Efter överenskommelse med Joakim Palme översände han ett brev addresserat till honom.
Brevet inkom RKP/A2 1991-11-15.
Brevet kopierades och ankomststämpel på kopia.
Original, till RKP-F för undersökning.
(Signatur)
Uppslag:D14091-00
Från wpu.nu
Version från den 30 november 2022 kl. 08.56 av Utredaren (diskussion | bidrag)
Registrerat
Ad acta
Ej Ad acta-lagt
Uppslagsanteckningar (PU)
Uppslagsanteckningar (wpu)
Okänd sida i liggaren
P omn: Anonym
Uppslag i samma avsnitt:
Brev
Kort sammanfattning
Ej undertecknat brev till Joakim Palme om mordet på Olof Palme
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1991-11-15 00:00
Avslutat
Efter överenskommelse med Joakim Palme översände han ett brev addresserat till honom.
Brevet inkom RKP/A2 1991-11-15.
Brevet kopierades och ankomststämpel på kopia.
Original, till RKP-F för undersökning.
(Signatur)
INFÖR FEMÅRSDAGEN AV MIN MAKES DÖD DEN 28 FEB 1986
ser jag mig nu oförhindrad att bryta det tysthetslöfte som gällt.
Tidigare har ej hela sanningen om vad som denna fruktansvärda dag.
Av olika skäl har det tidigare ej möjligt att återge det som verkligen hände på Sveavägen biobesöket.
Redan då Olof kom hem vid halvsjutiden talade han om för mig att han efter det planerade biobesöket bestämt med en person som han absolut måste träffa och få en sak klarlagd med.
Olof hade valt Dekorimahörnan då den platsen var centralt i förhållande mellan de två biografer som var aktuella denna kväll.
Vi hade dels tänkt på "Mitt liv som hund" som visades på Spegeln vid Stureplan dels hade vi tänkt att möta Mårten och Ingrid som redan köpt biljetter till föreställningen "Bröderna Mozart som visades på biografen Grand på Sveavägen.
Trots att vi nu inte skulle kunna träffa Mårten och fästmö efter filmen valde vi att trots detta besöka Grandbiografen.
Efter föreställningen talade vi en kortare stund med Mårten och Ingrid varefter vi korsade Sveavägen (redan i närheten av Kammakargatan som kartorna från mars - 1986 visar - således passerade vi ej korvkiosken)
Under promenaden fram till Tunnelgatan stannade vi endast en kortare stund vid klänningsbutiken Sari strax efter Adolf Kyrkogata.
Enligt Olof, som ej nämnde namnet på den personen han skulle träffa, var det meningen att vi skulle ta följe med personen ifråga och som Olof sade reda ut en del missförstånd på promenaden hem till Västerlånggatan.
När vi närmade oss hörnan Tunnelgatan såg vi hur mannen sneddade ner mot oss och vi möttes i närheten av den reklampelare som finnes nere vid trottoarkanten.
Endast några ord växlades där nere innan vi tog följe från mötesplatsen fram till korsningen där allt skedde mycket snabbt och jag mimns att jag ropade: "Hjälp vad gör du" innan mannen avvek in i gränden.
Det som sedan hänt efter dådet tar jag härmed avstånd ifrån och jag vill nu bryta tystnaden och berätta det som verkligen hände.
Jag visste ju ej vad saken gällde och fick därför spela med i polisens och regeringen intentioner som gick ut på att skydda Olofs minne och statens eventuella inblandning i det som hänt.
Givetvis ångrar jag det som sedan hände i december 1988 och i den kommande rättegången.
Jag kunde dessvärre ej ensam styra detta skeende.
Må Gud förlåta mig detta misstag.
INFÖR FEMÅRSDAGEN AV MIN MAKES DÖD DEN 28 FEB 1986
ser jag mig nu oförhindrad att bryta det tysthetslöfte som gällt.
Tidigare har ej hela sanningen om vad som denna fruktansvärda dag.
Av olika skäl har det tidigare ej möjligt att återge det som verkligen hände på Sveavägen biobesöket.
Redan då Olof kom hem vid halvsjutiden talade han om för mig att han efter det planerade biobesöket bestämt med en person som han absolut måste träffa och få en sak klarlagd med.
Olof hade valt Dekorimahörnan då den platsen var centralt i förhållande mellan de två biografer som var aktuella denna kväll.
Vi hade dels tänkt på "Mitt liv som hund" som visades på Spegeln vid Stureplan dels hade vi tänkt att möta Mårten och Ingrid som redan köpt biljetter till föreställningen "Bröderna Mozart som visades på biografen Grand på Sveavägen.
Trots att vi nu inte skulle kunna träffa Mårten och fästmö efter filmen valde vi att trots detta besöka Grandbiografen.
Efter föreställningen talade vi en kortare stund med Mårten och Ingrid varefter vi korsade Sveavägen (redan i närheten av Kammakargatan som kartorna från mars - 1986 visar - således passerade vi ej korvkiosken)
Under promenaden fram till Tunnelgatan stannade vi endast en kortare stund vid klänningsbutiken Sari strax efter Adolf Kyrkogata.
Enligt Olof, som ej nämnde namnet på den personen han skulle träffa, var det meningen att vi skulle ta följe med personen ifråga och som Olof sade reda ut en del missförstånd på promenaden hem till Västerlånggatan.
När vi närmade oss hörnan Tunnelgatan såg vi hur mannen sneddade ner mot oss och vi möttes i närheten av den reklampelare som finnes nere vid trottoarkanten.
Endast några ord växlades där nere innan vi tog följe från mötesplatsen fram till korsningen där allt skedde mycket snabbt och jag mimns att jag ropade: "Hjälp vad gör du" innan mannen avvek in i gränden.
Det som sedan hänt efter dådet tar jag härmed avstånd ifrån och jag vill nu bryta tystnaden och berätta det som verkligen hände.
Jag visste ju ej vad saken gällde och fick därför spela med i polisens och regeringen intentioner som gick ut på att skydda Olofs minne och statens eventuella inblandning i det som hänt.
Givetvis ångrar jag det som sedan hände i december 1988 och i den kommande rättegången.
Jag kunde dessvärre ej ensam styra detta skeende.
Må Gud förlåta mig detta misstag.
