wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/151"

Från wpu.nu

(Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
 
 
(En mellanliggande version av samma användare visas inte)
Sidans statusSidans status
-
Ej korrekturläst
+
Ej korrekturläst
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 1: Rad 1:
Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga. Buss-
+
SOU 1999-88 sid. 421 Polisspåret
 +
== ==
  
förarens uppgifter i vad angår polisman D och polisspåret är som fram-
 
  
gått av redovisningen inte värda att ta på allvar. Lars K:s identifikation
+
Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga. Bussförarens uppgifter i vad angår polisman D och polisspåret är som framgått av redovisningen inte värda att ta på allvar.  
  
av polisman D har låg trovärdighet; han uppgav själv i förhör att han
+
Lars K:s identifikation av polisman D har låg trovärdighet; han uppgav själv i förhör att han gått till rättegången för att känna igen mannen på busshållplatsen.
  
gått till rättegången för att känna igen mannen på busshållplatsen.
+
Polisman D har dessutom ett visst alibi genom de uppgifter hans sambo lämnat. Hans egna uppgifter om vad han gjorde morddagen stöds av vad vittnet Å uppgivit.
  
Polisman D har dessutom ett visst alibi genom de uppgifter hans
+
Men framför allt saknas det alltså anledning att fästa avseende vid de påståenden som gjorts om honom i ursprungstipsen.
  
sambo lämnat. Hans egna uppgifter om vad han gjorde morddagen
+
Uppslaget kan därför avföras som ointressant för såväl mordutredningen som polisspåret.
 
 
stöds av vad vittnet Å uppgivit. Men framför allt saknas det alltså
 
 
 
anledning att fästa avseende vid de påståenden som gjorts om honom i
 
 
 
ursprungstipsen. Uppslaget kan därför avföras som ointressant för såväl
 
 
 
mordutredningen som polisspåret.
 
  
 
I övrigt är följande värt att notera från utredningen av detta uppslag.
 
I övrigt är följande värt att notera från utredningen av detta uppslag.
  
Åtskilliga utredningsåtgärder har inriktats mer på att spräcka
+
Åtskilliga utredningsåtgärder har inriktats mer på att spräcka uppgiftslämnarnas tips än på att kontrollera dem.  
 
 
uppgiftslämnarnas tips än på att kontrollera dem. Det kan i och för sig
 
 
 
tyckas bakvänt, men kontroll av ingångsuppgifters hållfasthet är
 
 
 
nödvändig och kan visa sig vara effektiv från resurssynpunkt. Det
 
 
 
gäller dock knappast helt och hållet i detta fall. Försöken att spräcka
 
 
 
Lars K:s berättelse genom att söka bevisa att han inte varit på den plats
 
 
 
han uppgett, att han inte åkt med den buss han påstått osv var resultat-
 
 
 
lösa och ledde bara till resursslöseri, vid en tidpunkt i utredningsarbetet
 
 
 
– våren 1986 – då resursprioritering var viktig. Med tanke på att Lars
 
 
 
K:s identifikation av polisman D saknade värde ter sig flera åtgärder
 
 
 
onödiga. Läsaren kan få intrycket att utredningen i detta fall mer
 
 
 
inriktades på uppgiftslämnaren än på uppgifterna och att skälet till det
 
 
 
var att den utpekade var polis. Av intresse är en anteckning i ett förhör
 
  
med föraren av en annan buss, med vilken utredarna ett tag synes ha
+
Det kan i och för sig tyckas bakvänt, men kontroll av ingångsuppgifters hållfasthet är nödvändig och kan visa sig vara effektiv från resurssynpunkt.
  
trott att Lars K åkte. Den busschauffören körde som framgått ovan en
+
Det gäller dock knappast helt och hållet i detta fall.  
  
senare tur mordkvällen. I ett andra förhör påpekade hon i en skriftlig
+
Försöken att spräcka Lars K:s berättelse genom att söka bevisa att han inte varit på den plats han uppgett, att han inte åkt med den buss han påstått osv var resultatlösa och ledde bara till resursslöseri, vid en tidpunkt i utredningsarbetet - våren 1986 – då resursprioritering var viktig.  
  
anteckning att hon i ett tidigare förhör utsatts för påverkan:
+
Med tanke på att Lars K:s identifikation av polisman D saknade värde ter sig flera åtgärder onödiga.
  
