Anknyter till tips E 26.
Tommy Eriksson får tillfälle att utvisa sina iakttagelser på den plats han iakttagit och gjort sina observationer.
Han berättar att under fredagsnatten till lördagen, alltså 1986-03-01, hade han och hans boende på , hade besökt restaurang Monte Carlo.
Vid en okänd tidpunkt före, strax före 23 lämnade de två restaurangen, gick Kungsgatan ner till Drottninggatan där de svängde höger mot Adolfs kyrka. De fortsatte Drottninggatan fram till Adolf Fredriks kyrkogata där de svängde höger mot Sveavägen.
När de befann sig i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata & Holländargatan hörde Tommy Eriksson , som han uppfattade, tre knallar. Det kan dock ha varit två knallar, men han uppfattade, och hans minnesbild är tre knallar.
I ett senare skede har han dragit slutsatsen att de knallar han hörde måste just ha varit från det vapen som användes vid mordet på Olof Palme. Han hörde dem i riktning mot Sveavägen & Tunnelgatan.
Efter några meter på Adolf Fredriks kyrkogata kom de fram till Olofsgatan där de svängde höger. Vad Tommy Eriksson kommer ihåg noterade han att det stod en bil ute i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata & Olofsgatan. Bilen hade nosen mot Sveavägen.
I det läget gjorde dock Tommy Eriksson inga speciella observationer om bil eller bilmärke annat än att där fanns en bil. De två svängde ner på Olofsgatan,
Anknyter till tips E 26.
Tommy Eriksson får tillfälle att utvisa sina iakttagelser på den plats han iakttagit och gjort sina observationer.
Han berättar att under fredagsnatten till lördagen, alltså 1986-03-01, hade han och hans boende på , hade besökt restaurang Monte Carlo.
Vid en okänd tidpunkt före, strax före 23 lämnade de två restaurangen, gick Kungsgatan ner till Drottninggatan där de svängde höger mot Adolfs kyrka. De fortsatte Drottninggatan fram till Adolf Fredriks kyrkogata där de svängde höger mot Sveavägen.
När de befann sig i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata & Holländargatan hörde Tommy Eriksson , som han uppfattade, tre knallar. Det kan dock ha varit två knallar, men han uppfattade, och hans minnesbild är tre knallar.
I ett senare skede har han dragit slutsatsen att de knallar han hörde måste just ha varit från det vapen som användes vid mordet på Olof Palme. Han hörde dem i riktning mot Sveavägen & Tunnelgatan.
Efter några meter på Adolf Fredriks kyrkogata kom de fram till Olofsgatan där de svängde höger. Vad Tommy Eriksson kommer ihåg noterade han att det stod en bil ute i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata & Olofsgatan. Bilen hade nosen mot Sveavägen.
I det läget gjorde dock Tommy Eriksson inga speciella observationer om bil eller bilmärke annat än att där fanns en bil. De två svängde ner på Olofsgatan,
och gick ut med den östra husväggen.
När de kom vid fastigheten 16 - 18, alldeles norr om en skylt där det står Antikt, kom det en man hastigt springande och Tommy Eriksson observerade mannen när han bara var några meter ifrån honom, och mannen sprang rakt på Tommy Eriksson , och Tommy Eriksson trodde att mannen skulle väja men det gjorde han inte.
Han sprang rakt på Tommy Eriksson på axeln och törnade emot honom.
Mannen fortsatte och sprang Olofsgatan mot Adolf Fredriks kyrkogata, och Tommy Eriksson och vände sig om och tittade efter mannen.
Mannen sprang till en bil, och vad han förstår, samma bil som de nyss passerat. Bilen stod uppställd precis i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata - Olofsgatan på ett sånt sätt att bilens bägge framdörrar, eller rättare sagt, bilens högra framdörr var synlig, dock inte motorhuven.
Vad Tommy Eriksson kommer ihåg var bilen en Volvomodell, möjligen något äldre, okänt årsmodell av 142-serien. Den hade ingen bakdörr. Den var mörkblå eller svart till färgen.
