wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/183

Från wpu.nu

Version från den 8 mars 2021 kl. 05.05 av Botten Anna (diskussion | bidrag) (Auto Google Cloud Vision OCR (mopocr2.py))
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Den här sidan har inte korrekturlästs


listan. Efter det att Heine H återvänt till Sverige fick han besök av en

man, Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm. Även

denne försökte förmå Heine H att samarbeta. Gericke skulle också vid

flera tillfällen ha försökt förmå Heine H att ta emot nattgäster i sin

bostad. Anledningen till att Sydafrika försökte värva Heine H trodde

han var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter

som han kunde avslöja, dels att han i Sydafrika hade ett arv om en

miljon kr, som han inte räknade med att kunna få ut. I protokollet över

sammanträffandet har avslutningsvis antecknats:

Heine H gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle

hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och

ner och han gjorde inte några ansträngningar för att bli betrodd.

I maj 1988 kontaktade Heine H säkerhetspolisen i Uppsala. Han

lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som

1986. Av förhörsprotokollet framgår att Heine H, som flyttat till

Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att

paret bodde i på en mindre ort, där Heine H också drev en verkstad.

Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex

dagar före mordet på Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en

förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk

medborgare. För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal. Detta

hade skett tre dagar före mordet på en ANC-ledamot i Paris. Heine H

påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD, som

tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA

som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle ha haft en intim kontakt

med en säkerhetspolis. Heine H berättade också att han regelbundet

haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, sydafrikanska

legationen, etc. På fråga varför han valt att lämna uppgifterna just nu

svarade han att han för några dagar sedan såg ”Sten Andersson och tre

negrer på TV”, vilket gjort honom orolig.

I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade

till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som

under tiden januari 1986 – juni 1988 haft en verkstad på den ort där

Heine H bodde.

Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om Heine

H, eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån. Där

redogjordes för Heine H och dennes kontakter med polis, svenska och

utländska ambassader, SIDA, m.fl. Promemorian avslutas med

konstaterandet att Heine H:s uppgifter inte är trovärdiga och att denne

med största sannolikhet måste klassificeras som underrättelsesvindlare.