wpu.nu

Uppslag:D6223-00

Från wpu.nu

Version från den 8 april 2022 kl. 11.37 av Botten Anna (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Avsnitt
Löpande nr
6223-00
Registrerat
1991-11-11
Ad acta
1992-02-17
Uppslagsanteckningar (PU)
AA
Uppslagsanteckningar (wpu)







Uppslag i samma avsnitt:





Förhör
Kort sammanfattning
Uppgiftslämnare
Uppgiftsmottagare
Förhöret påbörjat
1986-03-03 00:00
Avslutat


Till rikspolisstyrelsen

länskriminal avdelningen

Betr. tips ang. mordet på statsministern

Katarina Bangata den 3 mars 1986

Fredagen den 24 januari 1986 fanns på buss 59 kl 1900 i riktningen Gamla sta'n en man, som ungefär motsvarar det signalement tidningarna utsände 1986-03-02. Mannen var i 40-årsåldern möjligen 35 - kraftigt byggd och bredaxlad samt gjorde ett buffligt intryck, var inte alkoholpåverkad men primitiv, plump, kanske en "knäppis". Han bar en trekvartslång, mörkblå täckjacka av vindtyg etc och stålbågade möjligen runda glasögon. Ansiktet var brett med kraftig haka och tunna läppar. lan bar någon sorts skörmössa med nedfällda öronlappar, inte pälsmössa utan troligen kepsmodell. Kroppslängden stämmer inte med det utsända signalementet, ty mannen var 170 cm eller därunder.

-

-

Mannen satt längst th längst fram i bussen vid mitt påstigande framför huvudpostkontoret. Han hade troligen trakasserat den svarte chauffören länge och var i full färd med att lova döda denne vid ändhållplatsen. Skällsorden haglade, som "svartskalle" etc. Fig.1. Fig. 2. Fig. 3. Då jag har fotografiskt minne minns jag även den c. 70-årige, vitmustascherade, rödnäste mannen med sin fru, som sittande i bussens mitt på dess vänstra sida, var vittne till det hela (paret steg småningom av vid Ringvägen, sedan det gratulerat mig till att ha sopat till busen).

Arkivarie

Mannen reser sig för vilken gång i ordningen vet jag ej- och börjar rycka, dra och slå på chaufför med fara för passageramas väl. Fig. 4a och b. Dödshoten haglade. Jag som väger 105 kg övervägde en dagsedel mitt i lymmelns ansikte, men hejdade mig vid åsynen av de stålbågade glasögonen - möjligen runda. Blind ville jag inte göra honom. Det var minus 15 grader och alla var tjockt på pälsade. Fig. 5.

TACK SAM

I stället slungade jag ner mannen på hans plats, varvid jag vred min överkropp så olyckligt i spiral, att ett muskelfäste vid vänster revben brännde till olidligt. Smärtan tvang mig att sätta mig på soffa tre, framifrån räknat. Mannen följde efter och lät bägge de vantförsedda knytnävarna med all kraft daska ner på mitt tjockt på pälsade huvud. Fig. 6. Till skillnad från min bild var öronlapparna till följd av den stränga kylan fast knutna under hakan. Jag kände knappt slagen.

Redan vid Centralstationen hämtades mannen av bussen av två eller tre uniformerade polismän, varefter passagerama andades ut. Man tackade mig.

Händelsen ägde rum, gissar jag, fredagen den 24/1. Att det var 1900 vet jag.

Ett viktigt brev hade postats till Allmänna reklamationsnämnden, daterat den 22/1, och skulle vara ARN till handa kommande måndag. Försiktigtvis kan tiden sträckas två veckor fram och bak. Två kortisonsprutor hade nyligen erhållits mot en värkande axel, som knappt tillät boxning, vilket irriterade. Klarapolisen bör erinra sig marmen och tillfället. De stålbågade minns jag så väl eftersom jag ville slå där.

