listan. Efter det att Heine H återvänt till Sverige fick han besök av en
man, Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Även
denne försökte förmå Heine H att samarbeta. Gericke skulle också vid
flera tillfällen ha försökt förmå Heine H att ta emot nattgäster i sin
bostad. Anledningen till att Sydafrika försökte värva Heine H trodde
han var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter
som han kunde avslöja, dels att han i Sydafrika hade ett arv om en
miljon kr, som han inte räknade med att kunna få ut. I protokollet över
sammanträffandet har avslutningsvis antecknats:
Heine H gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle
hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och
ner och han gjorde inte några ansträngningar för att bli betrodd.
I maj 1988 kontaktade Heine H säkerhetspolisen i Uppsala. Han
lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som
1986. Av förhörsprotokollet framgår att Heine H, som flyttat till
Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att
paret bodde i på en mindre ort, där Heine H också drev en verkstad.
Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex
dagar före mordet på Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en
förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk
medborgare. För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal. Detta
hade skett tre dagar före mordet på en ANC-ledamot i Paris. Heine H
påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD, som
tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA
som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle ha haft en intim kontakt
med en säkerhetspolis. Heine H berättade också att han regelbundet
haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, sydafrikanska
legationen, etc. På fråga varför han valt att lämna uppgifterna just nu
svarade han att han för några dagar sedan såg ”Sten Andersson och tre
negrer på TV”, vilket gjort honom orolig.
I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade
till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som
under tiden januari 1986 – juni 1988 haft en verkstad på den ort där
Heine H bodde.
Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om Heine
H, eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån. Där
redogjordes för Heine H och dennes kontakter med polis, svenska och
utländska ambassader, SIDA, m.fl. Promemorian avslutas med
konstaterandet att Heine H:s uppgifter inte är trovärdiga och att denne
med största sannolikhet måste klassificeras som underrättelsesvindlare.