wpu.nu

Sida:Pol-1989-04-04 D6750-06 Ulf Lingärde.pdf/12

Från wpu.nu

Version från den 11 november 2024 kl. 08.01 av Utredaren (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har korrekturlästs


- 11 (17) -

DATAKRAFT
Ulf Lingärde AB
Box 3045, 220 03 Lund
Tel. 046-
Pg. Bg.
Org.nr. 556249-5878

Den bysantinska politiken kräver, liksom varje annan politik, erforderliga sanktionsmedel för att framstå som trovärdig. Bysantinerna har härför disponerat sanktionsmedel av två slag. Dels personalkontrollen, dels individuell behandling.

För att personalkontrollen ska kunna fungera som sanktionsmedel är det nödvändigt att hemlighålla den för objekten. Detta har fungerat med framgång under många år. Detta är också förklaringen till att svenska medborgare inte får ta del sin egen säkerhetsakt.

Utländska medborgare i Sverige får däremot ta del av sin egen akt hos SÄK. Genom att jämföra med exempelvis Norge blir den bysantinska politiken ännu tydligare. En norsk medborgare får nämligen utan krångel ta del av sin egen akt. Några säkerhetsskäl för att hindra en medborgare ta del av sin egen akt finns nämligen inte.

Man kan notera en liten skiljelinje mellan två olika tillämpningar av personalkontrollen. Ibland utförs den i smyg, ibland utförs den relativt öppet. Den enskilde får dock inte ta del av resultatet i någondera fallet. Skillnaden förefaller vara den att en personalkontroll på rent bysantinsk grund alltid utförs i hemlighet. Man fifflar och försöker med olika knep dölja vad som pågår. När en vanlig "karolinsk" personkontroll sker brukar det däremot stå klart att kontroll pågår, även om resultatet inte lämnas ut.

Den enskilda behandlingen varierar efter behovet. Jag har nyligen tagit del av ett fall, där SÄK sökt stoppa en obekväm journalist. Genom att utsätta en släkting för utpressning, därest inte journalisten förmåddes upphöra med sin verksamhet, skulle vederbörandes eget jobb vara i omedelbar fara.

Den egentliga säkerhetstjänstens förfall

Genom den bysantinska politiken har den egentliga säkerhetstjänsten kommit alltmer i kläm. Man kan under 1970- och 80-talen studera verksamhetens förfall. Bara några korta exempel i detta sammanhang.

Den ansvarige byråchefen för skyddsvakterna har inte varit i stånd att svara på tre enkla frågor efter palmemordet.

- Vilken skyddsplan gällde för bevakningen av Olof Palme?

- Vilka instruktioner hade skyddsvakterna?

- Hur rapporterade skyddsvakterna att Palme avsagt sig skyddet 1986-02-28?

I USA skulle byråchefen ställts inför riksrätt. I tama lilla Sverige blir han sparkad snett uppåt.

Ett annat problem är den förmodade mullvaden inom SÄK.

I samband med ubåtskrisen och Berglingfallet har rykten kommit i svang om en mullvad. Vid preliminära undersökningar förefaller det som om dessa rykten saknar substans, och förmodligen är en förvänd dolkstötslegend. Men ärendet är f n otillfredsställande utrett, och lämplig remitteringsinstans saknas i nuvarande organisationsform.

Jag tänker avrunda detta avsnitt med en allmän kommentar om det akuta säkerhetsbehovet. Eftersom säkerhetstjänsten, ur regeringens synpunkt, är i kris, måste en stor del av säkerhetsarbetet ligga