wpu.nu

Sida:Ann-1999-09-13-JA25000-00 SOU 1999 88 Del 2 GRK Granskningskommissionens betänkande.pdf/183

Från wpu.nu

Den här sidan har korrekturlästs


listan.

Efter det att  Heine Hüman  återvänt till Sverige fick han besök av en man, Gericke, chef för den sydafrikanska legationen i Stockholm.

Även denne försökte förmå  Heine Hüman  att samarbeta. Gericke skulle också vid flera tillfällen ha försökt förmå  Heine Hüman  att ta emot nattgäster i sin bostad.

Anledningen till att Sydafrika försökte värva  Heine Hüman  trodde han var dels att Sydafrika hoppades att han hade försvarshemligheter som han kunde avslöja, dels att han i Sydafrika hade ett arv om en miljon kr, som han inte räknade med att kunna få ut.

I protokollet över sammanträffandet har avslutningsvis antecknats:

 Heine Hüman  gjorde ett lugnt och sansat intryck på oss. Viss oro att det skulle hända honom eller familjen något fanns. Hans berättelse kom rakt upp och ner och han gjorde inte några ansträngningar för att bli betrodd.

I maj 1988 kontaktade  Heine Hüman  säkerhetspolisen i Uppsala. Han lämnade med vissa kompletteringar i stort sett samma uppgifter som 1986.

Av förhörsprotokollet framgår att  Heine Hüman , som flyttat till Sverige 1976 från Sydafrika, var gift med en svensk kvinna och att paret bodde i på en mindre ort, (Björklinge)  där  Heine Hüman  också drev en verkstad.

Han förtydligade uppgiften om nattgäster och berättade att han sex dagar före mordet  (1986-02-20 ) Olof Palme fått ett anonymt telefonsamtal med en förfrågan om han kunde erbjuda en sängplats åt en sydafrikansk medborgare. För kort tid sedan hade han fått ett liknande samtal.

Detta hade skett  (1988-03-26 ) tre dagar före mordet på en ANC-ledamot  (Dulcie September)  i Paris.

 Heine Hüman  påstod vidare att en namngiven kvinnlig tjänsteman på UD,Referens behövs som tjänstgjort vid ambassaden i Kapstaden, lämnat ut uppgifter om SIDA som Griebenawer fått tag på. Kvinnan skulle ha haft en intim kontakt med en säkerhetspolis.

 Heine Hüman  berättade också att han regelbundet haft besök i sin verkstad av folk från ryska ambassaden, Sydafrikanska legationen, etc.

På fråga varför han valt att lämna uppgifterna just nu svarade han att han för några dagar sedan såg ”Sten Andersson och tre negrer på TV”, vilket gjort honom orolig.

I januari 1990 fick PU in ett tips, där uppgiftslämnaren refererade till en artikel i Aftonbladet och undrade om man kollat den person som under tiden januari 1986 – juni 1988 haft en verkstad på den ort där  Heine Hüman  bodde.

Därefter synes PU ha ställt en fråga till säkerhetspolisen om  Heine Hüman , eftersom det i februari samma år inkom en promemoria därifrån.

Där redogjordes för  Heine Hüman  och dennes kontakter med polis, svenska och utländska ambassader, SIDA, m.fl.

Promemorian avslutas med konstaterandet att  Heine Hüman :s uppgifter inte är trovärdiga och att denne med största sannolikhet måste klassificeras som underrättelsesvindlare.