Utskottet riktade allvarlig kritik mot justitieministern i följande hänseende: (38)
- Utskottet vill erinra om regeringsingripandet
- 1987-02-05
då det uppdrogs åt riksåklagaren att leda förundersökningen.
- Beslutet hade bl.a. sin grund i de motsättningar som förelåg mellan spaningsledningen och åklagarna.
- Anna-Greta Leijon borde mot denna bakgrund i vart fall efter sammanträffandet den 27 mars ha anmodat Ebbe Carlsson att i fortsättningen hänvända sig till förundersökningsledningen.
- I stället fortsatte hon själv att sammanträffa med Ebbe Carlsson vid flera ytterligare tillfällen utan att åklagarna var informerade och utan att hon försäkrade sig om att information getts till dessa.
- Anna-Greta Leijon tog initiativ till att Ebbe Carlsson i hennes och Nils Erik Åhmanssons närvaro informerade statssekreterarna Sten Heckscher och Kjell Larsson.
- Magnus Sjöberg (dåvarande riksåklagaren, vår anm.) har erinrat om att detta skedde utan åklagarnas medverkan och utan deras kännedom.
- Särskilt under den sedvanliga genomgång som åklagare och spaningsledningen hade den 4 maj med justitieministern åsidosattes åklagarna på ett uppseendeväckande sätt genom att de undanhölls information som andra närvarande besatt.
- Den begränsade syn på förundersökningsledningens roll som detta ger uttryck för gäller i högsta grad också utfärdandet av det s.k. rekommendationsbrevet.
Anna-Greta Leijon underlät således att upplysa åklagarna om sin avsikt att utfärda brevet och informerade inte heller åklagarna i efterhand om åtgärden.
- Enligt utskottets mening har Anna-Greta Leijon inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att tillse att information om Ebbe Carlssons verksamhet på ett tidigare stadium redovisades för åklagarna utan tvärtom i olika avseenden negligerat förundersökningsledningen.
- Nu angivna omständigheter ger utskottet anledning att rikta allvarlig kritik mot dåvarande justitieministern. (39)
38 1988/89:KU 30 s. 59.
39 Enligt en socialdemokratisk reservation borde ingen kritik riktas mot den tidigare justitieministern i denna del.
Reservanterna, som inte ansåg att utskottet skulle ta ställning till annat än om justitieministern hade bort underrätta förundersökningsledningen om Ebbe Carlssons verksamhet, skrev bl.a.:
”Utskottet har som nämnts tidigare i olika sammanhang behandlat frågan om s.k. informella kontakter mellan regeringskansliet och myndigheterna och har då framhållit att stor återhållsamhet måste iakttas vid sådana kontakter, särskilt i sådana fall då frågan rör myndighetsutövning mot enskild eller som rör tillämpning av lag (11 kap. 7 § regeringsformen).
Dessa informella kontakter bör enligt vad utskottet uttalat i särskilt hög grad avse informationsutbyte.
– Det kan hävdas att det skulle ha varit svårt för justitieministern att informera åklagarna om Ebbe Carlssons verksamhet utan att överskrida de gränser för ingripande i myndighetsutövning som är uppställda i 11 kap. 7 & regerings-