trodde att anledningen till besöket var att Göran Stigsson , som i likhet med polisman Carl Gustaf Östling var skjutinstruktör, skulle diskutera någon sådan angelägenhet med polisman Carl Gustaf Östling . Besöket kanske varade en halvtimma.
Det diskuterades inget politiskt.
Per Arvidsson , vid förhörstillfället avdelningsdirektör vid FMV, uppgav följande. Han hade känt polisman Carl Gustaf Östling sedan 1982 eller 1983. De träffades vid vapentester i samarbete mellan försvaret och polisen. De var bägge intresserade av skytte och vapen och träffades fortfarande.
Polisman Carl Gustaf Östling var numera agent för en vapenfirma från vilken FMV köpte vapen.
Före 1986 hade han varit hemma hos polisman Carl Gustaf Östling tre, fyra gånger, i samband med skjutövningar. ( Per Arvidsson nämnde i sammanhanget bl.a. namnet på den f.d. militären.) Av polisman Carl Gustaf Östling :s poliskollegor hade Per Arvidsson träffat polisman F några gånger.
– Han hade fått höra att Carl Gustaf Östling låg på sjukhus med brusten blindtarm. Han kände en person vars far dött i den åkomman och visste att det var allvarligt samt beslöt därför att besöka polisman Carl Gustaf Östling och överlämna en chokladask på fredagen 1986-02-28 efter arbetets slut.
När han kom – oanmäld – till sjukhuset fick han veta att Carl Gustaf Östling skrivits ut samma dag. Han ringde då Carl Gustaf Östling och frågade om han fick komma och hälsa på.
Polisman Carl Gustaf Östling , som normalt var framåt och högljudd ”lät som ett litet barn egentligen”.
Per Arvidsson kom dit vid sex-tiden och de satt och pratade någon timma. Polisman Carl Gustaf Östling var ensam.
På fråga uppgav Per Arvidsson att Carl Gustaf Östling rörde sig ”väldigt dåligt”. Skälet till att polisman Carl Gustaf Östling hade lämnat sjukhuset trots att han var så dålig var att han inte trivdes med miljön, personalen osv.
– Per Arvidsson hade besökt kontoret på Regeringsgatan, troligen dock efter detta tillfälle. Han trodde att det var den f.d. militären som stod för den lägenheten. Den var liten och deras firma växte snart ur den.
– Efter besöket hade Per Arvidsson åkt direkt hem; han bodde då fortfarande hos sin mamma.
– Via försvaret, som hade kontaktats av polisen, blev han omedelbart efter mordet tillfrågad om han kunde hjälpa till att identifiera mordkulan. På söndagmorgonen hämtades han av en polisbil och sammanträffade med Vincent Lange.
Han kom fram till att det var en Winchester Western, kaliber .38 eller .357. Efter att ha fått upplysningar om kulans vikt förstod han att det var en .357 Magnum, på räfflorna kunde man se att det var en Smith & Wesson eller någon av kopiorna.
Sedan hörde han ingenting på många herrans år, förrän han kallades för en provskjutning av sin Smith & Wesson. Det var således det andra tillfället han hade haft med mordutredningen att göra (och detta förhör var det tredje).
– Per Arvidsson trodde definitivt inte att polisman Carl Gustaf Östling har med mordet att göra. De hade aldrig pratat politik.
Av de uppgifter som de hörda sammantaget lämnade framgick vidare att polisman Carl Gustaf Östling betraktades som särpräglad, i olika hänseenden