I bilen satt en annan person som förare. Mannen kastade sig in i Volvobilen på passagerarsätet och den åkte från platsen, och körde i riktning ut mot Sveavägen.
Därefter hade Tommy Eriksson och ingen kontakt med mannen eller bilen.
På direkt fråga om bilen kan ha ett annat modellmärke, exempelvis 264, med hänsyn till att Tommy Eriksson inte såg motorhuven, säger han att han är osäker på det.
Hans spontana minnesbild är att det var en bil av märket 142:a, svart eller mörkblå.
Han har ingen minnesbild av detaljer på bilen, och han kommer inte ihåg om det var rentvättad eller nersmutsad.
Tommy Eriksson säger på frågor att ned hänsyn till att mannen sprang på den sida som de krockade, så bör han ha kommit Tunnelgatan från Sveavägen, och svängt in Olofsgatan.
och gick ut med den östra husväggen.
När de kom vid fastigheten 16 - 18, alldeles norr om en skylt där det står Antikt, kom det en man hastigt springande och Tommy Eriksson observerade mannen när han bara var några meter ifrån honom, och mannen sprang rakt på Tommy Eriksson , och Tommy Eriksson trodde att mannen skulle väja men det gjorde han inte.
Han sprang rakt på Tommy Eriksson på axeln och törnade emot honom.
Mannen fortsatte och sprang Olofsgatan mot Adolf Fredriks kyrkogata, och Tommy Eriksson och vände sig om och tittade efter mannen.
Mannen sprang till en bil, och vad han förstår, samma bil som de nyss passerat. Bilen stod uppställd precis i korsningen Adolf Fredriks kyrkogata - Olofsgatan på ett sånt sätt att bilens bägge framdörrar, eller rättare sagt, bilens högra framdörr var synlig, dock inte motorhuven.
Vad Tommy Eriksson kommer ihåg var bilen en Volvomodell, möjligen något äldre, okänt årsmodell av 142-serien. Den hade ingen bakdörr. Den var mörkblå eller svart till färgen.
I bilen satt en annan person som förare. Mannen kastade sig in i Volvobilen på passagerarsätet och den åkte från platsen, och körde i riktning ut mot Sveavägen.
Därefter hade Tommy Eriksson och ingen kontakt med mannen eller bilen.
På direkt fråga om bilen kan ha ett annat modellmärke, exempelvis 264, med hänsyn till att Tommy Eriksson inte såg motorhuven, säger han att han är osäker på det.
Hans spontana minnesbild är att det var en bil av märket 142:a, svart eller mörkblå.
Han har ingen minnesbild av detaljer på bilen, och han kommer inte ihåg om det var rentvättad eller nersmutsad.
Tommy Eriksson säger på frågor att ned hänsyn till att mannen sprang på den sida som de krockade, så bör han ha kommit Tunnelgatan från Sveavägen, och svängt in Olofsgatan.
Han tror inte att mannen kon Olofsgatan i förlängningen upp från Kungsgatan.
Tommy Erikssons vidare reflektion när han såg mannen det var att det var en utlänning. Han kan vara svensk också, men utseendet påminde om en invandrares utseende på grund av hans mörka karaktär.
Tommy Eriksson säger vidare att i kollisionsögonblicket eller strax därefter, och mannen är liksom bakom Tommy Eriksson , så vänder sig Tommy Eriksson om och säger "jävla turkdjävul.
Med hänsyn till det tror han att hans minnesbild av mannen, det är att mannen hade ett invandrarliknande utseende.
Han beskrives: cirka 30 - 35 år, cirka 175 - 180 cm lång, ordinär kroppsbyggnad.
Han hade mörkt hår, möjligen svart, och det var inte särskilt långt.
Han var iklädd en täckjacka, en mörkblå täckjacka, och i nederkanten på jackan såg att det var en stickad kant, vit och blå.
Han är av uppfattningen att jackans märke är Cortina, och anledningen till att han drar den slutsatsen det är att Tommy Eriksson har en exakt likadan jacka, och den jackan med det utseendet är av märket Cortina.
