wpu.nu

Skillnad mellan versioner av "Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/170"

Från wpu.nu

 
Sidinnehåll (som ska inkluderas):Sidinnehåll (som ska inkluderas):
Rad 5: Rad 5:
 
Denne uppgav att man inte lyckats identifiera ”agent Zero” alias Hinraim R, men att amerikanska myndigheter trodde att denne var vapenhandlare.  
 
Denne uppgav att man inte lyckats identifiera ”agent Zero” alias Hinraim R, men att amerikanska myndigheter trodde att denne var vapenhandlare.  
  
Beträffande Licio G uppgavs
+
Beträffande [[Licio Gelli|Licio G{{Maskat|Text=elli}}]] uppgavs att denne inte förhörts av italienska rättsinstanser, men att utredningen om P 2-logen fortsatte.
  
att denne inte förhörts av italienska rättsinstanser, men att utredningen
+
Under hösten 1991 återkom FBI till PU i flera omgångar.
  
om P 2-logen fortsatte.
+
Uppgifterna om George C kunde inte bekräftas eftersom information om denne liksom om Ibrahim Razin och Mr Rosine saknades.
  
Under hösten 1991 återkom FBI till PU i flera omgångar. Upp-
+
Däremot hade FBI lyckats få fram relativt utförlig information om Oswald W.
  
gifterna om George C kunde inte bekräftas eftersom information om
+
Denne hade 1953 arresterats för att falskeligen ha utgett sig för att vara officer.
  
denne liksom om Ibrahim Razin och Mr Rosine saknades. Däremot
+
1971 hade en informatör uppgett att Oswald W försörjde sig på att förse kriminella personer med falska id-handlingar m.m.
  
hade FBI lyckats få fram relativt utförlig information om Oswald W.
+
Under brottsutredningen hade en person med nära kännedom om honom beskrivit honom som ”a selfadmitted compulsive liar”.
  
Denne hade 1953 arresterats för att falskeligen ha utgett sig för att vara
+
Samma år, dvs. 1971, hade han arresterats av Scotland Yard för utpressning.
  
officer. 1971 hade en informatör uppgett att Oswald W försörjde sig på
+
1984 hade han varit misstänkt för narkotikabrott.
  
att förse kriminella personer med falska id-handlingar m.m. Under
+
Vid ett tillfälle hade han utgett sig för att vara ”Special Deputy Sheriff”.
  
brottsutredningen hade en person med nära kännedom om honom be-
+
1985 hade han dömts för narkotikabrott till sex års fängelse.
  
skrivit honom som ”a selfadmitted compulsive liar”. Samma år, dvs.
+
Beträffande Paul V uppgav FBI att denne suttit fängslad från den 1 januari 1985 och fram till efter mordet på Olof Palme.
  
1971, hade han arresterats av Scotland Yard för utpressning. 1984 hade
+
En lista över de fängelser PaUL V suttit på under denna period, liksom över de officiella besök han haft, skickades över till PU.
  
han varit misstänkt för narkotikabrott. Vid ett tillfälle hade han utgett
+
I april 1992, slutligen, ingav förundersökningsledningen en framställan om internationell rättshjälp i brottmål till Stockholms tingsrätt.
  
sig för att vara ”Special Deputy Sheriff”. 1985 hade han dömts för
+
I denna hemställdes att tingsrätten genom UD skulle uppdra åt vederbörande judiciella myndighet i Tyskland att identifiera två personer och hålla förhör med dem.
  
narkotikabrott till sex års fängelse. Beträffande PaUL V uppgav FBI att
+
Personerna det gällde var George C, chefredaktör för tidsskriften SEMIT, och Christina W i Dreieich.
  
denne suttit fängslad från den 1 januari 1985 och fram till efter mordet
+
Som anledning till begäran angavs att PU erhållit uppgift om att en telefonintervju med Ibrahim Razin, troligen identisk med George C, hållits på visst telefonnummer som Christina W i Dreieich skulle inneha.
  
på Olof Palme. En lista över de fängelser PaUL V suttit på under denna
+
Stockholms tingsrätt beviljade framställningen. I slutet av november 1992 inkom två promemorior via Sveriges ambassad i Bonn.
  
period, liksom över de officiella besök han haft, skickades över till PU.
+
De hade upprättats av tyska polismyndigheter. Av den ena promemorian framgår att polisen hade lyckats identifiera Christina W som österrikiska medborgaren Christa W.
  
