wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/152

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


stycken alldeles korrekt. Som uppgiftslämnare blev han mot den bak-

grunden något omilt behandlad. Till utredarnas försvar bör noteras att

den som hörde bussföraren andra gången uppmanade henne att skriva

ned de synpunkter hon hade på det första förhöret samt fogade dem till

protokollet.

”Vittnet Jerkers” utpekande av polisman D. Utredningen genomfördes

på ett tillfredsställande sätt sedan den första dokumenterade kontakten i

början av maj 1988. Det sena utpekandet av polisman D har låg

trovärdighet, sättet det skett på utgör i sig självt en indikation på

bristande trovärdighet. När det gäller ”Kicki” – som ju skulle kunna ge

stadga åt Mauno L:s berättelse – pekar utredningen på att Mauno L inte

velat eller kunnat bidra till att hon hördes.

Polisman E. Utredningen genomfördes snabbt och grundligt. Något till

mordet kopplat ingångstips finns inte i uppslaget, som i stället gällt

misstänkt politisk extremism och ett mer allmänt misstänkt innehav av

radioutrustning. Mot den bakgrunden har det funnits skäl att intressera

sig för uppgifterna. Med tanke på att polisman E:s namn förekommit i

diskussionen kring polisspåret och att han tillhört den s.k. baseballigan

var det också naturligt att undersöka saken.

Det bör noteras att fynden alltså gjorts långt efter mordet och att

polisman E inte bodde i den aktuella lägenheten vid tiden för mordet.

Även om det antas att iakttagelserna av radioutrustning m.m. var

korrekta är det med andra ord svårt att se på vilket sätt de kunde

infogas i mordutredningen. Utredningen synes dessutom närmast tyda

på att fastighetsägaren och fastighetsskötaren misstagit sig på utrust-

ningens karaktär. Det är främst uppgifterna från Max M, polisman E:s

egna reaktioner när han fick veta att det var folk i hans lägenhet och de

uppgifter han lämnat i förhör som leder till den slutsatsen. – Till det

sagda kommer att polisman E har ett visst alibi i form av uppgifterna

från den förra fästmön.

Bevisvärdet i den ”husrannsakan” som genomfördes en tid senare

bedömer vi som mycket begränsat. Det kan sättas i fråga om det är

meningsfullt eller ens lämpligt att på detta sätt ”erbjuda” en presumtivt

misstänkt en s.k. husrannsakan på vederbörandes egna villkor.

Antingen föreligger det ett utredningsbehov eller också gör det inte det,

det är det som bör styra tvångsmedelsanvändningen. Frivilliga åtgärder

i form av att saker visas upp, eventuellt på plats, kan förstås före-

komma, med det är mest förvillande om de presenteras som att ”polisen

har gjort husrannsakan”. Budskapet blir som i detta fall dubbelt: å ena

sidan för själva åtgärden husrannsakan tanken till jämförelsevis all-

varliga brottsmisstankar, å andra sidan leder en motivering, som går ut