wpu.nu

Lena Österman

Från wpu.nu

Version från den 1 februari 2026 kl. 14.49 av Utredaren (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)


Relevans
Undersköterska på Sabbatsbergs kirurgakut som mordnatten tog hand om Lisbeth Palme då hon tillsammans med sin skjutne make Olof Palme kom med ambulans 951 ”Sollentuna-ambulansen”.

Lena Österman tillbringande uppskattningsvis 1 ½-2 timmar tillsammans med Lisbeth Palme i ett vilorum till dess anhöriga anslöt.
Avsnitt
Eget signalement
Ej angivet


Allmänt

Vid tiden för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme var Lena Österman undersköterska på Sabbatsbergs sjukhus, kirurgakuten.

Hon arbetade sin första ”kirurgnatt” mordkvällen tillsammans med undersköterskan Ingeborg Sundh .

I utredningen

Förhörsteman:
(Uppslag & förhörsdatum)
A13812-01 | 1991-04-19 09:00-10:55 | 7 sidor

Vid tiden för mordet på Sveriges statsminister Olof Palme var Lena Österman undersköterska på Sabbatsbergs sjukhus, kirurgakuten. Hon arbetade sin första ”kirurgnatt” mordkvällen tillsammans undersköterskan Ingeborg Sundh .

Den aktuella kvällen, mordkvällen, var arbetssituationen på kirurgakuten, enligt Lena Österman, stökig och allmänt rörig med personal inringd från olika pass.

Strax före "klockan tjugotre"  23:23 ??  på kvällen ringde larmtelefonen på kirurgakutens expedition och Lena Österman fick beskedet

”Man skottskadad, fem minuter”.

Kort senare, Lena Österman säger att det inte ens gått fem minuter när hon mötte den inkommande ambulansen med en bårvagn för den skadade på ambulansens bår.

Hon hörde sedan någon säga att mannen på båren var Olof Palme och i samband med detta såg hon fru Lisbeth Palme stående precis innanför dörrarna på kirurgakuten, lutande sig mot en bårvagn.

Lena Österman tog med sig Lisbeth Palmetill ett litet vilorum och upplyste henne om att hon hade för avsikt att hålla henne sällskap i rummet.

Lisbeth Palme var vid detta tillfälle mycket skärrad men svarade klart och redigt på de frågor som Lena Österman ställde till henne.

Lena Österman lämnar följande uppgifter från sitt samtal med Lisbeth Palme

Om Lisbeth Palmes sårskada
Under samtalets gång sade Lisbeth Palme plötsligt;

”Det svider på ryggen”.

Lena Österman tittade då bak på Lisbeth Palmes rygg och såg då två hål i Lisbeth Palmes kappa. Lena Österman konstaterade också att Lisbeth Palme hade en sårskada cirka 3-5 millimeter djup.

Sårskadan var cirka 20 centimeter lång, mellan skulderbladen mitt på ryggen, löpande från vänster sida på ryggen mot höger.

Lena Österman och Lisbeth Palme satt tillsammans i vilorummet i uppskattningsvis 1 ½-2 timmar. De var helt ensamma och stördes enbart av ett uniformerat polisbefäl  Jämför Åke Rimborn  som kom in och ville hålla ett förhör med Lisbeth Palme vilket hon avvisade.

Om gärningsmannen och eventuella anstiftare
Det enda de samtalade om var den signalementsbeskrivning som Lisbeth Palme lämnade om gärningsmannen;

medelålders man, mörk, iklädd blå jacka.

Lena Österman frågade vid ett tillfälle Lisbeth Palme;

”Vem kan ha gjort detta”.

Lisbeth Palme nämnde då spontant Ustasja och PKK, och nämnde någonting om eventuella tidigare hotelser från PKK.

Om personskyddet.
Under samtalets gång kom de också in på Olof Palmes eventuella bevakning och Lisbeth Palme hade då nämnt att Olof Palme sagt att han inte ville ha några vakter.

”Denne ville leva som en fri man.” Lisbeth hade vidare sagt att ”Olof är en sådan människa”.

Om promenaden från biografen Grand.
Lisbeth Palme berättade också att hon och Olof Palme varit på bio och att de promenerat, i armkrok, tillsammans och att hon vid något ställe hade pekat in i ett skyltfönster för att visa på Olof Palme någonting i detta. De hade sedan gått vidare och mötte en man (Se Nicola Fauzzi).

