wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/151

Från wpu.nu

Den här sidan har inte korrekturlästs


SOU 1999-88 sid. 421 Polisspåret

Varken Lars K:s eller bussförarens utsagor är trovärdiga. Buss-

förarens uppgifter i vad angår polisman D och polisspåret är som fram-

gått av redovisningen inte värda att ta på allvar. Lars K:s identifikation

av polisman D har låg trovärdighet; han uppgav själv i förhör att han

gått till rättegången för att känna igen mannen på busshållplatsen.

Polisman D har dessutom ett visst alibi genom de uppgifter hans

sambo lämnat. Hans egna uppgifter om vad han gjorde morddagen

stöds av vad vittnet Å uppgivit. Men framför allt saknas det alltså

anledning att fästa avseende vid de påståenden som gjorts om honom i

ursprungstipsen. Uppslaget kan därför avföras som ointressant för såväl

mordutredningen som polisspåret.

I övrigt är följande värt att notera från utredningen av detta uppslag.

Åtskilliga utredningsåtgärder har inriktats mer på att spräcka

uppgiftslämnarnas tips än på att kontrollera dem. Det kan i och för sig

tyckas bakvänt, men kontroll av ingångsuppgifters hållfasthet är

nödvändig och kan visa sig vara effektiv från resurssynpunkt. Det

gäller dock knappast helt och hållet i detta fall. Försöken att spräcka

Lars K:s berättelse genom att söka bevisa att han inte varit på den plats

han uppgett, att han inte åkt med den buss han påstått osv var resultat-

lösa och ledde bara till resursslöseri, vid en tidpunkt i utredningsarbetet

– våren 1986 – då resursprioritering var viktig. Med tanke på att Lars

K:s identifikation av polisman D saknade värde ter sig flera åtgärder

onödiga. Läsaren kan få intrycket att utredningen i detta fall mer

inriktades på uppgiftslämnaren än på uppgifterna och att skälet till det

var att den utpekade var polis. Av intresse är en anteckning i ett förhör

med föraren av en annan buss, med vilken utredarna ett tag synes ha

trott att Lars K åkte. Den busschauffören körde som framgått ovan en

senare tur mordkvällen. I ett andra förhör påpekade hon i en skriftlig

anteckning att hon i ett tidigare förhör utsatts för påverkan:

Jag påpekar att tidigare förhör skett under viss påverkan och att det känts

besvärande efteråt. Dels har förhörsledaren angett att han velat spräcka en

annan persons vittnesmål och att det var därför jag blev kallad, och dels

kände jag mig styrd vad gäller min uppgift om en äldre passagerare i

bussen. Minnesbilden är sann, den är korrekt återgiven i förhöret - men min

känsla då och nu är att jag utsattes för påverkan. Förhörsledaren blev

positiv vid den minnesbilden och jag kan ha blivit stimulerad att koppla

ihop minnet med just den bussturen, men jag känner mig utsatt för

påverkan och anser inte att förhöret var opartiskt genomfört, och det känns

inte för mig riktigt att under de omständigheterna gå ed på att så var fallet.

Det går att hysa en viss förståelse för att utredarna ville belägga svart

på vitt att Lars K:s utsaga var otillförlitlig, något de antagligen

omgående bedömde vara fallet. Lars K:s berättelse var dock i långa