B 847/88 s. 5 (20)
Hage: Ja.
Adv Liljeros: Och vad händer sedan då?
Hage: Jag springer fram.
Adv L: Hur många meter kan det vara?
Hage: Ja, cirka sex, fem-sex.
Ordf: Sade du fem-sex meter?
Hage: Ja, som jag får springa fram.
Adv L: Ja, det är kanske lite längre sträcka om man tittar på den skiss som finns här men detr var inget långt avstånd i alla fall?
Hage: Nej.
Adv L: Ja, du kommer fram. Och vad ser du då eller hör?
Hage: Olof Palme ligger med magen ner, med ryggen upp och magen neråt och jag förstår att det måste ha hänt något allvarligt, att det inte inte var någon sjukdom.
Adv L: Du hade inte hört något skott förut?
Hage: Nej.
Adv L: Berodde det på att det var ljud i bilen eller?
Hage: Ja, vi hade musik på i bilen.
Adv L: Umm. Och du hade inte hört några skott. Och du ser honom ligga där?
Hage: Ja.
Adv L: Umm.
Hage: Så jag tar puslsen på honom och känner ju att det dunkar lite grand fast det var ju tydligen ingen puls utan det kan bli i alla fall.
Adv L: Har du någon sjukvårdsutbildning?
Hage: Ja jag är undersköterska.
Adv L: Ja. Jaha, och vad händer mera?
Hage: Jag vänder på honom för att se om man kan få igång pulsen.