PA NI FUNNIT

DENNE

860304 A

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Till rikspolisstyrelsen

länskriminal avdelningen

Betr. tips ang. mordet på statsministern

Katarina Bangata den 3 mars 1986

Fredagen den 24 januari 1986 fanns på buss 59 kl 1900 i riktningen Gamla sta'n en man, som ungefär motsvarar det signalement tidningarna utsände 1986-03-02. Mannen var i 40-årsåldern möjligen 35 - kraftigt byggd och bredaxlad samt gjorde ett buffligt intryck, var inte alkoholpåverkad men primitiv, plump, kanske en "knäppis". Han bar en trekvartslång, mörkblå täckjacka av vindtyg etc och stålbågade möjligen runda glasögon. Ansiktet var brett med kraftig haka och tunna läppar. lan bar någon sorts skörmössa med nedfällda öronlappar, inte pälsmössa utan troligen kepsmodell. Kroppslängden stämmer inte med det utsända signalementet, ty mannen var 170 cm eller därunder.

-

-

Mannen satt längst th längst fram i bussen vid mitt påstigande framför huvudpostkontoret. Han hade troligen trakasserat den svarte chauffören länge och var i full färd med att lova döda denne vid ändhållplatsen. Skällsorden haglade, som "svartskalle" etc. Fig.1. Fig. 2. Fig. 3. Då jag har fotografiskt minne minns jag även den c. 70-årige, vitmustascherade, rödnäste mannen med sin fru, som sittande i bussens mitt på dess vänstra sida, var vittne till det hela (paret steg småningom av vid Ringvägen, sedan det gratulerat mig till att ha sopat till busen).

Arkivarie

Mannen reser sig för vilken gång i ordningen vet jag ej- och börjar rycka, dra och slå på chaufför med fara för passageramas väl. Fig. 4a och b. Dödshoten haglade. Jag som väger 105 kg övervägde en dagsedel mitt i lymmelns ansikte, men hejdade mig vid åsynen av de stålbågade glasögonen - möjligen runda. Blind ville jag inte göra honom. Det var minus 15 grader och alla var tjockt på pälsade. Fig. 5.

TACK SAM

I stället slungade jag ner mannen på hans plats, varvid jag vred min överkropp så olyckligt i spiral, att ett muskelfäste vid vänster revben brännde till olidligt. Smärtan tvang mig att sätta mig på soffa tre, framifrån räknat. Mannen följde efter och lät bägge de vantförsedda knytnävarna med all kraft daska ner på mitt tjockt på pälsade huvud. Fig. 6. Till skillnad från min bild var öronlapparna till följd av den stränga kylan fast knutna under hakan. Jag kände knappt slagen.

Redan vid Centralstationen hämtades mannen av bussen av två eller tre uniformerade polismän, varefter passagerama andades ut. Man tackade mig.

Händelsen ägde rum, gissar jag, fredagen den 24/1. Att det var 1900 vet jag.

Ett viktigt brev hade postats till Allmänna reklamationsnämnden, daterat den 22/1, och skulle vara ARN till handa kommande måndag. Försiktigtvis kan tiden sträckas två veckor fram och bak. Två kortisonsprutor hade nyligen erhållits mot en värkande axel, som knappt tillät boxning, vilket irriterade. Klarapolisen bör erinra sig marmen och tillfället. De stålbågade minns jag så väl eftersom jag ville slå där.

PA NI FUNNIT

DENNE

860304 A

Lignings bol

Ypst:

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Lignings bol

Ypst:

ملا

tis.2

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

ملا

tis.2

fig.3

کر استوا

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

fig.3

کر استوا

D

(1

fig. 4 a

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

D

(1

fig. 4 a

C

fig. 1b

VARIANT

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

C

fig. 1b

VARIANT

L

fis

Pattaya

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

L

fis

Pattaya

A

fig. 6

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

Pol-1986-03-03 D6223-00 Tips-om-man-på-buss.pdf

A

fig. 6





Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 12 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 12:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 12 av de 19 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 12 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-12, documenting that 12 of the 19 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.