I april 1992, slutligen, ingav förundersökningsledningen en fram-
+
Hon sades ha bott i Frankfurt-am-Main fram till månadsskiftet maj-juni 1992, då hon återvänt till Österrike, där hon skulle bo under en viss angiven adress.
  
ställan om internationell rättshjälp i brottmål till Stockholms tingsrätt. I
+
Polisen hade också varit i kontakt med en Christian H i Dreieich som nu innehade det aktuella telefonnumret.
  
denna hemställdes att tingsrätten genom UD skulle uppdra åt veder-
+
Enligt Christian H hade Christa W varit den enda innehavaren av telefonnumret under de sex sista månaderna 1991.
  
börande judiciella myndighet i Tyskland att identifiera två personer och
+
I promemorian angavs slutligen att man inte hade anträffat någon person
 
 
hålla förhör med dem. Personerna det gällde var George C, chef-
 
 
 
redaktör för tidsskriften SEMIT, och Christina W i Dreieich. Som
 
 
 
anledning till begäran angavs att PU erhållit uppgift om att en telefon-
 
 
 
intervju med Ibrahim Razin, troligen identisk med George C, hållits på
 
 
 
visst telefonnummer som Christina W i Dreieich skulle inneha.
 
 
 
Stockholms tingsrätt beviljade framställningen. I slutet av november
 
 
 
1992 inkom två promemorior via Sveriges ambassad i Bonn. De hade
 
 
 
upprättats av tyska polismyndigheter. Av den ena promemorian fram-
 
 
 
går att polisen hade lyckats identifiera Christina W som österrikiska
 
 
 
medborgaren Christa W. Hon sades ha bott i Frankfurt-am-Main fram
 
 
 
till månadsskiftet maj-juni 1992, då hon återvänt till Österrike, där hon
 
 
 
skulle bo under en viss angiven adress. Polisen hade också varit i
 
 
 
kontakt med en Christian H i Dreieich som nu innehade det aktuella
 
 
 
telefonnumret. Enligt Christian H hade Christa W varit den enda
 
 
 
innehavaren av telefonnumret under de sex sista månaderna 1991. I
 
 
 
promemorian angavs slutligen att man inte hade anträffat någon person
 

Nuvarande version från 24 februari 2022 kl. 16.32

Den här sidan har inte korrekturlästs


skickat ett telegram om att det svenska trädet kommer att fällas och om Licio G elli  förhörts beträffande uppgifterna om telegrammet.

I mars inkom svar från kontaktpersonen.

Denne uppgav att man inte lyckats identifiera ”agent Zero” alias Hinraim R, men att amerikanska myndigheter trodde att denne var vapenhandlare.

Beträffande Licio G elli  uppgavs att denne inte förhörts av italienska rättsinstanser, men att utredningen om P 2-logen fortsatte.

Under hösten 1991 återkom FBI till PU i flera omgångar.

Uppgifterna om George C kunde inte bekräftas eftersom information om denne liksom om Ibrahim Razin och Mr Rosine saknades.

Däremot hade FBI lyckats få fram relativt utförlig information om Oswald W.

Denne hade 1953 arresterats för att falskeligen ha utgett sig för att vara officer.

1971 hade en informatör uppgett att Oswald W försörjde sig på att förse kriminella personer med falska id-handlingar m.m.

Under brottsutredningen hade en person med nära kännedom om honom beskrivit honom som ”a selfadmitted compulsive liar”.

Samma år, dvs. 1971, hade han arresterats av Scotland Yard för utpressning.

1984 hade han varit misstänkt för narkotikabrott.

Vid ett tillfälle hade han utgett sig för att vara ”Special Deputy Sheriff”.

1985 hade han dömts för narkotikabrott till sex års fängelse.

Beträffande Paul V uppgav FBI att denne suttit fängslad från den 1 januari 1985 och fram till efter mordet på Olof Palme.

En lista över de fängelser PaUL V suttit på under denna period, liksom över de officiella besök han haft, skickades över till PU.

I april 1992, slutligen, ingav förundersökningsledningen en framställan om internationell rättshjälp i brottmål till Stockholms tingsrätt.

I denna hemställdes att tingsrätten genom UD skulle uppdra åt vederbörande judiciella myndighet i Tyskland att identifiera två personer och hålla förhör med dem.

Personerna det gällde var George C, chefredaktör för tidsskriften SEMIT, och Christina W i Dreieich.

Som anledning till begäran angavs att PU erhållit uppgift om att en telefonintervju med Ibrahim Razin, troligen identisk med George C, hållits på visst telefonnummer som Christina W i Dreieich skulle inneha.

Stockholms tingsrätt beviljade framställningen. I slutet av november 1992 inkom två promemorior via Sveriges ambassad i Bonn.

De hade upprättats av tyska polismyndigheter. Av den ena promemorian framgår att polisen hade lyckats identifiera Christina W som österrikiska medborgaren Christa W.

Hon sades ha bott i Frankfurt-am-Main fram till månadsskiftet maj-juni 1992, då hon återvänt till Österrike, där hon skulle bo under en viss angiven adress.

Polisen hade också varit i kontakt med en Christian H i Dreieich som nu innehade det aktuella telefonnumret.

Enligt Christian H hade Christa W varit den enda innehavaren av telefonnumret under de sex sista månaderna 1991.

I promemorian angavs slutligen att man inte hade anträffat någon person