wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/83

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


före mordet hade han iakttagit polisman I utanför sin bostad. Polisman I

hade uppträtt störande. Georg A hade tilltalat honom varvid I ropat

”fanskapet klarade sig i kväll, men nästa gång tar vi honom”, ”det är

Palme vi är ute efter” och ”den där jävla sossen har förstört hela

samhället”. Vid tillfället var polisman I enligt Georg A påverkad.

Georg A tog med polisman I in till sig för att lugna ner denne. I

stannade någon timma eller två. Han fortsatte säga saker som att Hitler

var ett fenomen, antydde att han bar revolver och uttalade hotelser mot

en kvinna som bodde under Georg A. Polisman I brukade besöka

kvinnan i fråga av och till. – Förhörsledaren har gjort en anteckning

angående förhöret, av vilken framgår att Georg A hade druckit alkohol

före förhöret och att det varit ”svårt att hålla den röda tråden”.

Förhörsledaren bedömde dock att Georg A uppfattat händelserna så

som de återgetts i förhöret. – I maj 1992 hölls förhör med polisman I.

Han tillbakavisade uppgifterna att han skulle ha uppträtt som påståtts.

Däremot medgav han att han någon gång vid den aktuella tiden efter en

fest begett sig till området i fråga för att söka upp sin ”särbo”. Han var

spritpåverkad och hade inte klart för sig vad klockan var. Han hade

sökt kontakt med kvinnan genom att kasta sten på hennes fönster. Han

ville minnas att de bägge bjudits in till Georg A. Det var inte uteslutet

att det där förekommit något ”politiskt käbbel”. De angivna uttalandena

finner han helt orimliga; han brukade inte uttrycka sig på det sättet, inte

heller i berusat tillstånd. Han hade inget vapenintresse och hade inte

haft annan kontakt med vapen än via militärtjänsten och sitt

tjänstevapen. I fick vissa frågor om vad han gjorde på mordkvällen och

svarade att han sannolikt var hemma i bostaden; nyheten om mordet

hade han fått av kollegan polisman B, som hade ringt, förmodligen på

morgonen den 1 mars. – Några ytterligare utredningsåtgärder, förutom

slagning, har ej vidtagits.

Polisman J dömdes strax före mordet till fängelse för brott i tjänsten.

Han fick därefter sluta som polis. Det besked han kort före mordet

erhöll från Högsta domstolen och som innebar att domen stod fast, kom

att sättas i samband med mordet.

Den 7 mars 1986 kom ett tips från en tv-reporter. Denne hade i sin

tur fått tips från en polis, som ville vara anonym, att en annan polis

begått mordet. Polismannen kunde inte identifieras med ledning av

uppgifterna. Per-Göran Näss lade ärendet ad acta i juni 1986 ”då inga

ytterligare uppgifter inkommit”. I efterhand står det klart att det var

polisman J som åsyftades, men det gick alltså inte att få fram vid denna

tid. – Samma dag som detta tips kom in anmälde en anonym polisman

att han misstänkte att mordet kunde ha begåtts av polisman J, som

arbetade vid vaktdistrikt 3 i Stockholm. Polisman J skulle morddagen