Utskottet riktade allvarlig kritik mot justitieministern i följande hänseende: (38)
38 1988/89:KU 30 s. 59.
39 Enligt en socialdemokratisk reservation borde ingen kritik riktas mot den
tidigare justitieministern i denna del. Reservanterna, som inte ansåg att ut-
skottet skulle ta ställning till annat än om justitieministern hade bort underrätta
förundersökningsledningen om Ebbe Carlssons verksamhet, skrev bl.a.: ”Ut-
skottet har som nämnts tidigare i olika sammanhang behandlat frågan om s.k.
informella kontakter mellan regeringskansliet och myndigheterna och har då
framhållit att stor återhållsamhet måste iakttas vid sådana kontakter, särskilt i
sådana fall då frågan rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör
tillämpning av lag (11 kap. 7 § regeringsformen). Dessa informella kontakter
bör enligt vad utskottet uttalat i särskilt hög grad avse informationsutbyte.
– Det kan hävdas att det skulle ha varit svårt för justitieministern att informera
åklagarna om Ebbe Carlssons verksamhet utan att överskrida de gränser för in-
gripande i myndighetsutövning som är uppställda i 11 kap. 7 & regerings-
Utskottet vill erinra om regeringsingripandet den 5 februari 1987 då det
uppdrogs åt riksåklagaren att leda förundersökningen. Beslutet hade bl.a.
sin grund i de motsättningar som förelåg mellan spaningsledningen och
åklagarna.
Anna-Greta Leijon borde mot denna bakgrund i vart fall efter samman-
träffandet den 27 mars ha anmodat Ebbe Carlsson att i fortsättningen
hänvända sig till förundersökningsledningen. I stället fortsatte hon själv att
sammanträffa med Ebbe Carlsson vid flera ytterligare tillfällen utan att
åklagarna var informerade och utan att hon försäkrade sig om att informa-
tion getts till dessa. Anna-Greta Leijon tog initiativ till att Ebbe Carlsson i
hennes och Nils Erik Åhmanssons närvaro informerade statssekreterarna
Sten Heckscher och Kjell Larsson. Magnus Sjöberg (dåvarande riks-
åklagaren, vår anm.) har erinrat om att detta skedde utan åklagarnas med-
verkan och utan deras kännedom. Särskilt under den sedvanliga genom-
gång som åklagare och spaningsledningen hade den 4 maj med justitie-
ministern åsidosattes åklagarna på ett uppseendeväckande sätt genom att de
undanhölls information som andra närvarande besatt.
Den begränsade syn på förundersökningsledningens roll som detta ger ut-
tryck för gäller i högsta grad också utfärdandet av det s.k. rekommen-
dationsbrevet. Anna-Greta Leijon underlät således att upplysa åklagarna
om sin avsikt att utfärda brevet och informerade inte heller åklagarna i
efterhand om åtgärden.
Enligt utskottets mening har Anna-Greta Leijon inte vidtagit tillräckliga
åtgärder för att tillse att information om Ebbe Carlssons verksamhet på ett
tidigare stadium redovisades för åklagarna utan tvärtom i olika avseenden
negligerat förundersökningsledningen. Nu angivna omständigheter ger ut-
skottet anledning att rikta allvarlig kritik mot dåvarande justitieministern.39