiärminister Rajiv Gandhi. I en hemlig rapport till UD skrev diplomaten att den indiska regeringen visste att Bofors använde förbjudna mellanhänder. I I november 1984, direkt efter att Rajiv Gandhi blivit ny premiärminister i Indien, beslöt landets regering att alla vapenkontrakt skulle göras upp helt utan mellanhänder.

Motiven var två: att provisioner till mellanhänder gjorde affärerna dyrare och att, vilket var viktigare, de utgjorde en grogrund för mutor.

Bofors VD, Martin Ardbo, informerades om de nya reglerna vid ett möte den 3 maj 1985 med S K Bhatnagar, statssekreterare på indiska försvarsdepartementet. Att Ardbo kallades till mötet berodde på att Indien och Bofors låg i förhandlingar om en affär om kanoner på 8,4 miljarder kronor.

Men det visade sig snart att Bofors fortsatte att använda mellanhänderna de tidigare anlitat för att ro ordern i hamn. Den 21 juni 1985 kallades därför den nu anhållne diplomaten, som vid denna tid var andreman på svenska ambassaden i New Delhi, till ett möte med Indiens energiminister Arun Nehru. I en hemlig rapport till UD några dagar senare skrev diplomaten att Nehru gav "skarpa förebråelser emot det sätt man på svensk sida handlagt affären". Han skrev även att Indien hotade hoppa av uppgörelsen om inte mellanhänderna stoppades.

Den sista meningen i rapporten visar hur oerhört känsligt ämnet var för Indien:

"Ett absolut krav för fortsatta samtal med Bofors och Sveriges officiella representanter var att varken Rajiv Gandhis eller Arun Nehrus namn nämndes i samband med kommande möten".

Hade betalat 50 miljoner. Den inflammerade frågan kom upp på högsta nivå då Gandhi och Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme träffades i New York i samband med FN:s 40-årsfirande hösten 1985. Gandhi krävde då av Palme att Bofors under inga villkor fick fortsätta använda mellanhänderna. Bofors fick ordern på våren 1986. Men ett år senare avslöjade Dagens Eko att vapenföretaget hade struntat i Indiens regler och att provisioner på drygt 50 miljoner kronor betalats ut. Uppmärksamheten blev enorm i Indien och var den största orsaken till att Gandhi förlorade valet 1989.

Se även: Rainbow, även kända som "Dödens Mäklare"

Till listan med SPÅR - TEORIER