wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/136

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


grund av att Sunniva T:s iakttagelse inte närmare kunnat tidsbestäm-

mas.

Sammanfattande anmärkningar

Detta uppslag är från mars 1986, då Sunniva T första gången lämnade

uppgifter till mordutredningen. Det finns inget i materialet som talar

mot att Sunniva T gjort de iakttagelser hon redovisat. Hennes uppgifter

är på många sätt detaljerade, konsistenta och synes inte innehålla några

motsägelser. När det gäller tidpunkten talar fakta snarast mot middags-

gästens antaganden; denne borde med tanke på vad han uppgivit om

förhållandena under vandringen till hotellet ha lämnat lägenheten i

sådan tid att han kom ner på Sveavägen innan mordet begicks.

Men det finns också ett antal skäl till att bedöma tipset med

försiktighet. Tidpunkten är och förblir oklar. Även om middagsgästen

skulle ha misstagit sig på tiden, kan Sunniva T ha gjort sin iakttagelse

en längre tid efter det att gästen gick än hon själv trodde. Det finns i

alla händelser inget att hänga upp en preciserad tidpunkt på. De upp-

gifter Sunniva T lämnat om hur den aktuella polisbilen närmare såg ut

är relativt vaga. Hon kunde inte identifiera någon av de polisbilstyper

som förekom vid rekonstruktionen. De siffror hon hade sett på

backspegeln förekom enligt PU inte på polisbilar. Sunniva T uppgav

själv i förhöret att hon var ”mycket dålig” på bilmärken. Det avsätter

rätt tydliga spår i den beskrivning hon kunnat lämna avseende fordonet.

Den ”förklaring” som PU tycks ha stannat för, dvs. att Sunniva T

sett ett bevakningsfordon, synes samtidigt sannolik och den kan mycket

väl vara riktig. Några övertygande belägg för att uppgifterna kan

förklaras på detta sätt föreligger dock inte. Sunniva T var relativt van

vid att se bevakningsfordon, inte minst bör hon ha sett Svensk

Bevakningstjänsts bilar tidigare. Det talar mot att hon skulle identifiera

en väktarbil som polisbil. Av förhöret med henne framgår vidare att

hon skilde mellan ljusa och mörka polisbilar (detta var vid den tid då

såväl de blågula som de äldre svartvita polisbilarna fanns i drift). Hon

identifierade denna bil som ”mörk”, dvs. den svartvita typen. Svensk

Bevakningstjänsts bilar var, enligt vad som framgår av de bilder som

intagits i uppslaget, vita med blågula symboler. Man kan tänka sig dem

förväxlade med de nya polisbilarna, men knappast med den äldre

modell, som Sunniva T sade sig ha sett. Det är kort sagt en fullt möjlig

men inte alldeles utömmande förklaring som PU fastnat för. Så

framställs den ju inte heller av utredningsmännen själva. Det förtjänar

också understrykas att PU trots ingående utredning alltså inte lyckats få