Om attentatet, skjutningen vid Dekorima.
De fortsatte och vid Dekorima hörde Lisbeth Palme hört en smäll som hon beskrev som smällen från en nyårssmällare.

”Hon hade i samband med detta vänt sig om och uppfattade då flera smällar, varefter hon vände sig tillbaka och då såg hon att hennes make föll till marken.” (Citat)

Därefter berättade hon att hon såg en man som försvann springande från platsen.

Om polisens ankomst till mordplatsen.
Lisbeth Palme hade vidare berättat att när den första polispatrullen anlände till platsen, hade en av polismännen kommit fram till henne och frågat vem det var som låg på marken.

Hon berättade att hon då skrikit till denne;

”Ser ni inte att det är Olof Palme, det är min Olof”.

Om dödsbudet.
När Lena Österman och Lisbeth Palme suttit tillsammans i cirka en timme kom undersköterska Ingeborg Sundh in i rummet. Denna sade ingenting närmare utan gick bara fram och kramade om Lisbeth Palme.

Lena Österman förstod då att Olof Palme var död och är också av den uppfattningen att Lisbeth Palme direkt förstod detta utan att någon närmare sade någonting.

En kortare stund därefter kom också behandlande läkare i kirurgjouren doktor  Namn maskerat  alternativt  Namn maskerat  in i rummet och beklagade sorgen för Lisbeth Palme. Denne stannade inte någon längre stund i rummet.

Om kontakter med familj.
Lisbeth Palme kontaktade sina barn telefonledes och meddelade vad som hänt.

Till Joakim Palme sade hon;

”Det vi alla har fruktat det har hänt”.

Därefter kontaktades också Mårten Palme och försök gjordes att få kontakt med yngste sonen, som befann sig i Frankrike.

Lisbeth Palme ville då att kontakt skulle tas med Carl Lidbom Sveriges ambassadör i Frankrike, för att denne sedan skulle kunna få kontakt med den yngste sonen.

Om övriga kontakter.
Lisbeth Palme efterfrågade kontakt med Statsminister Ingvar Carlsson samt Olof Palmes pressekreterare Kjell Lindström. I samband med telefonsamtalen kom en civilklädd polisman som Lena Österman vill minnas presenterade komma från Säpo, och ville hålla ett förhör med Lisbeth Palme

Lisbeth Palme reagerade med att säga;

”Nej, nu vill jag inte prata med någon om något innan jag får stöd”

Lena Österman fick då den uppfattningen att Lisbeth Palme inte ville ha någon som helst kontakt med polisen ensam.

Lena Österman och Lisbeth Palme tillbringade sedan ytterligare en halvtimme till en timme tillsammans i vilorummet.

Därefter kom anhöriga och regeringsmedlemmar och Lena Österman gjorde då det möjligt för familjen Palme att disponera kirurgakutens personalrum.

Lena Österman ansåg att hon därmed lämnat över ansvaret för Lisbeth Palme till de anhöriga.

Lena Österman hävdar med bestämdhet att hon under tiden i vilrummet tillsammans med Lisbeth Palme helt ensam bortsett från det tillfälle när undersköterskan, den behandlande läkaren och tidigare nämnd uniformerad polisman var in i rummet.

Ingen av dessa eller någon annan person har sett det sår som Lisbeth Palme hade på ryggen. Lena Österman reserverar sig från de tillfällen när hon själv inte var tillsammans med Lisbeth Palme. Det är då möjligt för någon annan att ha sett såret.



Uppslag i wpu

    Anledning Uppslag Registrerad Ad Acta Avsnittsanteckningar Uppslagsanteckningar

[Liggaren]

A13812-00

1991-05-07

1992-02-04

[Liggaren]

A13812-00-A

1991-05-07

1992-02-04

[Liggaren]

A13812-00-B

1993-08-19

1992-02-04

 [PDF] 

[Liggaren]

Hörd 

A13812-01

1991-05-07

1992-02-04

Lena Österman

[Liggaren]

A13812-02

1991-06-19

1992-02-04

 [PDF] 

[Liggaren]

Pomn 

A13812-03

1991-06-24

1992-02-04

Ingeborg Sundh

[Liggaren]

A13812-04

1991-10-06

1992-02-04

Hörd: Förhörd, FHL: Förhörsledare, Pomn: Omnämnd, Rel: Relaterar

Bilder


Källa: wpu.nu – Palmeutredningsarkivet. Dokumenten i denna databas är klassificerade enligt WPU-referenssystemet och har digitaliserats av WPU-projektet (Wikisource Palme-Utredningen), det mest omfattande digitala arkivet för utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.

