wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/12

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


något åt dem.3 Utredningen rekommenderade att befälet i fråga skulle

omplaceras. Det sägs inte vilket befäl som avses. I annat sammanhang

framgår att det rör sig om polisman B (se nedan).

Beträffande våldsanvändning fann utredningen att VD 1 som helhet

inte utmärkte sig i förhållande till andra vaktdistrikt, i vart fall inte om

man beaktade en del för VD 1 specifika omständigheter (t.ex. var

polismännen i detta distrikt ensamma om att regelbundet behöva

transportera gripna och omhändertagna i hiss, vilket erfarenhetsmässigt

ofta ledde till stök och bråk). G-turens GVG utmärkte sig däremot, bl.a.

genom att i högre grad än andra rapportera våld mot polisman.

Utredningen noterade vidare: ”De polismän som ofta rapporterat våld

har också blivit anmälda för övervåld. Även i detta hänseende intar

gatuvåldsgruppens medlemmar en särställning.” En närmare gransk-

ning av gruppens anmälningar visade att bakgrunden ofta var att

handfängsel använts:

För att kunna anbringa handfängsel har i många fall s.k. ”fotsvep”’ använts

för att få omkull den som skulle frihetsberövas. I vissa fall har s.k. distrak-

tionsslag använts. Våldet har noga redovisats i anmälan. Distraktionsslag

beskrivs ofta som knytnävsslag eller batongslag. Den ofta använda

beskrivningen ”nedläggning framåt enligt rikspolisstyrelsens anvisningar”

orsakar ofta skador i ansiktet.

Av rapporten framgår att utredningen ansåg att övervåld förekommit i

G-turens GVG, även om man var försiktig med att precisera det till

enskilda tillfällen.4

Norrmalmsutredningen definierade i huvudsak problemet med G-

turens GVG, dvs. ”baseballigan”, som en ledningsfråga:

Utredningens uppfattning är --- att gruppen utförde ett bra arbete men

kritiken gäller arbetsmetoderna och den riktar sig i första hand mot VD-

ledningen som lämnade gruppen att sköta sig själv.

3 Det faller i någon mån utanför vårt perspektiv men har ändå sitt intresse i

sammanhanget att något utveckla detta. Utredningen visade att den kvinna som

senast placerats i B-turen omedelbart begärde förflyttning, vilket accepterades.

Inga kvinnliga poliser i denna tur fick tjänstgöra i radiobil. ”En kvinnlig polis

har till arbetsgruppen uppgivit att yttre befälet i turen skulle aktivt arbeta för att

hon inte skulle kunna bli hundförare om hon hade detta önskemål”, heter det

vidare. En kvinnlig polis uppges ”ha funnit sig tillrätta” i arbetslaget. Hon

tjänstgjorde i receptionen eller som arrestvakt. Det kan tilläggas att det i varje

tur måste finnas en kvinna som kan tjänstgöra i arresten.

4 ”Enskilda händelser har inte bedömts i arbetsgruppen. Det har inte heller

framkommit några sådana som inte tidigare varit kända och i vanlig ordning

utretts vid juridiska avdelningen eller av justitieombudsmannen.”