wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/136

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU199:88 sid 406 Polisspåret

grund av att Sunniva T:s iakttagelse inte närmare kunnat tidsbestämmas.

Sammanfattande anmärkningar

Detta uppslag är från mars 1986, då Sunniva Thelestam första gången lämnade uppgifter till mordutredningen.

Det finns inget i materialet som talar mot att Sunniva Thelestam gjort de iakttagelser hon redovisat.

Hennes uppgifter är på många sätt detaljerade, konsistenta och synes inte innehålla några motsägelser.

När det gäller tidpunkten talar fakta snarast mot middagsgästens antaganden; denne borde med tanke på vad han uppgivit om förhållandena under vandringen till hotellet ha lämnat lägenheten i sådan tid att han kom ner på Sveavägen innan mordet begicks.

Men det finns också ett antal skäl till att bedöma tipset med försiktighet.

Tidpunkten är och förblir oklar.

Även om middagsgästen skulle ha misstagit sig på tiden, kan Sunniva Thelestam ha gjort sin iakttagelse en längre tid efter det att gästen gick än hon själv trodde. Det finns i alla händelser inget att hänga upp en preciserad tidpunkt på.

De uppgifter Sunniva Thelestam lämnat om hur den aktuella polisbilen närmare såg ut är relativt vaga.

Hon kunde inte identifiera någon av de polisbilstyper som förekom vid rekonstruktionen.

De siffror hon hade sett på backspegeln förekom enligt PU inte på polisbilar.

Sunniva Thelestam uppgav själv i förhöret att hon var ”mycket dålig” på bilmärken. Det avsätter rätt tydliga spår i den beskrivning hon kunnat lämna avseende fordonet.

Den ”förklaring” som PU tycks ha stannat för, dvs. att Sunniva Thelestam sett ett bevakningsfordon, synes samtidigt sannolik och den kan mycket väl vara riktig.

Några övertygande belägg för att uppgifterna kan förklaras på detta sätt föreligger dock inte.

Sunniva Thelestam var relativt van vid att se bevakningsfordon, inte minst bör hon ha sett Svensk Bevakningstjänsts bilar tidigare. Det talar mot att hon skulle identifiera en väktarbil som polisbil.

Av förhöret med henne framgår vidare att hon skilde mellan ljusa och mörka polisbilar (detta var vid den tid då såväl de blågula som de äldre svartvita polisbilarna fanns i drift).

Hon identifierade denna bil som ”mörk”, dvs. den svartvita typen. Svensk Bevakningstjänsts bilar var, enligt vad som framgår av de bilder som intagits i uppslaget, vita med blågula symboler. Man kan tänka sig dem förväxlade med de nya polisbilarna, men knappast med den äldre modell, som Sunniva Thelestam sade sig ha sett.

Det är kort sagt en fullt möjlig men inte alldeles utömmande förklaring som PU fastnat för. Så framställs den ju inte heller av utredningsmännen själva.

Det förtjänar också understrykas att PU trots ingående utredning alltså inte lyckats få