SOU1999:88 sid 281 Polisspåret
var vidare att ”vissa av verksamhetsgrenarna i VD 1 fått sköta sig själva”.
GVG-grupperna upplöstes alltså formellt i och med utgången av
1982. Om utvecklingen därefter skrev Norrmalmsutredningen:
Medlemmarna i G-turens GVG kom efter upplösningen att placeras i skilda
områden som områdespoliser. De flesta i H-turen. Områdespolisverk-
samhet enligt gällande tjänsteföreskrifter synes dock inte ha bedrivits i
någon större omfattning av dessa poliser. Man kan i stället hävda att de
fortsatte huvudsakligen med GVG-verksamheten men bokfördes som om-
rådespoliser. Polisinspektör med uppgift att samordna områdespolisverk-
samheten försökte vid flera tillfällen att ändra inriktningen för områdes-
poliserna från G-turens GVG utan att lyckas. Förhållandet anmäldes till
VD-ledningen. Distriktsledningen företog ingen åtgärd och det har under
utredningen framkommit att ledningen varit medveten om polismännens
sätt att arbeta. I oktober 1983 inträffade den händelse som ledde till att flera
polismän som tidigare ingått i G-turens GVG anhölls som misstänkta för
bl.a. olaga tvång.
I ett senare sammanhang gjordes följande bedömning:
Det är förvånande att polismännen i gruppen även efter denna upplösning
tilläts tjänstgöra tillsammans. Detta synes ha skett i stor omfattning vilket
framgår av rapporter och uppgifter som lämnats till utredningen. Även vid
många av dessa tillfällen har gruppen arbetat utan befäl, vilket även var
fallet vid det tillfälle då de flesta av gruppens medlemmar anhölls för bl.a.
olaga tvång i oktober månad 1983.
På ett mer allmänt plan konstaterade utredningen, utan att specifikt
knyta det till G-turens GVG-grupp:
Det förekommer uppgifter i utredningsmaterialet som visar att enskilda
polismän intar attityder som inte är förenliga med polisrollen. Detta kan
gälla t.ex. attityder till missbrukare och s.k. utslagna personer.
Det framkom också att VD 1 hade problem med vissa polisers attityder
till kvinnliga kollegor. I ett arbetslag – ”B-turen” – motarbetades kvinn-
liga poliser aktivt: befälet tillät i praktiken inte kvinnor i yttre tjänst.
Trots att förhållandena var kända hade ledningen inte förmått göra
paus inte sker till vakthavande befäl och det har också inträffat att vakthavande
befäl inte haft kännedom om att polismän infunnit sig till tjänstgöring eller om
de anmält sig vid arbetspassets slut.” – Gruppen fann det ”alarmerande” att
sådant kunnat inträffa.