wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/150"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
inte kunde vara gärningsman. Den första anteckningen från säker-
+
SOU 1999-88 sid. 420 Polisspåret
 +
== ==
  
hetsavdelningen tyder på att det informellt hade gjorts förfrågningar
 
  
angående polisman A och att uppgifterna om hans sjukhusvistelse då
+
inte kunde vara gärningsman.
  
hade kommit fram. Promemorian från 1996 i säkerhetspolisens material
+
Den första anteckningen från säkerhetsavdelningen tyder på att det informellt hade gjorts förfrågningar angående polisman A och att uppgifterna om hans sjukhusvistelse då hade kommit fram.
  
visar att fler efterforskningsåtgärder än vad som framgår av PU-
+
Promemorian från 1996 i säkerhetspolisens material visar att fler efterforskningsåtgärder än vad som framgår av PU-materialet företogs. Dess innehåll reser dock vissa frågor.
  
materialet företogs. Dess innehåll reser dock vissa frågor. Det finns
+
Det finns sålunda skäl att fråga sig när besöket av hela piketgruppen vid polisman A:s sjukbädd kan ha ägt rum.
  
sålunda skäl att fråga sig när besöket av hela piketgruppen vid polis-
+
Om det verkligen var den 28 februari, måste det ha varit innan A begärde att få bli utskriven.
  
man A:s sjukbädd kan ha ägt rum. Om det verkligen var den 28
+
I så fall borde det ha beaktats att smärtorna inte hindrade honom från att bege sig hem, varvid tillståndet inte kan betraktas som ett ”medicinskt alibi”.
  
februari, måste det ha varit innan A begärde att få bli utskriven. I så fall
+
I alibifrågan väger de personer, som besökte polisman A i dennes hem under mordkvällen tyngre. Dessa personer hördes som framgått inte
 
 
borde det ha beaktats att smärtorna inte hindrade honom från att bege
 
 
 
sig hem, varvid tillståndet inte kan betraktas som ett ”medicinskt alibi”.
 
 
 
I alibifrågan väger de personer, som besökte polisman A i dennes hem
 
 
 
under mordkvällen tyngre. Dessa personer hördes som framgått inte
 
  
 
förrän 1993, vilket betyder att den inledande utredningen måste anses
 
förrän 1993, vilket betyder att den inledande utredningen måste anses

Versionen från 26 december 2023 kl. 08.02

Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU 1999-88 sid. 420 Polisspåret

inte kunde vara gärningsman.

Den första anteckningen från säkerhetsavdelningen tyder på att det informellt hade gjorts förfrågningar angående polisman A och att uppgifterna om hans sjukhusvistelse då hade kommit fram.

Promemorian från 1996 i säkerhetspolisens material visar att fler efterforskningsåtgärder än vad som framgår av PU-materialet företogs. Dess innehåll reser dock vissa frågor.

Det finns sålunda skäl att fråga sig när besöket av hela piketgruppen vid polisman A:s sjukbädd kan ha ägt rum.

Om det verkligen var den 28 februari, måste det ha varit innan A begärde att få bli utskriven.

I så fall borde det ha beaktats att smärtorna inte hindrade honom från att bege sig hem, varvid tillståndet inte kan betraktas som ett ”medicinskt alibi”.

I alibifrågan väger de personer, som besökte polisman A i dennes hem under mordkvällen tyngre. Dessa personer hördes som framgått inte

förrän 1993, vilket betyder att den inledande utredningen måste anses

summarisk.

Polisman A borde alltså ha gjorts till föremål för mer ingående

utredningsåtgärder från början. Det som sedermera gjorts, har gjorts för

sent.

Polisman B. Det finns, förutom de ovan nämnda, inga tips eller uppslag

som kopplar samman polisman B med mordet eller på annat sätt för in

honom i utredningen. De tips som förekommit har ingen utredningsbar

substans. Det finns emellertid anledning att fråga sig om inte en person,

som avsatt den typ av spår i skilda internutredningar som polisman B

har gjort, borde ha blivit föremål för en viss kontroll. PU:s förhåll-

ningssätt synes visa i hur hög grad utredningsarbetet i denna del varit

reaktivt, dvs. drivet av impulser utifrån, i stället för proaktivt, dvs.

initierat av egen analys och efterforskning.

Polisman C. Utredningen visade att polisman C har alibi för mordtill-

fället. Hans Smith & Wesson .357 Magnum är provskjuten; inget tyder

på att den använts som mordvapen. Vad gäller den typen av hårddata

får polisman C anses färdigutredd och utesluten som gärningsman. In-

gångstipsen är också tunna; någon direkt koppling till mordet föreligger

inte i något av dem. Det finns således ingenting som kan knyta polis-

man C till brottet och föranleda utredningsåtgärder av det skälet.

”Buss 43” och utpekandet av polisman D. Utredningens resultat synes

vara att bussföraren och Lars K åkt med samma buss och att iakt-

tagelser som därvid gjorts i och för sig kan vara intressanta med tanke

på plats och tidpunkt. Utredningen var utförlig och tog betydande

resurser i anspråk. Bägge uppgiftslämnarna tillförde utredningen

mycket material.