Vad mannen hade för byxor, skjorta, tröja, det kan Tommy Eriksson inte säga, men hans uppfattning är att mannen totalt sett var mörkt klädd.
Han har ingen minnesbild av huvudbonad, men lämnar den frågan öppen. Han tror dock inte att mannen hade någon huvudbonad med hänsyn till att han lagt märke till håret.
I övrigt kan Tommy Eriksson just i dag inte påminna sig ytterligare detaljer av mannen, han är väl av den uppfattningen att mannen bör ha kommit ifrån den plats där mordet har inträffat, och att kort efter det att han hörde smällarna. Han beräknar någon eller några minuter efter smällarna.
Han säger vidare att han icke vid förhörstillfället vill lämna
Han säger dock att under gårdagen pratade Tommy Eriksson och igenom vad de hade iakttagit, och berättade då att uppfattning var att mannen just kommit ifrån Sveavägen,
Han tror inte att mannen kon Olofsgatan i förlängningen upp från Kungsgatan.
Tommy Erikssons vidare reflektion när han såg mannen det var att det var en utlänning. Han kan vara svensk också, men utseendet påminde om en invandrares utseende på grund av hans mörka karaktär.
Tommy Eriksson säger vidare att i kollisionsögonblicket eller strax därefter, och mannen är liksom bakom Tommy Eriksson , så vänder sig Tommy Eriksson om och säger "jävla turkdjävul.
Med hänsyn till det tror han att hans minnesbild av mannen, det är att mannen hade ett invandrarliknande utseende.
Han beskrives: cirka 30 - 35 år, cirka 175 - 180 cm lång, ordinär kroppsbyggnad.
Han hade mörkt hår, möjligen svart, och det var inte särskilt långt.
Han var iklädd en täckjacka, en mörkblå täckjacka, och i nederkanten på jackan såg att det var en stickad kant, vit och blå.
Han är av uppfattningen att jackans märke är Cortina, och anledningen till att han drar den slutsatsen det är att Tommy Eriksson har en exakt likadan jacka, och den jackan med det utseendet är av märket Cortina.
Vad mannen hade för byxor, skjorta, tröja, det kan Tommy Eriksson inte säga, men hans uppfattning är att mannen totalt sett var mörkt klädd.
Han har ingen minnesbild av huvudbonad, men lämnar den frågan öppen. Han tror dock inte att mannen hade någon huvudbonad med hänsyn till att han lagt märke till håret.
I övrigt kan Tommy Eriksson just i dag inte påminna sig ytterligare detaljer av mannen, han är väl av den uppfattningen att mannen bör ha kommit ifrån den plats där mordet har inträffat, och att kort efter det att han hörde smällarna. Han beräknar någon eller några minuter efter smällarna.
Han säger vidare att han icke vid förhörstillfället vill lämna
Han säger dock att under gårdagen pratade Tommy Eriksson och igenom vad de hade iakttagit, och berättade då att uppfattning var att mannen just kommit ifrån Sveavägen,
sprungit Tunnelgatan och vidare upp Olofsgatan.
Efter sammanstötningstillfället så fortsatte Tommy Eriksson och Olofsgatan rakt fram, upp till Konserthuset där de svängde höger, och gick till T-Centralen för vidare färd.
Först dagen efter blev Tommy Eriksson varse vad som hade inträffat i de kvarter han befunnit sig.
I övrigt har Tommy Eriksson ingenting ytterligare att tillägga.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
krinsp
sprungit Tunnelgatan och vidare upp Olofsgatan.
Efter sammanstötningstillfället så fortsatte Tommy Eriksson och Olofsgatan rakt fram, upp till Konserthuset där de svängde höger, och gick till T-Centralen för vidare färd.
Först dagen efter blev Tommy Eriksson varse vad som hade inträffat i de kvarter han befunnit sig.
I övrigt har Tommy Eriksson ingenting ytterligare att tillägga.
Stockholm som ovan
Allan Bäckström
krinsp