grund av att Sunniva T:s iakttagelse inte närmare kunnat tidsbestäm-
mas.
Sammanfattande anmärkningar
Detta uppslag är från mars 1986, då Sunniva T första gången lämnade
uppgifter till mordutredningen. Det finns inget i materialet som talar
mot att Sunniva T gjort de iakttagelser hon redovisat. Hennes uppgifter
är på många sätt detaljerade, konsistenta och synes inte innehålla några
motsägelser. När det gäller tidpunkten talar fakta snarast mot middags-
gästens antaganden; denne borde med tanke på vad han uppgivit om
förhållandena under vandringen till hotellet ha lämnat lägenheten i
sådan tid att han kom ner på Sveavägen innan mordet begicks.
Men det finns också ett antal skäl till att bedöma tipset med
försiktighet. Tidpunkten är och förblir oklar. Även om middagsgästen
skulle ha misstagit sig på tiden, kan Sunniva T ha gjort sin iakttagelse
en längre tid efter det att gästen gick än hon själv trodde. Det finns i
alla händelser inget att hänga upp en preciserad tidpunkt på. De upp-
gifter Sunniva T lämnat om hur den aktuella polisbilen närmare såg ut
är relativt vaga. Hon kunde inte identifiera någon av de polisbilstyper
som förekom vid rekonstruktionen. De siffror hon hade sett på
backspegeln förekom enligt PU inte på polisbilar. Sunniva T uppgav
själv i förhöret att hon var ”mycket dålig” på bilmärken. Det avsätter
rätt tydliga spår i den beskrivning hon kunnat lämna avseende fordonet.
Den ”förklaring” som PU tycks ha stannat för, dvs. att Sunniva T
sett ett bevakningsfordon, synes samtidigt sannolik och den kan mycket
väl vara riktig. Några övertygande belägg för att uppgifterna kan
förklaras på detta sätt föreligger dock inte. Sunniva T var relativt van
vid att se bevakningsfordon, inte minst bör hon ha sett Svensk
Bevakningstjänsts bilar tidigare. Det talar mot att hon skulle identifiera
en väktarbil som polisbil. Av förhöret med henne framgår vidare att
hon skilde mellan ljusa och mörka polisbilar (detta var vid den tid då
såväl de blågula som de äldre svartvita polisbilarna fanns i drift). Hon
identifierade denna bil som ”mörk”, dvs. den svartvita typen. Svensk
Bevakningstjänsts bilar var, enligt vad som framgår av de bilder som
intagits i uppslaget, vita med blågula symboler. Man kan tänka sig dem
förväxlade med de nya polisbilarna, men knappast med den äldre
modell, som Sunniva T sade sig ha sett. Det är kort sagt en fullt möjlig
men inte alldeles utömmande förklaring som PU fastnat för. Så
framställs den ju inte heller av utredningsmännen själva. Det förtjänar
också understrykas att PU trots ingående utredning alltså inte lyckats få