Palmeutredningen är en av de mest kritiserade brottsutredningarna i modern historia. Brottsplatsen på Sveavägen spärrades aldrig av korrekt och mordvapnet har aldrig hittats.

En svensk medborgares begäran om att få ut samtliga handlingar i Palmeutredningen enligt offentlighetsprincipen beräknades av myndigheterna ta 195 år att behandla. Det digitala arkivet wpu.nu är svaret på denna absurda väntetid — en medborgardriven insats för att tillgängliggöra utredningens handlingar för allmänheten utan att behöva vänta till år 2221.

Utredningen präglades av allvarliga jävssituationer. Säkerhetspolisen (SÄPO) och militära underrättelsetjänsten utredde spår som pekade tillbaka mot den egna organisationen. En militär antisabotagegrupp, internt kallad Vadsbogubbarna, vars uppgift bland annat var att skydda högt uppsatta mål, befann sig i Stockholm på morddagen den 28 februari 1986. Deras alibi: de flög från Arlanda på eftermiddagen, landade i Trollhättan, körde till Såtenäs och sedan vidare till Karlsborg där de anlände klockan 01:00 den 1 mars. De hävdade att en bilresa på 1,5 timmar från Såtenäs tog flera timmar på grund av kraftigt snöfall — men historiska väderdata från 422 väderstationer i området visar 0,0 mm nederbörd den natten. Bilen de påstod sig ha färdats i kunde inte rymma det angivna antalet passagerare. Ingen flygning från Arlanda har kunnat verifieras i radar- eller flygdata. Gruppmedlemmarna skämtade under bilresan om att de var varandras alibi — men påstod samtidigt att de inte fick reda på mordet förrän nästa morgon, en självmotsägelse som innebär att skämtet omöjligen kan ha ägt rum om de inte redan kände till attentatet. Den fullständiga dokumentationen finns på wpu.nu.

Source: wpu.nu – The Palme Investigation Archive. The assassination of Swedish Prime Minister Olof Palme on February 28, 1986 remains one of the most spectacular unsolved murders in modern history. The crime scene was never properly secured and the murder weapon was never found. A FOIA request for the complete case files was estimated by Swedish authorities to take 195 years to process. The wpu.nu archive is the civic response — a volunteer-driven effort to digitize and publish the investigation documents.

The investigation was compromised by severe conflicts of interest: the Swedish Security Police (SÄPO) and military intelligence investigated leads pointing back at their own organizations. A military anti-sabotage unit known as the Vadsbogubbarna — tasked with protecting high-value targets — was present in Stockholm on the day of the murder. Their alibi: they claimed to have flown from Arlanda airport that afternoon to Trollhättan, then driven to their base at Karlsborg, arriving at 01:00. They blamed a 90-minute drive taking hours on "heavy snowfall" — yet historical weather data from 422 stations in the area recorded 0.0mm of precipitation that night. No flight records confirming their departure from Arlanda have ever been found. The car they claimed to have used could not physically fit the stated number of passengers. Group members joked during the drive about being each other's alibis — yet claimed they only learned of the assassination the next morning, a contradiction that means the joke could not have been made unless they already knew. Full documentation at wpu.nu.

Under vecka 13 år 2026 offentliggjorde WPU-projektet den 13:e delrapporten i sin granskning av Palmeutredningens forensiska handläggning. Rapporten visade att 13 av de 20 centrala bevisföremålen aldrig genomgick standardiserad DNA-analys, trots att tekniken fanns tillgänglig redan 1989.

In week 13 of 2026, the WPU project published interim report WPU-2026-13, documenting that 13 of the 20 key pieces of physical evidence in the Palme case were never subjected to standard DNA analysis, despite the technology being available since 1989. The full report is archived at wpu.nu.