Jag påpekar att tidigare förhör skett under viss påverkan och att det känts
+
Läsaren kan få intrycket att utredningen i detta fall merminriktades på uppgiftslämnaren än på uppgifterna och att skälet till det var att den utpekade var polis.
  
besvärande efteråt. Dels har förhörsledaren angett att han velat spräcka en
+
Av intresse är en anteckning i ett förhör med föraren av en annan buss, med vilken utredarna ett tag synes ha trott att Lars K åkte.  
  
annan persons vittnesmål och att det var därför jag blev kallad, och dels
+
Den busschauffören körde som framgått ovan en senare tur mordkvällen. I ett andra förhör påpekade hon i en skriftlig anteckning att hon i ett tidigare förhör utsatts för påverkan:
  
kände jag mig styrd vad gäller min uppgift om en äldre passagerare i
+
Jag påpekar att tidigare förhör skett under viss påverkan och att det känts besvärande efteråt.
  
bussen. Minnesbilden är sann, den är korrekt återgiven i förhöret - men min
+
Dels har förhörsledaren angett att han velat spräcka en annan persons vittnesmål och att det var därför jag blev kallad, och dels kände jag mig styrd vad gäller min uppgift om en äldre passagerare i bussen.  
  
känsla då och nu är att jag utsattes för påverkan. Förhörsledaren blev
+
Minnesbilden är sann, den är korrekt återgiven i förhöret - men min känsla då och nu är att jag utsattes för påverkan. Förhörsledaren blev
  
 
positiv vid den minnesbilden och jag kan ha blivit stimulerad att koppla
 
positiv vid den minnesbilden och jag kan ha blivit stimulerad att koppla

Nuvarande version från 3 januari 2024 kl. 07.51

Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU 1999-88 sid. 421 Polisspåret

Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga. Bussförarens uppgifter i vad angår polisman D och polisspåret är som framgått av redovisningen inte värda att ta på allvar.

Lars K:s identifikation av polisman D har låg trovärdighet; han uppgav själv i förhör att han gått till rättegången för att känna igen mannen på busshållplatsen.

Polisman D har dessutom ett visst alibi genom de uppgifter hans sambo lämnat. Hans egna uppgifter om vad han gjorde morddagen stöds av vad vittnet Å uppgivit.

Men framför allt saknas det alltså anledning att fästa avseende vid de påståenden som gjorts om honom i ursprungstipsen.

Uppslaget kan därför avföras som ointressant för såväl mordutredningen som polisspåret.

I övrigt är följande värt att notera från utredningen av detta uppslag.

Åtskilliga utredningsåtgärder har inriktats mer på att spräcka uppgiftslämnarnas tips än på att kontrollera dem.

Det kan i och för sig tyckas bakvänt, men kontroll av ingångsuppgifters hållfasthet är nödvändig och kan visa sig vara effektiv från resurssynpunkt.

Det gäller dock knappast helt och hållet i detta fall.

Försöken att spräcka Lars K:s berättelse genom att söka bevisa att han inte varit på den plats han uppgett, att han inte åkt med den buss han påstått osv var resultatlösa och ledde bara till resursslöseri, vid en tidpunkt i utredningsarbetet - våren 1986 – då resursprioritering var viktig.

Med tanke på att Lars K:s identifikation av polisman D saknade värde ter sig flera åtgärder onödiga.

Läsaren kan få intrycket att utredningen i detta fall merminriktades på uppgiftslämnaren än på uppgifterna och att skälet till det var att den utpekade var polis.

Av intresse är en anteckning i ett förhör med föraren av en annan buss, med vilken utredarna ett tag synes ha trott att Lars K åkte.

Den busschauffören körde som framgått ovan en senare tur mordkvällen. I ett andra förhör påpekade hon i en skriftlig anteckning att hon i ett tidigare förhör utsatts för påverkan:

Jag påpekar att tidigare förhör skett under viss påverkan och att det känts besvärande efteråt.

Dels har förhörsledaren angett att han velat spräcka en annan persons vittnesmål och att det var därför jag blev kallad, och dels kände jag mig styrd vad gäller min uppgift om en äldre passagerare i bussen.

Minnesbilden är sann, den är korrekt återgiven i förhöret - men min känsla då och nu är att jag utsattes för påverkan. Förhörsledaren blev

positiv vid den minnesbilden och jag kan ha blivit stimulerad att koppla

ihop minnet med just den bussturen, men jag känner mig utsatt för

påverkan och anser inte att förhöret var opartiskt genomfört, och det känns

inte för mig riktigt att under de omständigheterna gå ed på att så var fallet.

Det går att hysa en viss förståelse för att utredarna ville belägga svart

på vitt att Lars K:s utsaga var otillförlitlig, något de antagligen

omgående bedömde vara fallet. Lars K:s berättelse var dock i långa